Hur har det gått med medietröttheten – ett år senare?

9 mars. Dag 9 av blogg 100.

Idag för ett år sedan skrev jag ett väldigt långt inlägg om hur jag kände en medietrötthet komma smygande. I kort gick den ut på att det inte är mängden media som jag konsumerar som tröttar ut mig, utan alla tomma löften i form av klickbeten, väl valda strategier på Twitter med mera.

Hur ser det ut idag då?

Jag har nog rensat bort en hel del av de där medierna som bara lockar med rubriker men lovar tunt. Människorna som inte kan vara sociala i sociala medier utan bara arbetar mot ett mål är också mer eller mindre bortrensade.

Men jag ser också en liten skiftning i det här med klickbetesrubriker. De stora internationella sajter jag följer har mer eller mindre slutat med dessa och gått tillbaka till klassiska lockande rubriker.

Det jag dock ser är att på det lokala planet så har klickjaktsrubrikerna tagit över fullständigt. Helagotland.se inleder numera var tredje rubrik med något av orden Därför… Här är… Så… Hon/han är… vilket är rätt tröttsamt. Speciellt eftersom de gör det till och med på artiklar som handlar om begravningar.

helagotland-2 helagotland-1

Men helagotland.se är såklart inte ensamma, det här som kvällspressen har använt väldigt länge har nu börjat sprida sig allt djupare in i journalistiken. Både Sveriges Television och Sveriges Radio gör sig skyldiga till detta, ofta i samband med artiklar som aldrig skulle ha publicerats om det inte var för att de också har börjat jaga sidvisningar.

Även Journalistförbundets egna tidning Journalisten har gjort sig skyldiga till detta. Det är nästan som om de inte kan hålla sig.

journalisten

Eller är det jag som överreagerar? Men varför kan man inte skriva ut namnet i rubriken?

I sociala medier…

Något annat som stör mig ofantligt mycket just nu är när nyhetssajter rapporterar om vad som är hett i sociala medier just nu. Igår när Kanye West var på IKEA i Älmhult så gick såklart Twitter bananas. Det var det nog ingen som missade.

Men, om nu någon hade missat det så skrev Resumé en artikel om att Twitter gick bananas över Kanye Wests besök.

Det är ju något med det här som inte riktigt lirar. För att om något är stort i sociala medier, speciellt inom en viss bubbla som råkar sammanfalla med ens målgrupp, så har ju alla redan sett det? Eller? Så att då skriva om det som alla redan har sett i ett försök att dra till sig ännu mera klick utan att egentligen tillföra något till ‘nyheten’ är faktiskt riktigt konstigt.

Ett udda sätt att använda de allt magrare resurserna som alla tidningsredaktioner har.

Det bidrar dessutom till att mediatröttheten ökar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *