Stockholm Marathon 2017 – Race Report

Direkt efter Stockholm Marathon 2016 anmälde jag mig till 2017 års lopp. Oklart varför egentligen.

Insåg direkt när jag betalat startavgiften att loppet skulle infalla på min fars 70-årsdag, så ett deltagande var länge oklart innan min pappa beslutade sig för att fira sin födelsedag i Stockholm.

Inför loppet

Träningsmängden under året får ju anses godkänd, även om det varit lite upp och ner med intensiteten. Jag har fått ihop en bit över 70 mil hittills. Farten har ökat dramatiskt, men jag har inte fått till så många längre pass som jag hade velat.

Uppladdningen inför var kanske inte mentalt den bästa, men på mat- och vilafronten var det rätt ok. Sov uselt de två sista nätterna innan, men det kändes ändå bra. Hade ledigt på fredagen och tog det lugnt med en hamburgerlunch med Patrick och en shoppingrunda på stan. Pasta och tv och finputsning av utrustningen på kvällen.

För egentligen första gången valde jag att kolhydratladda inför loppet. Inte så extremt som i den meny som någon tidning skickade ut, men gjorde som de sa i den podd från Prestera Mera som jag lyssnade på inför. Så på onsdagen (för tidigt?) började jag dra ner på rotfrukter, fibrer, protein och fett och drog upp de snabba kolhydraterna. Pasta, pizza, godis, kakor. Helt enkelt. Gott men aningens dålig inverkan på sömnen.

På morgonen för loppet gick jag upp i god tid. Åt en helt vanlig frukost men hoppade de lite tyngre sakerna. Inga ägg, ingen avokado. Yoghurt, kaffe, macka och juice fick det bli.

Åkte in till stadion i hyfsad tid och njöt av att se fler och fler löpare stiga på tåget. Pratade med en dam som klev på vid samma station som även hon hade ett chip på skon. Myste runt på Östermalms IP, pratade med Tony, Magnus, Lena, Raf och hans kompis. Lämnade in väskan och gick ut med Magnus och Tony till starten. Träffade Mattias N och stod och småpratade med honom fram till startskottet.

Drack en halvliter Tailwind innan start, från cirka en timme innan tills precis innan.

Första milen

I år var det inte riktigt lika adrenalinhöjande i starten som förra året då jag stod i första ledet i den startgrupp som startade 10 minuter senare. Nu blev det mer som en lugn promenad fram till startlinjen med lite småjogg där det fanns plats. Hakade direkt på en farthållare för 3.15 och efter någon kilometer så snackades vi vid lite. Det gick dock väldigt sakta i början, men det var kanske lite skönt. Här kom Stefan  upp och frågade om jag inte var från Gotland. Så vi tjabbade lite ett tag.

Första 5 km gick på 23.32 minuter, dvs typ 4.43-tempo. Alldeles för sakta, men som sagt, det var nog bara bra.

Någonstans vid Slottsbron och Slussen började jag få upp farten lite. Först blev jag lite skraj när jag klockade in några km-tider närmare 4.10 men publiken, vädret, känslan och den nya sträckningen på Hornsgatan kändes bra och 5-10 km gick på 22.32, dvs 4.32-tempo i snitt.

Andra milen

Första gången över Västerbron kändes fint. Jag har hyfsat lätt både uppför och nedför och allt rullade på som det ska. Precis som förra året hade jag med en egen flaska, den här gången med TailWind i rätt hög koncentration så jag skippade de flesta kontrollerna.

5km-tiderna blir 22.11 och 22.51.

Ute på Gärdet, i höjd med Tekniska museet är den medhavda flaskan slut och jag kastar den i en papperskorg vid ca 19 km och det blir som en mental omstart. Jag tänker för mig själv att nu börjar loppet. Första biten var bara uppvärmning.

20 km passeras på sekunden enligt den plan som fanns på mitt Garmin-armband.

Tredje milen

Halvmaradistansen passeras på 1.35.36. Hiskligt snabbt egentligen med tanke på att mitt personbästa på en halvmara är 1.34.

Ute på Gärdet mot Frihamnen är det som vanligt dödstrist, men jag trummar på och känner mig pigg. 22.44 går km 20-25 på.

Ungefär vid Gröna Lund kommer Stefan ikapp mig och vi håller sällskap en bra bit. Jag har börjat ta en gel vid ungefär var femte kilometer och det känns riktigt bra. Dricker vid alla stationer, men väljer vatten ibland för att magen inte ska gå sönder.

25-30 km går på 22.40. Så det går fortfarande rätt stadigt, och enligt plan.

Fjärde milen

Börjar tappa tempot lite granna men för varje gel piggnar jag till även om det går trögare och trögare. Hornsgatan är lång och det är mycket uppför och jag stannar och dricker vid stationerna. Segar mig sakta uppför Västerbron och försöker ta ut stegen nerför. Nere på Norr Mälarstrand är benen extremt trötta.

Passerar 35 km på 23.31, tappar alltså en minut här. Å andra sidan var jag på väg mot 3.12 i sluttid innan jag började tappa lite.

Vid 35 km blir jag omsprungen av farthållaren som försöker peppa och jag försöker haka på. Men benen har redan börjat krampa lite och jag försöker ändra på löpsteget och köra lite ultra-shuffle. Känner att jag tappar tempot och uppför Torsgatan är det tungt. Tyngre blir det. Hela tiden.

Det krampar i både lår och vader och jag funderar på att stanna och stretcha men vågar inte, utan biter ihop.

40 km passeras på 25.01. Tappar 2,5 minut här, och det är såklart här jag missar chansen att gå in under 3.15.

Målet

Sista dryga 2 km är såklart en kamp men orken finns där, huvudet är med, men benen strejkar. Orkar inte riktigt öka fast jag försöker och det blir kanske en liten pyttespurt inne på Stadion. Enligt resultatlistan passerar jag i alla fall sex personer från 40 km och fram till mål. Alltid något.

Från 5 km till mål passerar jag dock 900 personer. Känns bra.

Jag stapplar i mål och bruttotiden säger 3.16.?? och jag får helt enkelt vänta tills jag får tag i min telefon för att se vad min riktiga tid är.

3.15.56. Så jag missar målet med en knapp minut. Nu var i och för sig målet extremt offensivt satt så jag är fantastiskt nöjd. Förra årets tid på 3.35 putsades alltså rätt rejält.

Här är rundan uppladdad på Strava.

Stort tack till alla som hejade på. Syrran med familj och mamma och pappa som var på plats. Stort tack till alla som hejat på via Facebook också! Betyder massor!

På kvällen blev det pasta och öl och drinkar för att fira pappas 70-årsdag.

Annorlunda?

Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Jag vet inte riktigt. Det är såklart avsaknandet av fler riktigt långa pass, 30-35 km, och rätt lite backträning som gör att jag krampar på slutet.

Jag kanske skulle ha druckit mer på första varvet, men energin fanns ju där när jag började med gel. Kanske skulle ha haft med mer Tailwind och börjat med gel tidigare. Tror inte det var vätskebrist som orsakade krampen, då hade jag haft mer ont i huvudet under och efter loppet.

Jag ursäktar mig med att det bara var mitt andra marathon och att jag aldrig sprungit så här fort så här långt tidigare.

Utrustning

Skorna, Saucony Freedom ISO var helt perfekta. Hade någon liten känning i foten några kilometer, men annars tänkte jag knappt på dom. Strumporna från Injinji räddar mina tår. Allt annat satt också perfekt. Inget att klaga på alls.

Nu då?

Imorgon ska jag ta mina första löpsteg sedan i lördags. Är kanske helt dum i huvudet men väljer att göra det på Gutavallen och på DM 10 000 m. Är så sugen på att gå under 40 minuter på milen på bana så att jag har det ‘officiellt’ så att säga.

Annars är det två halvmaror inbokade i Visby, 30 juni och 22 juli. Vore ju förskräckligt kul att knäcka 1.30 på någon av dom. Och det gör jag nog.

Men nästa stora mål är Ultravasan 90 km den 19 augusti. Det är för det loppet all träning kommer att vara för. Har inga större ambitioner än så länge när det gäller tider, utan vill mest komma i mål.

Foto: Mikael Dunker