Mitt Twitter 2013 #blogg100

4 years, 4 months, 3 weeks, 19 hours on Twitter

Idag pratade vi Twitter på Sveriges Radio Gotland. Hur kul som helst. Jag älskar att göra radio. Podcast i all ära, men live-radio är roligare.

Mitt förhållande till Twitter har såklart ändrats över tid. Jag registrerade mig i september 2008 men det var nog mest av nyfikenhet. Men på en anställningsintervju något år senare fick jag frågorna: bloggar du, twittrar du?

Jag svarade givetvis: Självklart!

Men faktiskt så tände det en gnista och jag började undersöka Twitter lite mer. Mitt twittrande växte sakta men säkert. Jag kontaktade twittrare med frågor och sedan kom Almedalsveckan 2010 och antalet personer jag följde, och som följde mig, ökade sakta men säkert. Jag märkte att jag fick svar när jag frågade på Twitter. Responsen var större och viljan att träffas på riktigt var även den stor.

Sedan dess har det givetvis urartat fullständigt. Idag följer jag mer än 1800 personer. Det finns inte en chans att jag kan läsa allt som skrivs, men jag gillar verkligen att när tillfälle ges gå in och scanna flödet. Kolla av vad som är dagens ämne. Trycka ’mute’ på ämnen och twittrare som kanske irriterar mig för stunden. Men att avfölja, det krävs det en hel del för.

De jag känner, och känner extra för, de håller jag koll på lite extra.

Socialt

Precis i slutet av dagens program fick jag frågan. Vad är mer socialt, Facebook eller Twitter?

För mig är det en svår fråga. Jag har ett stort utbyte av Facebook. Det är plattformen där jag håller kontakt med väldigt många kompisar, med de jag gått i skolan med, med de jag hoppat runt på dansgolv med. Med släktingar. Men det krävs alltid lite mer för att bli vän på Facebook än vad det krävs för att börja snacka på Twitter.

För det är på Twitter jag har lärt känna nya vänner. Inte bara bekanta, utan riktiga vänner. Vänner jag träffat på diverse konferenser. Man behöver inte dra bakgrunder, inte det aktuella läget med familjen. Det är redan avklarat när man ses. Så man kan gå direkt på de gemensamma intressena. Visst, i 9 fall av 10 så blir man vänner på Facebook och fortsätter dialogen där.

Men det är på Twitter man lärt känna varandra. Det är där kontakterna tas.

Hur använder jag Twitter idag?

Jag måste erkänna en sak. Jag har börjat med en lista. En lista med de cirka 150 personer på Twitter jag verkligen vill ha koll på. Det går egentligen emot allt det jag vill ha ut av Twitter. Varför följa 1800 personer när jag bara läser 150? Så är det inte.

Ont om tid, kolla 150-listan.
Omvärldsbevakning, ha koll på läget, nyhetstörstande, då läser jag hela flödet.

Jag passerade själv 35 000 tweets häromdagen. Jag har inga problem med det. Många av dessa är @mentions. Många långa och intressanta och banala diskussioner. Många är automat-tweets. Från Google Reader, Mixcloud, Soundcloud, Foursquare, WordPress och så vidare.

Men jag har alltid sagt på mina föreläsningar att glädjen av Twitter är extremt beroende på vad du själv bidrar med. Så från och med idag stryper jag mina länkningar från Google Reader. Jag tänker efter en extra gång innan jag delar och retweetar och jag försöker alltid få med min egen kommentar. Som det var innan Google krånglade till det med Google+ och Twitter med sin själlösa retweet-funktion.

Twitter betyder mycket för mig. Jag har fått vänner för livet. Jag har hittat mentorer som jag kan fråga om allvarliga saker när det gäller yrkeslivet. Jag har hittat vänner som alltid hänger med på after work. Jag har hittat vänner som skickar jobb åt mitt håll. Jag har hittat vänner som jag har oerhört roligt med, vare sig jag träffat er i köttet eller inte.

Jag har lärt känna vänner på Twitter och sedan kopplat ihop er med andra på Twitter och ni har börjat göra saker tillsammans. Precis det jag lever för.

Nu då?

Jag kommer att fortsätta att twittra. Mitt twitter är oftast en spegel av mitt liv. Det är mina barn, min vardag, min basket, min träning, min musik och mitt jobb. Det är mina åsikter. Utkastade. Ibland med eftertanke, ibland spontant.

Jag kommer att bli rejält besviken om jag under året inte har lärt känna nya vänner på Twitter.

Jag inser också när jag skriver det här att det här ligger i min natur. Under detta #blogg100 ska jag skriva om mina första eskapader i detta med sociala medier. Vi snackar 1999, London, dansmusik och precis som nu, vänner för livet.