Livet efter Gotland Ultra Marathon

Mitt livs första ultra-lopp är avklarat. Men vad händer nu?

Det har varit en intensiv löparperiod. Eller ett intensivt löparhalvår kanske man ska säga. Sedan juni har jag sprungit ett marathon, Fårö runt, 7 fiskelägen, Jungfruloppet, Blodomloppet, Viruddenloppet, Lidingöloppet, Gotland Ultra Marathon samt brutit ett halvmarathon.

Jag har legat i snitt runt 50 km i veckan sedan början av juli, där vissa veckor har varit lugnare och där vissa veckor har slutat på 70-80 km.

Jag har slagit personligt rekord på 10 000 meter, jag har klarat av alla de tider jag satt upp som mål inför tävlingarna, jag har sedan ett par veckor tillbaka passerat de 1200 km jag hade satt upp som årsmål.

Run of Hope

Igår sprang jag Run of Hope här i Visby, 5 km i duggregn och blåst. Love var med och han sprang 2,5 km. Vi var inte riktigt med i starten så vi missade den lite. Love var superduktig och sprang sitt lopp helt själv och han hade sprungit nästan hela vägen utan att gå.

Jag försökte pressa på och ligga under 4 min/km vilket jag faktiskt lyckades med. Det kändes bra i benen trots stressig vecka, spelning i fredags och lite dålig planering på morgonen. Klockade in någonstans på dryga 20 minuter på den 5,3 km långa banan. Klockan visade ett snitt på 3,59 min/km så det går jag på. Tror minsann jag var snabbare på andra halvan, trots att jag gick ut hårt på grund av den missade starten.

Men det här var tredje lördagen i rad med tävling. Lidingöloppet, GUM och Run of Hope.

På jobbet går det i full fart, det har varit aktiviteter för både barn och vuxna nästan varenda kväll den här veckan. Jag känner mig sliten helt enkelt.

Den här veckan kommer att stanna på 20 km löpning. Jag hade tankar på att ta en 20 km-runda idag på morgonen, men kropp och knopp säger nej. Jag tänker nog lyssna på knoppen idag. Nästa vecka är lugnare när det gäller fritiden, men i helgen är det resa till Stockholm som gäller.

Resten av hösten

Det är inga lopp inplanerade förrän i december. Lucialoppet var kul förra året och jag har ju tränat en hel del i backen uppför färjeleden bara för att kunna förbättra min tid sedan förra året. Men det är inte förrän i december.

Jag har varit sugen på Växjö marathon den 22 oktober, men jag behöver nog vila i oktober från ytterligare tävlingar.

Så oktober och november, som är de stressigaste månaderna på jobbet, får bli någon sorts träningsperiod. Jag har för första i mitt liv köpt ett gymkort och jag tänkte börja redan i veckan som kommer. Jag räknar med att gå dit åtminstone en gång i veckan.

Målet är att träna upp styrkan och smidigheten. Att bli starkare i benen, magen, ryggen, axlarna och vad mer nu man kan tänkas behöva. Att bli lite smidigare, att mjuka upp alla mina spända muskler så att jag blir lite snabbare, men framför allt uthålligare för att förebygga skador.

Jag ska försöka att ligga på 30-40 km löpning per vecka, även om det kommer att bli många korta pass inklämt på morgonen och lunchen. Långpasset får flytta runt i veckan när det finns tid. Jag ska göra en insats och leta upp pulsbandet som har varit borta sedan augusti och börja köra mina långpass i fettförbränningstempo. Jag behöver träna på det.

Nästa år

Ett uttalat mål för 2017 har varit Ultravasan. Jag kommer nog att försöka rikta all träning och allt fokus på det. Vore så mäktigt att klara av det.

Jag har redan anmält mig till Stockholm Marathon, vilket kanske var lite dumdristigt eftersom min far fyller 70 år den dagen. Jag får springa fort och sedan åka direkt hem med flyget. Om det går. (Jag kollade, jag kan landa i Visby kl 1915.)

Förutom Ultravasan och Stockholm Marathon är det ju Gotland Ultra Marathon som gäller. Det är mina tre huvudlopp 2017. Sedan vore det såklart skoj att springa en halvmara, att på DM på 10 000 meter komma under 40 minuter och så vill jag ju även springa en del lokala lopp.

Sedan ska det ju springas Fårö runt förstås. Men vi har även börjat snacka om att springa fyr till fyr. Fårö fyr till Hoburgens fyr. 162 kilometer landsväg (eller andra vägar om vi hittar). Förmodligen gör vi det helgen innan midsommar och det diskuteras om vi ska göra det i ett svep eller om vi stannar halvvägs och sover över. Det finns en grupp på Facebook, hör av dig om du vill hänga på! 100 miles is not that far!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *