Mediatröttheten – är det bara jag?

Har precis kombinerat Minecraft-spel på Xbox och Star Wars Rebels-tittande med att följa Apples senaste produktsläpp via telefonen. Svårast var det att kombinera med säsongsavslutningen av Rebels eftersom det för det första var lite action för en gångs skull (ljussablar en masse!) och för att jag hela tiden måste översätta åt Love. Men sevärt avsnitt eftersom det var en rejäl överraskning i slutet av avsnittet. Jag blev väldigt glad. När börjar säsong 2?

Men det är inte från det ständiga multitaskandet som medietröttheten infinner sig. Ibland tänker jag att jag ska stänga ner Tweetdeck, Facebook, RSS-läsarna och alla appar, eftersom jag är så trött på det. Men sedan tänker jag ett steg till. Funderar på vad det är jag är så trött på. Inser att jag fortfarande med nöje tittar igenom Instagram-flödet 1-2 gånger per dag. Att jag verkligen gillar flera av Facebook-grupperna jag är med i. Att mina favoritlistor på Twitter synas mer noggrant än det allmänna flödet. Att vissa kategorier i Feedly/Reeder läses medan andra bara klickas Mark All As Read.

Det är inte den enorma mängden som är problemet. Det är inte selfies, bilder på stränder, drinkar, luncher, frukostar, seminarier, promenader (eller all-of-the-above) och så vidare som tröttar ut mig. Det är inte skryt om löparrundor (i så fall vore jag ju dum). Det är inte bilderna på barnen (verkligen inte).

Klicka här, annars då jävlar!

Det är de gamla, och nya, mediebolagens desperata jakt på klick som gör mig så trött. Engadget liverapporterade Apples produktsläpp riktigt bra, sakligt med små inslag av sarkasm och humor. Men sedan kommer den, floden av kritiska, chockerande och upprörda nyheter, tweets och åsikter om Apples produkter. MacWorld skriver om chockhöjda priser på datorer i Sverige, när det i själva verket handlar om valutajusteringar och uppgraderade datorer. Alla vill ta del av Apple-kakan.

Guardian skriker om Afrika-bilder och klockor för $10.000 trots att ALLA medier har spekulerat i hur dyr den exklusiva versionen skulle bli.

Det är inte kompisars ‘rantande’ på Twitter, utan det är de som med en långsiktig strategi twittrar för att få fler följare och retweets och fler klick. Hela tiden. Som aldrig avviker från strategin.

Det är de som aldrig kan posta ett enda inlägg utan en baktanke, där varje inlägg är ett steg för att höja det egna varumärket.

Jag pratar inte om de som inte vågar vara sig själva på nätet. Alla (nåja) har vi en personlighet som vi förvaltar och visar utåt och där vi blir mer och mer försiktiga ju fler som följer och läser. Så är det för mig, helt klart.

Tom rubrik

Men mängden tomma rubriker börjar bli bedövande. Stora braskande rubriker för en kort notis som inte berättar någonting nytt. Ny restaurang – säger rubriken, men artikeln avslöjar inget om vad det är för restaurang. Så all information jag behöver har jag fått av rubriken, men det visste jag ju inte när jag klickade.

Hela dagarna är flödena fulla av rubriker som bara är till för att skapa klick. Rubrikerna är inte till för att man ska läsa artikeln, det har ‘tidningarna’ sedan länge givit upp. Det är bara klicken som räknas, för det är klicken som skapar sidvisningar och unika besökare och det är dessa siffror som används för att kränga annonser till intet ont anande kunder.

En artikel med smal målgrupp måste alltid få en riktigt bred rubrik, så att den drar klick. Att merparten som klickar blir besvikna spelar ingen roll. Annonssäljarna är lika glada för det.

Lilla Aktuellt, som jag och barnen älskar, ägnar halva programmet åt en klänning medan världen brinner. Ja, man får ha roligt, ja, det var en stor grej i världen, nej, det var inte det minsta viktigt att rapportera om något som alla redan rapporterat om.

Det är som om det gamla sitter i. Ekot har 14 minuter, Aktuellt och Rapport har sina 25 minuter, TV4 Nyheterna har sina 12 minuter (typ) och de ska fyllas, vare sig det finns något att rapportera om eller inte. Det ska produceras 36 artiklar varje dag, vare sig det finns något att rapportera om, eller inte. Det är helt otänkbart att man ena dagen gör 8 artiklar och nästa dag 48 artiklar, eftersom det går inte med dagens bemanning.

Knasigt att tidningsbudens fackförbund har sådan stor makt över webbens publiceringar ändå.

Är det pengarna?

