Ultra-satsning

Jag har haft en kategori på bloggen sedan urminnes tider som heter Milen. Sedan 2011 i alla fall. De första åren är det lite sporadiska uppdateringar om mina försök att springa.

I början av 2012 sammanfattar jag 2011 med att jag sprungit 26 kilometer. Totalt.

2013 anmälde jag mig till Göteborgsvarvet och det tog långt över två timmar. 2014 sprang jag totalt 500 km. 2015 nådde jag för första gången mitt årsmål, som då var 1000 km. 2016 kommer årsmålet på 1200 km att slås om bara några veckor.

I maj sprang jag skitfort, i början av juni spontansprang jag mitt första marathon och var nog i mitt livs form. Sedan tog det stopp ett par veckor, och hela sommaren hade jag ingen fart alls i benen, men jag hade distanserna. Klockade in på 200 km i juli, 186 km i augusti och hittills i september har jag 150 km.

För när milen började hopa sig i somras och jag för första gången sprang längre än en mara (Fårö runt) så började jag på riktigt intressera mig för sporten ultralöpning. Jag läste (som så många andra men mycket senare) Born To Run och har sedan dess börjat lyssna på trail- och ultrapoddar, läst om Scott Jureks framfart, följt en del lopp via webben och så vidare.

När jag för ett par veckor sedan följde Mimmi Kotkas framfart i CCC (101 km) och sedan kollade live när vinnaren av UTMB (171 km) gick i mål, så väcktes tanken. Det vore ju helt galet kul att någon gång springa sådana här lopp.

När sedan en löparkompis i Gotland Trail Run genomförde Ultravasan och rapporterade att det var lättsprunget (inga fjäll!) och att stämningen och atmosfären var underbar så började en lös plan formas i huvudet.

Den första delen, 2017, är ‘lätt’. Det är att genomföra Ultravasan 90 km. Anmälan är öppen nu!

Om det går bra, och träningen går fortsatt bra, vore det skoj att testa lite mer backar. Det finns två olika lopp som går mellan Nikkalaukta och Abisko, cirka 107 km. Så det kanske vi tar 2018.

Om man samlar på sig lite poäng och man tränar riktigt duktigt (och sparar pengar) så borde väl UTMB CCC gå att få till?

Och om man samlar ännu mer poäng, tränar ännu mer och sparar ännu mera pengar, så borde UTMB 2020 inte vara helt omöjligt?

Jag fattar givetvis att det för det första krävs rätt mycket för att få till den planen men jag är också så pass vis att jag fattar att det gäller att ta det ett steg i taget. Så Ultravasan 2017 ska det bli. Så är det bara.

Så därför är det dags för en ny kategori på bloggen. Ultra.

Närmast är planen Lidingöloppet nästa lördag. (Tack SEAT för startplatsen!) Målet är 2.30 vilket inte alls känns omöjligt. Jag blir dock inte ledsen om jag missar målet.

Helgen efter det är det Gotland Ultra Marathon. Det kommer att bli fantastiskt roligt. Målet är att ha skoj, njuta, slå personligt längdrekord (det förra är på 45 km) och försöka snitta 6 min/km genom hela loppet. Men det viktigaste är att genomföra loppet.

Efter det är det bara vanlig träning som gäller och planen är att skruva upp frekvensen ordentligt. Inte till varje dag, men nästan. Hittills har jag sprungit 10-15 km två gånger på vardagen och sedan 20-25 km under ett helgpass. Ska försöka springa 10 km nästan varje dag, plus 1-2 riktigt långa pass på helgerna.

Jag kanske ska fortsätta att äta lite bättre också. Skära ner på processat kött, skippa så mycket bröd och sötsaker som möjligt och bli allmänt lite mer noggrann.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *