It's Negroni Week, Again

Amaro på svenska, #16 – 16 september 2022

Är Campari ett måste för en Negroni?

Läste en lite bitter, i dubbel bemärkelse, text om Negroni Week. Man kan säga att denna småskaliga tyska sprittillverkare som skrivit texten inte var så där superimponerad över detta event. De kallade det en massiv reklamkampanj maskerad som välgörenhet. De har ju inte fel.

Det intressanta var att de också ifrågasatte Campari som den enda bittern som får vara i en Negroni, med tanke på att Campari bytt recept flera gånger sedan drinken uppfanns. Bland annat genom att ersätta lusfärgmedlet med syntetiska ämnen.

Jag har en dubbel känsla inför Campari. Jag gillar ju Campari, att ha det i drinkar eller bara dricka med sodavatten eller vermouth eller Cynar eller så. Men jag inser ju också att det är ett av världens största spritföretag, med allt vad det innebär.

Det har funnits en tid när jag tyckte att det inte var en Negroni om den inte innehöll Campari. Idag bryr jag mig inte så mycket, det viktiga är att det är gott och att man får den där speciella söta och bittra smaken som gör att det vattnas i munnen på en.

Längre ner i det här brevet hittar du min gamla text om Negroni, skriven för många år sedan när jag började nörda ner mig ordentligt. Uppdaterad allt eftersom och även nu inför Negroni Week.

Efter texten hittar du länkar till mina favorit-riffs och varianter på Negroni.

Veckans drink – Negroni

Ja, den har ju faktiskt inte varit med. Och ni kan receptet. Lika delar gin, vermouth och Campari. Men här utmanar jag er att utforska lite. Kanske dubbla mängden gin? Göra en egen Vermouth-blandning. Men framför allt, hitta en annan bitter eller amaro istället för Campari!

Ingredienser

3 cl gin
3 cl röd söt vermouth
3 cl Campari

Så här gör du

Häll alla ingredienser i ett rörglas och rör med is tills det blir riktigt kallt. Riktigt kallt! Sila upp över en stor isbit i ett kylt DOF-glas. Garnera med en bit apelsin.

Ah, Negroni – En text om en drink

En drink så enkel att vem som helst kan blanda den. Så enkel att man aldrig glömmer receptet. En drink så komplex att man antingen älskar den eller hatar den. Och om man hatar den de första gångerna så finns det alla möjligheter att lära sig att älska den.

Lika delar gin, Campari och söt röd vermouth. Ett apelsinskal eller en apelsinskiva. Is. Det är allt. Det blir en Negroni.

Ursprung

Alla dessa historier om hur drinkar kommit till är för det mesta bara fejkad storytelling för att använda i marknadsföring. Jag tycker det är mer intressant om historien är att en bartender tog fram en drink till höstmenyn och sedan blev den kvar för att den var så populär.

Att blanda in gamla grevar och annat blir bara tröttsamt. Hur som helst, det måste ha varit ett riktigt geni som kom på att gin i en Milano-Torino skulle funka.

Vad är en bra, och vad är en dålig, Negroni?

Ska man göra den korrekt så ska man nog helst röra ihop den i ett rörglas, med is. Och sedan hälla den över en stor fin klar isbit. Såklart i ett kylt glas. Men det fungerar ju nästan lika bra att bara hälla allt över en isbit och röra om. Eller flera små isbitar.

Men det är något med Negroni som gör att även en ’dålig’ Negroni är god för det mesta. Gin är gin och Campari är alltid Campari. Martini Rosso är en billig röd söt vermouth som faktiskt är fungerar bra att blanda Negroni på.

Får man en dålig Negroni kan man gissa sig till att bartendern antingen är helt kass och inte ens klarar av att blanda lika delar av tre ingredienser eller så har han (i det här fallet är det nästan alltid en han) någon sorts storhetsvansinne och tror sig kunna förbättra ett redan perfekt recept. Min sämsta drack jag på en bar i Gamla stan i Stockholm. Ljummen, med billig gin och allmänt oinspirerande. Oklart hur man lyckas göra den så dålig. Vi fick skölja ur smaken med Fernet Branca.

Sedan börjar jag också tröttna på att de fina barerna tar 170 kronor för en Negroni som innehåller 2 cl av varje ingrediens. Det är inte ok.

Men vad är en Negroni och vad är inte en Negroni?

För varianter av Negroni finns det såklart ändå, enkelheten till trots. En del gillar dubbelt upp av gin. En del drar i ett par stänk av någon apelsin-bitter. Jag gör faktiskt så ibland, speciellt om jag bara har Martini Rosso hemma eller om jag inte har någon apelsinskiva att lägga i.

Det finns så många konstiga varianter med alla möjliga underliga ingredienser. Inte för att jag är puritan eller något, men det borde ju finnas någon gräns för när det upphör att vara en Negroni. Även om den gränsen varierar med humöret.

Länge så var jag av uppfattningen att för att det ska vara en Negroni så måste proportionerna vara lika och den måste innehålla Campari. Idag tycker jag inte det. Att öka mängden gin gör underverk och det finns ju massor av alternativ till Campari, både sämre och bättre.

Gin och Vermouth

Men man kan göra den på olika sorters gin. Fruktiga, söta, torra, starka. Helst inte smaksatta såklart. Vill man vara äventyrlig och testa utkanterna av vad en Negroni är kan man blanda den på gin gjort på råg. Men då är det nästan som en Boulvardier. Vilket ju inte alls är illa men det är ingen Negroni.

Jag föredrar att gå runt på några säkra kort när det gäller gin. Tanqueray och Plymouth är två säkra kort. Hernös olika sorter adderar lite mer smak. En Negroni gjord på Kyrö är ren lyx. Bombay Sapphire och liknande går dock helt bort. Smakar direkt illa tycker jag.

På senare tid har det dykt upp fler alternativ värda att efterforska. Gotländska Hellströms gin är perfekt och ännu ett snäpp bättre är Stockholm bränneris Negroni-gin, som har funnits på Systembolaget i flera omgångar.

När man hittat sina gin-favoriter så kan man börja testa olika sorters Vermouth. Min favorit är Cocchi Storico Vermouth di Torino. Den finns i beställningssortimentet och ibland verkar den vara lite knepig att få tag på. Balansen är underbar.

Mancino Vermouth Amaranto är också riktigt bra, men smakar klart annorlunda än Cocchi Storico. Många gillar Carpano Antica Formula, men den går inte hem hos mig. Jag får dessutom ont i magen av det. Oklart varför.

De flesta vermouths av lite finare slag hittar man i beställningssortimentet.

Lagra Negroni

En detalj som gör Negroni till den perfekta drinken till chipsen medan man börjar laga fredagsmiddagen är att den är perfekt för att förblanda. Ta en snygg (eller ful) flaska och dra i lika delar av den heliga treenigheten och se till att det blandar sig ordentligt. Ställ in i kylen. Ta fram dagen efter, eller om en månad eller om tre månader. Perfekt att göra medan du ändå sätter en pizzadeg på torsdag kväll, inför fredagspizzan. Kom bara ihåg isen, eftersom den behöver det vatten som utsöndras när man rör en drink.

Det fantastiska är att den blir bara godare och godare för varje vecka som går. Problemet är mest att det tar slut så fort att det knappt hinner stå till sig.

Den som vill ta det ännu ett steg längre kan ju börja experimentera med lagring på olika sorters fat också. Så långt har inte jag kommit ännu.

Men om man inte gillar Campari då?

Ja, då får man lära sig att gilla det.

Varianter, riffs och andra knasigheter

I förra veckans brev fanns ett par uppfriskande varianter av Negroni som ni bör testa.

Här är ett gäng länkar till Negroni-varianter jag gillar.

Negroni Sbagliatio

Negroni and the Goat

Bottechia / Den bittra

Nico

Eeyore´s Requiem

Negroni Sour

Italian Gentleman

Så. Det får räcka. Trevlig helg!

/Henrik