Ah, Negroni

En drink så enkel att vem som helst kan blanda den. Så enkel att man aldrig glömmer receptet.
En drink så komplex att man antingen älskar den eller hatar den. Och om man hatar den första gången så finns det alla möjligheter att lära sig att älska den.

Lika delar gin, Campari och söt röd vermouth. Ett apelsinskal eller en apelsinskiva. Is. Det är allt. Det blir en Negroni.

Ska man göra den korrekt så ska man nog helst röra ihop den i ett rörglas, med is. Och sedan hälla den över en stor fin klar isbit. Såklart i ett kylt glas. Men det fungerar ju nästan lika bra att bara hälla allt över en isbit och röra om.

Men det är något med Negroni som gör att även en ’dålig’ Negroni är god för det mesta. Gin är gin och Campari är alltid Campari. Martini Rosso är en billig röd söt vermouth som faktiskt är fungerar bra att blanda Negroni på.

Får man en dålig Negroni kan man gissa sig till att bartendern antingen är helt kass och inte ens klarar av att blanda lika delar av tre ingredienser eller så har han (i det här fallet är det nästan alltid en han) någon sorts storhetsvansinne och tror sig kunna förbättra ett redan perfekt recept. Min sämsta drack jag på en bar i Gamla stan i Stockholm. Ljummen, med billig gin och allmänt oinspirerande. Oklart hur man lyckas göra den så dålig. Vi fick skölja ur smaken med Fernet Branca.

Men vad är en Negroni och vad är inte en Negroni?

För varianter av Negroni finns det såklart ändå, enkelheten till trots. En del gillar dubbelt upp av gin. En del drar i ett par stänk av någon apelsin-bitter. Jag gör faktiskt så ibland, speciellt om jag bara har Martini Rosso hemma eller om jag inte har någon apelsinskiva att lägga i.

Det finns så många konstiga varianter med alla möjliga underliga ingredienser. Inte för att jag är puritan eller något, men det borde ju finnas någon gräns för när det upphör att vara en Negroni.

Länge så var jag av uppfattningen att för att det ska vara en Negroni så måste proportionerna vara lika och den måste innehålla Campari. Idag tycker jag inte det. Att öka mängden gin gör underverk och det finns ju massor av alternativ till Campari, både sämre och bättre.

Gin och Vermouth

Men man kan göra den på olika sorters gin. Fruktiga, söta, torra, starka. Helst inte smaksatta såklart. Vill man vara äventyrlig och testa utkanterna av vad en Negroni är kan man blanda den på gin gjort på råg. Men då är det nästan som en Boulvardier. Vilket ju inte alls är illa men det är ingen Negroni.

Jag föredrar att gå runt på några säkra kort när det gäller gin. Tanqueray och Plymouth är två säkra kort. Hernös olika sorter adderar lite mer smak. En Negroni gjord på Kyrö är ren lyx. Bombay Sapphire och liknande går dock helt bort. Smakar direkt illa tycker jag.

På senare tid har det dykt upp fler alternativ värda att efterforska. Gotländska Hellströms gin är perfekt och ännu ett snäpp bättre är Stockholm bränneris Negroni-gin, som dyker upp på Systembolaget igen lagom till Negroni Week 2021.

När man hittat sina gin-favoriter så kan man börja testa olika sorters Vermouth. Min favorit är Cocchi Storico. Den finns i beställningssortimentet och ett tag var den lite svår att få tag på men nu verkar den återigen finnas. Balansen är underbar.

Mancino Vermouth Amaranto är också riktigt bra, men smakar klart annorlunda än Cocchi Storico. Jag tror att jag kanske måste utforska matchningen med gin lite mera.

De flesta vermouths av lite finare slag hittar man i beställningssortimentet.

Missa inte Spriteriets vermouth!

Lagra Negroni

En detalj som gör Negroni till den perfekta drinken till chipsen medan man börjar laga fredagsmiddagen är att den är perfekt för att förblanda. Ta en snygg flaska och dra i lika delar av den heliga treenigheten och se till att det blandar sig ordentligt. Ställ in i kylen. Ta fram dagen efter, eller om en månad eller om tre månader. Perfekt att göra medan du ändå sätter en pizzadeg på torsdag kväll, inför fredagspizzan. Kom bara ihåg isen, eftersom den behöver det vatten som utsöndras när man rör en drink.

Det fantastiska är att den blir bara godare och godare för varje vecka som går. Problemet är mest att det tar slut så fort att det knappt hinner stå till sig.

Den som vill ta det ännu ett steg längre kan ju börja experimentera med lagring på olika sorters fat också. Så långt har inte jag kommit.

Syskon till Negroni

Det finns ju varianter av Negroni som är nästan lika goda som originalet men som inte är Negroni så att säga. Men värda att testa.

Milano-Torino är den enklaste varianten. En Negroni utan gin helt enkelt.

En Americano är en utveckling av Milano-Torino där man lägger till sodavatten till Campari och vermouth. Historien är ju att greve Negroni behövde något stärkande så han bad bartendern byta ut sodavattnet mot gin och så föddes drinken Negroni. Sägs det i alla fall.

Negroni Sbagliatio är kanske den perfekta sommarfördrinken. Byt ut gin mot gott torrt bubbel. Underbar. Kom ihåg att det kan vara smart att förblanda Vermouth och Campari på en flaska och ställa in i kylen. Sedan är det bara att korka upp skumpan när det är dags att servera.

White Negroni har jag aldrig riktigt blivit kompis med. Lite för att proportionerna är väldigt känsliga och så är det ju ingen Campari i den. Jag har slutat leta, för det är liksom inte vad jag är ute efter.

Men om man inte gillar Campari då?

Ja, då får man lära sig att gilla det.

Den här texten skrevs första gången för flera år sedan på lowenhamn.se men har sedan dess uppdaterats och publiceras nu igen.