Det är därför jag i min mediekonsumtion har börjat fokusera på sajter som Grantland.com, en sajt som skriver om basket, fotboll, film, tv och mycket annat. En sajt som ägs och finansieras av ESPN. Oklart om de har en enda intäktskälla (förutom ESPN alltså). De har knappt någon reklam på sajten. Knappt någon reklam i deras podcasts (förutom i The BS Report, men den verkar fortfarande vara under ESPNs flagga). Kanske har de reklam på sin Youtube-kanal, kollar inte på den så ofta eftersom det bara är deras podcasts med bild. Det är klart att deras skribenter känner trycket att deras alster ska dra klick, men Zach Lowe har själv sagt att det var mycket värre på hans tidigare arbetsplats där han bara mättes i antal artiklar och antal klick. Inte som nu där han kan få sitta en hel dag med en artikel som rankar NBAs snyggaste basketplaner istället för att trycka ut åtta skitartiklar per dag.

TV-dags är lite så också. Det finns såklart en finansiell idé, men likväl är det det stora tv-intresset som tar över.

Det är därför jag lyssnar på en massa podcasts som görs för kärlekens skull, men som såklart har lite reklam för att dra in några dollars till studiotid, tekniker och kanske några ören till huvudpersonen. Där man tydligt märker att det finns ett intresse att prata om saker, utan att det hela tiden ska vara säljande. De kanske får bra betalt av utgivaren. Kanske inte. Det verkar i alla fall inte påverka innehållet.

Det var därför jag efter 7-8 avsnitt totalt tröttnade på StartUp, eftersom det blev så oerhört tydligt att podcasten bara vara ett noga uträknat sätt att marknadsföra företaget på. Det blev inte trovärdigt till slut.

Podcasts och artiklar som fortfarande vågar breda ut sig på 10 000 tecken eller 90 minuter utan att leta de klickskapande rubrikerna.

Filter

Det här gör ju att jag hamnar i en filterbubbla, eftersom jag på Facebook inte bara döljer viralt.se och vad de nu heter, utan numer även samtliga stora svenska tidningar. Merparten av Bonniers magasin är borta från mitt flöde också.

Eftersom jag på Twitter avföljer sådana som bara delar en massa klickbeten, vare sig det är deras eller andras.

Eftersom jag inte följer så många företag på Instagram. Förresten, är det inte enormt skönt att det inte går att länka från Instagram-bilder? För det skapar ett lugn. Att slippa hoppa ur flödet för att se vad det är för blogginlägg vederbörande pushar för. Att i lugn och ro kunna kolla in nästa måltidsbild och glädjas åt att vännernas barn verkar mår bra.

När bekanta nämner dansande skelett så har jag ingen aning om vad de pratar om, trots att en av mina arbetsuppgifter är att hänga med i vad som händer.

När det skrivs om bloggdrottningar och jag aldrig hört talas om dom.

När man refererar till vad Jonas Gardell eller Mark Levengood (eller vilka som är hetast på Twitter just nu) skrivit på Twitter…

Sälj

När dessutom e-handlarna upptäckt genom sina avancerade (nåja) analysverktyg att om de postar rabatter av olika slag i sociala kanaler så ökar försäljningen. Så därför går det inte en vecka utan att 400 olika e-handlare har kampanjer med små, små rabatter. Alltid är det någon som klickar och precis som med spam är kontaktkostnaden låg och konverteringen tillräckligt hög. Mängden mail, annonser, tweets och sponsrade Facebook-inlägg är enorm. Knappt man ser solnedgångarna och vårtecken.

Däremot störs jag inte så extremt mycket av retargeting-trenden, den är mest fånig. Tror att de snart kommer att inse att det är bortkastade pengar att annonsera varor jag redan varit så intresserad av att jag klickat runt efter dom. Relaterade produkter, tillbehör och liknande hade kanske varit smartare. Tänk som Netflix och deras algoritmer. Inte visar de Rounders som förslag 400 gånger bara för att jag råkat sett den en gång? Tvärtom.

På tal om Rounders så såg jag bara första halvtimmen, sedan köpte jag Oreo flera gånger dagarna efter.

Telefonförsäljarna däremot. Inte en säljmetod som är värdig år 2015. Snälla, lägg ner lurendrejeriet och lägg pengarna på att göra bra produkter vi vill köpa istället, så att tusentals ungdomar slipper sälja själen till djävulen för en normal lön.

Statistik

Men så blir det ju. Nu kan vi mäta allt. Som webbstrateg uppmanar (typ, tvingar) jag alla som jobbar med webb på mitt jobb att börja mäta allt. Att sätta mål. Att vidta åtgärder om man ser att man inte kommer att nå dessa mål. Men på en utbildning idag skojade vi om vad det kunde vara värt att nå målen. Är det värt att närvara vid 10 olika konferenser och 10 olika mässor bara för att skruva upp besökssiffrorna? Är det värt 40 000 kr i annonsering (alltså Google och Facebook, ingen annan typ av annonsering) för att ro hem effektmålet för en webbplats 2015?

Är det värt, och förenligt med myndighetens varumärke, att bara posta klickbeten och utforma varenda rubrik så att den lockar? Eller finns det andra vinster som inte mäts i höga besökssiffror?

Förutsägelse

Jag har varit tidigt ute med att konsumera alla sorters media i många typer av digitala kanaler. Jag tröttnade tidigt på fast telefon. Jag har sagt upp tv-abonnemangen. Det var oerhört länge sedan jag prenumererade på en papperstidning. Det här med sociala medier såg jag tidigt att det kanske kunde vara något. (Andra trender som öl och hamburgare har nog varit rena lyckträffar, så nu hoppas vi att också BBQ verkligen sätter sig i Sverige.)

Jag har börjat kämpa med rörlig bild.

Det jag försöker säga är att jag tror att jag inte är ensam om det här. Jag ser fler som nöjt konstaterar att livet blir lättare på Facebook när man döljer Newsner, Aftonbladet med mera. Jag ser fler och fler äldre röra sig mot Snapchat. Instagram drog om Twitter i Sverige så att det visslade om det. Vi söker oss ständigt mot nya kanaler dit företagen inte hittat ännu. När de stora kampanjerna rullar in, drar early adopters och hittar nya vägar.

Så när fler av de traditionella tidningarna nu faller på grund av kraftigt vikande upplagor och annonsintäkter, så tror jag att de kommer att dra med sig en hel del av de mediebolag som gått all in på native advertising utan att ha med sig respekten för läsaren, utan att bidra med någon som helst substans.

Förutsägelse 2, när jag ändå är igång

Jag förutser också kraftigt förändrade reklamlagar i Sverige. Just nu orsakar lagarna mer lurendrejeri än vad de stoppar oseriös reklam, eftersom man underskattar oss konsumenter. Vi fattar ju att när Jimmy Fallon har med sig Ben & Jerry i studion att det är reklam, att när Subway bjuder alla på mackor i publiken, att de betalat för det.

Istället får vi dras med taffliga blogginlägg, illa dolda produktplaceringar, fulingar till tweets och Insta-bilder på träningskläder. Istället för rak och ärlig reklam.

”Det här avsnittet är sponsrat av MailChimp, Mailkimp?”

 

 

Polar Flow – horribel mjukvara till en bra klocka

M400_beautyshot_eng_imperial1

Inför jul köpte jag min första klocka på 20 år. Om man inte räknar med en iPod Nano förstås.

Det var en Polar M400, en klocka man mest använder för att springa med, men som också fungerar som ett aktivitetsarmband. Den mäter dygnet runt, och man kan använda den till att mäta sömn, steg och allmän rörelse.

Framför allt springer man med den, och till det fungerar den mycket bra. När man väl lärt sig hur den fungerar (inte logisk) och hittat hur man ställer in vad det är den ska visa, så är den riktigt bra att springa med. Har inte upptäckt några problem med att den mäter fel eller liknande, utan den ger ifrån sig det den ska.

Utseende

Har fått en del gliringar om att jag har en retro-klocka. Så lite har alltså hänt med löparklockornas utformning de senaste 10-15 åren. Alltså, ingenting. Samma trista LCD-display. Men den gör sitt jobb, den sitter bra och har man lite modeångest så finns den i vitt.

Interface

Horribelt. Oerhört svårt att hitta rätt i inställningarna och först idag, 3 månader senare, lyckades jag hitta att det finns en snabbväg till att synka med telefonen. Massor av menyer, helt utan förklaringar, och oerhört förvirrande beteckningar på saker och ting.

Men när man väl ställt in allt så fungerar det mycket bra, och parningen med pulsmätaren var superenkel och fungerar sedan utmärkt.

Att springa med

Den piper till när den ska, mäter som den ska och när man som ovan nämnt har ställt in hur de olika ‘skärmarna’ ska se ut, så är det lätt att snabbt få rätt information, även i farten.

Enda problemet är att det ibland tar 30-45 sekunder för den att hitta GPS-satelliterna, trots att man står på samma plats som alltid.

Mjukvara

Men det är efter rundan problemen börjar. Det finns två sätt att synka med det som av någon anledning kallas Polar Flow. Antingen via bluetooth till telefonen. Det andra är med USB-sladd till datorn. Det är det bästa sättet. Idag försökte jag synka med telefonen. Först hade jag blivit utloggad från appen, så det gick väl en kvart innan jag lyckades få ett nytt lösenord. För det måste man gå till webbplatsen (som är snyggt mobilanpassad).

Den synkar och jag försöker hitta ett sätt att ladda ner träningspasset (varför? jag kommer till det). Från appen är det omöjligt, men från mobilwebben går det utmärkt. Ladda ner, spara i Dropbox. Problem 1: det är en zip-fil som laddas ner. Problem 2: Av någon j-a anledning hade inte synken fungerat så bra. Så filen var tom.

Jag gjorde om synken på datorn. Programmet heter FlowSync, och inte Polar Flow som alla andra appar, webbplatser med mera. Det har hittills fungerat bra, förutom att de första gångerna så nollställdes en massa inställningar vid varje synk. Det verkar dock fungera nu.

På webben kan man se allt om passet, det mesta är faktiskt riktigt lätt att se och jämföra.

Men jag gillar ju Strava mycket bättre, och de flesta träningsklockor/appar synkar automatiskt med Strava om man vill det. Dock inte Polar. Polar synkar inte med någon annan tjänst. Så man får ladda ner filen, och ladda upp i Strava.

Nu testar jag en tjänst som heter tapiriik.com som kan plocka upp filen från en mapp i Dropbox och skicka till både Runkeeper och Strava. Så synd att man inte kan få till den där filen från mobilen…

Slutsats

Kan jag rekommendera ett köp? Nja. Inte så länge Polar inte öppnar upp så att andra appar kan hämta automatiskt och inte så länge iOS-appen är fruktansvärt usel. Klockan är bra men kringtjänsterna är faktiskt under all kritik. Det är som om det finländska Polar inte riktigt hängt med i utvecklingen de senaste 10 åren.

Att checka in

15105216033_2a0af59265_k

Minns ni när man med hjälp av Foursquare checkade in på alla platser man var på, och sedan delade detta på Facebook och Twitter? Foursquare slog aldrig riktigt igenom i Sverige och har numera splittrats upp i två tjänster, Swarm och Foursquare.

För min del var det två anledningar till att checka in, det var lite av en tävling att vara ‘mayor’ och det var ett sätt att livslogga, att komma ihåg var man varit.

Men mitt incheckande har förändrats.

Numer checkas det in löprundor med Strava (tidigare använde jag Runkeeper). Varför? Det är ett loggande, men anledningen till att jag också delar på Facebook och Twitter är nog lika delar skryt och för att trigga andra att springa mer.

2015-03-08 00.03.45

Lite mer nördigt är det att checka in öl. När man dricker en öl någonstans, hemma eller på en bar, så tar man fram appen Untappd och checkar in och betygssätter ölen. Det är också ett sätt att logga livet, att skryta och att hålla räkningen på antalet ölsorter man testat.

Skruva till det ytterligare och du får mina incheckningar av kaffe. Det har funnits kaffeappar där man kunnat checka in kaffe med bryggmetod och så vidare. Men Acaia har tagit det längre genom att göra en våg som snackar med telefonen via bluetooth. Incheckningen visar då antal gram kaffe, vilka bönor och betyg. Här handlar det mest om att faktiskt kunna jämföra olika tider, proportioner och bönor.

 

Att skriva en webbstrategi

Skärmklipp 2015-03-06 21.05.12

Förra året var jag med i ett projekt på jobbet där det skulle tas fram ett förslag till webbstrategi för Riksantikvarieämbetet. I projektet fanns två externa konsulter med vilket var väldigt nyttigt. En mycket bra sak med att ta in externa konsulter är att man får en osminkad rapport om hur det egentligen står till med den digitala mognaden.

Projektet var mycket lyckat och nu har jag satt igång arbetet med att skriva en webbstrategi som passar oss och som faktiskt är genomförbar. Projektet ligger till bra grund så jag ska bara, ‘bara’, konkretisera aktiviteterna och passa in den lite mer i de allmänna målen som finns.

Om jag har förstått det rätt ska en strategi innehålla ett nuläge, ett önskat mål och en beskrivning på hur man ska nå dit. Jag är ofta skeptisk till en massa dokument som ska jobbas fram och sedan hamna i en låda någonstans, men ibland är det nödvändigt att man tänker igenom saker och ting, resonerar fram och tillbaka och sedan stakar ut en tydlig väg för alla att jobba efter.

Även om alla vet vart det är vi ska, så blir vägen dit mycket krångligare och det kommer att ta längre tid att nå dit om alla ska gå sina egna vägar. Det är bra att ha en karta som alla är överens om att den ska gälla.

Så vad kommer vår webbstrategi att säga?

Mycket kommer att handla om att vi måste bli väldigt mycket bättre på två saker. Målgruppernas behov och uppföljning. Vi måste ta reda på vilka vi vill nå, hur vi når dem och genom vilka kanaler. Sedan måste vi följa upp det, mäta, analysera och ständigt förändra och förbättra. Sedan måste allt vara mycket mer mobilt, tillgängligt och användarvänligt.

Det som är både kul och spännande är att vi är en så pass liten myndighet, men med så mycket webbaserade tjänster och information.

Öppenhet, samverkan och professionalism är ju våra värdeord och det kommer att genomsyra allt och jag kommer att hämta massor av inspiration från UK Gov Design Principles.

Medierna och vårt förtroende för dem

Skärmklipp 2015-03-05 21.31.25

Idag drog ju MEG – Mediedagarna igång i Göteborg. Stadig ström på Twitter med massor av rapporter. Ingen tweet var dock lika rolig som Fredrik Strömbergs.

Där presenterades också någon sorts förtroendeundersökning, där man frågat vem svenskarna har mest förtroende för. Janne Josefsson kommer överraskande på en andra plats? Roligast är att man tydligen frågat om hur mycket förtroende man har för Twitter respektive Facebook, vilket ju är en fantastiskt löjlig fråga. Lite som att fråga om  man har mest förtroende för TV, tidningar eller radio, vilket man såklart frågar också. (Christopher-Robin påpekade detta idag.)

Joakim Jardenberg sammanfattar dagen bra i sitt inlägg om vem man kan lita på.

Jocke om att ägarna till de stora mediebolagen plockar ut stora vinster samtidigt som de skär ner kraftigt – och skriker på åtgärder pga ‘demokratiskt’ uppdrag.

Och det rimmar väldigt illa med att man samtidigt med hög röst kräver statsstöd och politiska insatser för att rädda branschen och journalistikens viktiga demokratiska uppgift.

Tystnaden i medierna om dagens avslöjanden handlar ju förmodligen om flera saker. 1. Man är inte så sugen på att ta upp nyheter som svärtar ner tidningens ägare. 2. Man är på konferens i Göteborg och de som är kvar hemma har inte tid.

Idag kom också kulturministerns debattartikel om en utredning som ska titta på det nya medielandskapet. Ungefär 5 år för sent och aningens oroande att den inte ska vara klar förrän april 2016.

Presstödet lokalt

Det är ju skönt att man ändrar presstödsreglerna, för det är ju horribelt att miljoner går till att hålla rikstidningar vid liv, tidningar som ordnar resor, säljer vin och tusen andra saker. Medan lokaltidningarna går på knäna och blir mer och mer enkelriktade.

Jag är helt för att lokala nyhetsförmedlare får presstöd, för det innebär att staten kan ställa krav på rapporteringen.

Den stora frågan är ju, är det dags att splittra public service? Börja sprida ut licenspengarna så att fler lokala får del av kakan? Sluta producera melodifestivaler och annat och börja producera lokalnyheter. Ge pengarna till lokala sajter.

 

Podcasts – favoriter, planer och frågan om någon verkligen lyssnar

Skärmklipp 2015-03-03 21.27.33

Jag var länge en väldigt dålig podcastlyssnare. Lyssnade väl på Värvet någon gång när det var intressanta gäster, lyssnade en hel del på program från Sveriges Radio. Lyssnade mest på musikpoddar som Chris Cocos Melodica, Adam Beyers Drumcode Radio och Slams Slam Radio. 

Men i somras tog jag tag i det, började lyssna mer och mer. Fastnade så hårt för Brian Koppelmans The Moment och det har hänt flera gånger att jag fortsatt lyssna på hans gästers podcasts. Som Alex Blumbergs StartUp som såklart via hans koppling till This American Life ledde mig till Serial.

Men Brian Koppelman skickade mig också till Gilbert Gottfrieds Amazing Colossal Podcast. Det är så sjukt roligt. För det mesta handlar den om gamla Hollywood och gamla komiker. 70% av namnen de nämner har man knappt hört talas om. Men det är sjukt roligt. Favoritavsnitten har till exempel varit Danny Aiello och Bob Saget. Aiello för att han är så brutal och brutalt ärlig och Bob Saget för att han är så fruktansvärt ful i munnen, trots Huset Fullt-åren.

Bill Simmons på ESPNs sajt Grantland har en bra podcast också, BS Report. Ofta basket, amerikansk fotboll och en hel del skitsnack, men lika ofta fantastiska gäster. Som Seth Meyers dagarna efter Saturday Night Lives 40-årsprogram, eller Lorne Michaels.

Grantland har även en del basketpoddar, där The Lowe Post är favoriten. Ofta tunga namn från NBA som gäster och ofta oerhört kunnigt och nördigt. En annan helgfavorit som är mycket mer lättsam är Jalen & Jacoby aka Pop The Trunk. David Jacoby som är podcastansvarig på Grantland samtalar med före detta spelare och Fab 5-medlemmen Jalen Rose om basket, hiphop och livet.

Andra poddar i listan är Penn Jillettes Sunday School och Freakonomics.

När lyssnar jag? Oftast på promenaden till och från jobbet, när jag hänger tvätt, påtar i trädgården, rensar, städar och vid något enstaka tillfälle när jag springer. Ibland har jag på det på jobbet, men det blir lite svårt att fokusera ibland. Någon gång då och då lägger jag mig lite tidigare för att lyssna på något avsnitt.

Mina planer

Jag har ju haft en podcast på iTunes rätt länge nu, Fredagsmixen. Men den är alltid utan snack. Men det kommer mera.

Tillsammans med en vän har jag en rätt seriös pod på gång, med stark gotländsk inriktning. Hoppas på premiär i början av april.

Men jag har också funderat på en egen, där jag helt enkelt snackar med mina vänner. En i taget såklart. Om livet, om vad de jobbar med och så vidare. Jag gjorde en snabb bruttolista ikväll och hamnade snabbt på över 30 namn som jag kan tänka mig att ha med. Så jag får helt enkelt börja släpa med mig min Zoom ljudinspelare var jag än reser, ifall jag får en timme över.

Sedan har jag funderingar på en vinylpodcast på engelska under fejkat namn. Bara för skojs skull. Vi får se.

Sedan blir det nog minst en podcast på jobbet också.

Men lyssnar någon?

En siffra det ofta slängs med är att 1,6 miljoner svenskar lyssnar på podcasts. Jag tror den siffran gäller ‘har någon gång lyssnat på en podcast’. Det råder dessutom kraftig förvirring kring vad skillnaden är mot till exempel webbradio, eller ljudfiler uppladdade på Soundcloud och så vidare.

Men jag tror att det växer, kraftigt, och jag märker att intresset ökar. Serial hade väl som mest 800 000 lyssnare per avsnitt, så det är ju fortfarande en liten kanal, som precis som Twitter får ett, egentligen, alldeles för stort genomslag.

Men hur många lyssnare måste ett avsnitt ha för att räknas som framgångsrikt? Spelar det någon roll? Vill man tjäna pengar på en podd så är det klart att man måste ha lyssnare, men om man gör det för skojs skull, för att man gillar formatet och vill få ut det man har att säga, då räcker det ju med att några få intresserade lyssnar.

Det enda jag ångrar är att jag inte satt igång med poddande tidigare.

Min konsumtion av medier

aftonblader

Hur konsumerar jag min media idag? Var hittar jag nyheterna?

På morgonen när jag vill kolla upp allt som hänt så är det oftast RSS-läsaren som öppnas. Läser om nattens matcher i NBA och kollar de lokala medierna. Några bloggar kan också komma med i morgonens skörd.

Sedan kollar jag Facebook och Twitter. För de riktigt braskande nyheterna har jag Omni som ‘flashar’ på min telefon. Tycker att jag har hittat en bra balans där.

Under dagen så håller jag ett öga på de sociala flödena, både för jobbets räkning och min egen. Jag återkommer då och då till RSS-flödet för att se om det kommit några lokala nyheter. Det är främst dessa jag är ute efter och jag har en egen kolumn i Tweetdeck bara för gotländska twittrare.

Men något jag helt har slutat med att är att besöka dn.se och svd.se (och liknande). Kvällstidningarna har jag aldrig varit särskilt road av. Jag har även blockerat de flesta stora tidningarna på Facebook eftersom de riktiga nyheterna allt mer sällan dyker upp, bortknuffade av länkbeten.

Den lite mer allmänna bildningen kommer från att jag läser nyhetssammanfattningar, kanske lyssnar lite på radio och följer det allmänna flödet. Det räcker väldigt långt.

Men mitt nyhetsintresse är i stort sett fokuserat på det lokala, på det som handlar om jobbet och om mina intressen. Jag har skalat bort allt jag inte är intresserad av. Jag är väldigt nöjd med att jag själv väljer vilken typ av nyheter jag konsumerar, istället för att förlita mig på en enda redaktör på en stor kommersiell tidning.

Andra medier

TV. Jag kollar som sagt på till exempel The Daily Show med Jon Stewart, vars bevakning av till exempel mellanöstern är mycket bra, trots att det levereras med humor (ibland väldigt svart humor). Last Week Tonight med John Oliver likaså.

Det linjära tv-tittandet består av ett enda program, och det är På spåret. Ett program som dessutom är inspelat flera månader innan det sänds. Men det händer ofta att jag får ta igen det på SVT Play. Annars består mitt tv-tittande av Netflix, SVT Play (sällan) och Hulu+. All basket tittas på via NBA Gametime på iPad och Apple TV.

Radio. Det blir en hel del podcasts också, återkommer med vilka mina favoriter är.

Tidningar då? Inga dagstidningar eller kvällstidningar. Däremot två magasin, Horisont (lokalt nyhetsmagasin) och C/o Hops (öltidning). Wired, Wired UK och SLAM (basket) läses på paddan.

Läser i stort sett inga fysiska böcker, finns det inte på Kindle låter jag nästan hellre bli att läsa. Kokböcker köpes dock fortfarande.

Slutsats

Vill man definiera mig som nyhetsundvikare, så går det ju såklart. Men jag kanske snarare undviker nyhetsflöden som i första hand handlar om att kränga annonser, i andra hand om att sälja prenumerationer, i tredje hand om att sälja lösnummer och i fjärde hand om att förmedla nyheter.

Utmaningar

40 år och jag behöver fortfarande utmaningar för att komma igång med saker. 

Förra året hade jag 10 utmaningar, där jag skulle göra 100 grejer av varje. Gick ju sådär. 

Så i år är det enda 100 jag ska mäta upp är mil jag sprungit. Ligger redan efter på grund av hektisk och sjuk inledning på året. Men har fått ihop nästan 10 mil nu, så det är bara 90 kvar. 

Men idag börjar också Blogg 100. Blogga hundra dagar i rad. 

Jag tänker i alla fall vara med i starten och jag tänker nog mest blogga om mediasvängen. Nya medier, mina utflykter och tester av nya medier, gamla medier och deras oförmåga att ställa om sig men jag vill nog helst fokusera på lösningar och bra exempel. 

Jag kommer att blogga i form av poddinspelningar, video, Twitter-rants, engelska inlägg och mycket mera. Utforska mitt eget medielandskap och sedan samla allt på den här bloggen. 

Men jag börjar med det här meta-inlägget. 

Förresten. Jag kom på en annan utmaning också. Inga tv-program i mars. Inget Nightly Show, Daily Show, Flash, Jimmy Fallon, SNL, Seth Meyers, Brew Dog osv. Jag ska bara se basket. Och kanske lite Star Wars Rebels med barnen. Men mest basket. 2-3 matcher i veckan. Kanske lite NCAA om jag lyckas. 

Serial – så borde de gjort

IMG_6380.JPG

Mitt inlägg om Serial idag saknade något. Jag kände det då och det var väl sjuk- och VAB-hjärnan som gjorde att jag inte kom på det.

Det Serial gjorde var att fastna i gammelmedia-fällan. Att tänka traditionellt trots ett relativt nytt medium. Även om sättet att presentera det på var lite nytt, att de satte igång publiceringen innan de hade slutet.

Men de låste in sig i ett format som kommer från det gamla sättet att publicera. Att nu ska vi ha 12 avsnitt, 12 veckor. Trots att det enda som egentligen hindrar dom från att dra ut på det är resurser. Men kan man snabbt crowdfunda en andra säsong så hade det nog inte varit några problem att sända fler avsnitt av säsong ett. Plus att det lär ha funnits gott om sponsorer med den lyssnarskaran.

Fler avsnitt, som släpptes när det fanns något att släppa. När juristerna i ”oskyldig-projektet” hade mer att visa upp, när nya bevis eller nya beslut dök upp.

Nu får vi istället lita på traditionella kanaler för att följa fallet och då dör intresset, för fallet och för Serial, väldigt snabbt.

De skulle bara ha fortsatt. Finns väl ingen publik som är så tålig för oregelbundenhet som podcastlyssnare.

Serial

10918388_10152518455701394_284134403_o

Jag knockades, som så många andra, av fenomenet och podcasten Serial i höstas. När jag väl var ikapp med avsnitten så väntade jag ivrigt varje torsdag på att ett nytt skulle släppas.

Igår skrev Emanuel Karlsten ett inlägg om att han inte riktigt var nöjd med sättet det slutade på och det är han knappast ensam om. Det har skrivits löjligt mycket om detta redan.

Framför allt var det roligt att Funny or Die gjorde en parodi på sista avsnitten innan det hade släppts, och det var spot on.

Men jag tror inte att det hade kunnat sluta på något annat sätt och jag tror att det hade varit förödande för Serials (och This American Life och hela den här public radio-podcaströrelsen som finns i USA) trovärdighet om sista avsnittet hade slutat med en smaskigt avslöjande som hade friat eller fällt Adnan.

Det hade ju inneburit att de hade avslöjandet klart redan innan de satte igång serien och att allt hade varit ett dramaturgiskt grepp för att skapa uppmärksamhet. Allt det som Serial inte vill vara. Transparensen hade varit som bortblåst. Så jag är glad att det slutade som det gjorde eftersom det förhoppningsvis sänker vår sensationströskel lite. Att inte alltid tro att alla journalistiska uppdrag ska sluta i snaskiga rubriker.

Vi ska nog vänja oss vid detta, när allting bara snurrar snabbare. När saker rapporteras i realtid, även stora granskningar, så blir inte utgången alltid så som rubrikmakarna önskar. Men det sköna är att vi får vara med på den jakten och vi får känna suget.

Vi är så oerhört tränade i att journalistiken ska ha ett dramaturgiskt upplägg när det är utdraget i tid så här. Alla filmer, alla tv-serier, alla längre reportageserier följer det dramaturgiska upplägget (klickjournalistiken använder också samma, i extremt nerkortad variant). När en succé som Serial bryter mot det blir vi helt förstummade. Så får det ju inte gå till.

Men det kommer att hända fler gånger. Ser fram emot det.

Sammanfattning av 2014

Dags att precis som förra året sammanfatta 2014.

Årets album

Benjisunkilmoon

Skulle sammanfatta årets album och hade helt glömt att Sun Kil Moon – Benji kom i år. Har lyssnat så oerhört mycket på den skivan att jag trodde att den kom redan förra året. Ska försöka se honom live nästa år.

Årets raket dök upp för mig nu i december, El-P och Killer Mike med Run The Jewels 2. Hård och brutal hiphop för vuxna. Påminner förresten mig om att jag såg El-Ps grupp Company Flow på Electric Garden i Stockholm för sisådär 18-19 år sedan.

Årets klubbkväll?

Har jag ens varit på klubb i år? Såg i och för sig Tim Sweeney (Beats in space) när jag var i Austin. Sjukt skoj. Men annars har det nog varit historiskt dåligt.

Årets spelning

pleasant

Spelade tre gånger. På Pleasant i slutet av januari, på TedXAlmedalen som vanligt och på Himlen runt hörnet. Hann med att hälsa på Danne på Imperiet en gång också. Lustigt att det blev så lite. Har inte jagat spelningar, men varje gång jag spelar minns jag ju hur skoj det är.

Årets bar

10513979_771753232847594_579382996_n

Amarillo. Utan tvekan. Nästan enda stället jag varit på i år. Massor av god öl, bra mat och trevlig service!

Årets burgare

10401858_275063102672688_1446992631_n

Inte den som serverades på Kitchen & Table i våras i alla fall. Men Amarillos var den bästa i Visby jag testade. Allra bäst var nog mina egna, efter inköpet av köttkvarn! Fick till och med höra av min mor att hon nu knappt kan äta burgare på restaurang, eftersom hon är van med mina.

Årets öl

beerlondon

Det blev väl en 120-130 olika öl i år. Helt galet. 

Årets mat

10414017_290967094397517_1309479929_n

734d2f12a92911e3a4731258af5d1291_8

BBQ! Köpte boken BBQ av Jonas Cramby, åt brisket och korv på Black’s i Lockhart, TX och köpte en egen smoker. Blir hungrig bara jag skriver det här.

Årets kaffe

deathwish

Mest hajpade och roliga var i alla fall Death Wish Coffee. Annars har årets kaffe varit det mesta som passerat min Hario V60 som stått på en Acaia-våg.

Årets konsert

firstaidkit

First Aid Kit på Fårö. Var nog årets enda konsert.

Årets pryl

infor-sxsw

Det skulle kunna vara vågen jag nämnde under årets kaffe. Det skulle kunna vara den fantastiska maskinen Zoom H6, som spelar in allt. Eller KitchenAid-maskinen. Men allra mest glädje har jag nog haft av min GoPro Hero 3+. Har filmat massor och lovar att filma ännu mer under 2015.

Årets fest

Sara och jag lyckades ordna till en liten 40-årsfest till slut. Det blev Biergarten med korv, surkål och öl i trädgården. Mycket lyckat.

Årets lopp

halvmara

Lyckades med två halvmaror. En här hemma, som var ett DM och så Stockholms halvmara. Kändes riktigt bra!

Årets podcast

grantland_themoment_300

Borde väl vara Serial, men jag fastnade stenhårt för The Moment med Brian Koppelman. Och Startup med Alex Blumberg. Och flera basketpoddar på Grantland, framför allt Zach Lowes.

Årets TV

Flash. Jon Stewart. John Oliver. Jimmy Fallon. Doctor Who. Game of Thrones.

Årets film

Guardians of the galaxy. Tror jag. Har knappt sett film som vanligt.

Årets bok

Jag läste boken om Michael Jordan. Mycket bra. Den går in på djupet och försöker hitta varför Jordan hade en sån fruktansvärd vinnarskalle. Vem försökte han övertyga?

Årets resa

10261084_516902371747610_1896052885_n 917421_434791533324004_1053594325_n

 

austin

Vilket år av resor! Har nog aldrig bott så mycket på hotell som i år. Det började med alla hjärtans dag på Mornington i Stockholm. Sedan 7 nätter i Austin (se nedan). 3 nätter i Umeå. 4 nätter i London. 2 nätter i Gävle. En natt på panget i Holmhällar. Bodde på Malmen efter en spelning. Bodde på Sheraton 2 nätter. En natt på Vår gård i Saltsjöbaden. Birger Jarl nu precis innan jul. 23 nätter. Galet.

Men årets resa var givetvis den till SXSW i Austin, Texas. Vilken resa. Såg så mycket, upplevde så mycket, lärde mig så mycket. Så god mat, så god öl.

Men London med Sara var också fantastiskt. Shopping, sightseeing, öl, mat. Som det ska vara. Sedan blev det Umeå, Gävle och Saltsjöbaden med jobbet.

 

November 2014

harperreed phillycheesesteak trazanbanarne

Trots att november var nyss, så minns jag inget från månaden. Förutom VAB, att jag var sjuk. Men jag minns att Love fyllde sju år och att firade honom först på hans dag och sedan med ett litet kalas en fredagkväll. Spökfest med fyra av hans skolkompisar. Jag hade laddat upp växthuset med rökmaskin och stroboskop och ljudeffekter. De blev inte så rädda tyvärr.

Elsa dansade på scenen med Trazan & Banarne. Jag var i Stockholm på en av Internetdagarna. Dagen efter skulle jag hålla en dragning på jobbet på cirka 20 minuter, men det blev typ en timme eftersom dimma stängde Bromma. Gick bra det med.

Oktober 2014

1

Det var ju inte så länge sedan. Oktober. Det var en galen månad. Hur mycket saker som helst. Många trevliga saker också. Surfers-middag med #attackfoto-gänget, Ölklubb på Amarillo, Surfers för att fira av Christina.

Stockholm tre veckor i rad, bland annat för att hålla dragning på personalmötet. Efter det mötet gick vi till El Taco Truck. Smarrigt!

Det var också höstlov, och Love flög till mormor helt själv!

2

 

September 2014

Den korta sammanfattningen av september: Gävle, tre dagar. Stockholm halvmara, 1.44. Spelning på Himlen. Herrklubb.

runda

halvmara

gävle

Min blogg strular med mig, därför blir inlägget lite korthugget.

Augusti 2014

Harry Potter. Är det som jag mest kommer ihåg från augusti. Hela familjen åkte till Stockholm för att på lördagen åka till Norrköping och den stora Harry Potter-utställningen. