Kan man skämta om allt?

sthanskorset-eller

1 april. Den dag då alla journalister, kommunikationsenheter och små barn får nippran och hittar på en massa bus.

På jobbet hittade vi givetvis på ett bus som vi i år faktiskt vågade lägga ut externt också. Jag tyckte det var ganska roligt, men det fick en, för oss, helt enorm spridning. Skämtet handlade om att en medarbetare hade fått igenom friskvårdsbidrag för att tatuera Sankt Hanskorset, som ingår i vår logotyp. Skämtet är till stora delar internt, eftersom vi är mitt uppe i en varumärkesprocess samt att vi på kommunikation är lite logotypspoliser på jobbet.

Jag trodde inte det skulle slå så stort, men roligt skämt, bra skrivet av Helena och mycket snyggt redigerat av ingen mindre än riksantikvarien själv, gjorde att det slog ordentligt både internt och externt. Visar hur lite jag vet vad som går hem i stugorna.

Både seriös och rolig?

Ska en myndighet skämta? Ja, ibland. Idag till exempel tycker jag att det är roligt. Det visar att man har roligt på jobbet, att det är högt i tak och att det finns en kreativitet.

Däremot har jag svårt för när myndigheter och organisationer med väldigt seriösa uppdrag blir allt för flamsiga i sociala medier. Jag vet att många inte håller med mig. Får ofta höra att mottagaren kan skilja på allvar och skoj, och att man genom att vara lite rolig får många fler följare, större engagemang och därmed större spridning på de seriösa budskapen.

På SXSW förra året berättade George Takei att just det var hans plan. Att dela roliga klipp och bilder för att bygga en stor följarskara för att sedan regelbundet mata dom med politiska och andra viktiga budskap.

För en skådis tror jag på det, till viss del. Men det blir kanske svårt att ta det steget längre. Blir svårt att helt plötsligt bli politiker till exempel.

Men en myndighet?

Men för en myndighet tror jag inte på det. Nu är vi ingen myndighet som kommer att agera vid större kriser förhoppningsvis, men jag tycker ändå inte att det ska få finnas ens ett uns av tveksamhet att vi menar allvar med våra nyheter, tweets och inlägg.

Det betyder inte att man inte får göra roliga saker, tvärtom. En organisation är aldrig (speciellt inte i vårt fall) mer än medarbetarna. Personligt är bra i min bok. Om våra målgrupper får se personligheterna och människorna bakom besluten, rådgivningen, informationen, så kommer de att tas emot på ett mycket bättre sätt.

Eller så kanske det bara är jag som inte vill känna pressen att behöva vara rolig hela tiden… :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *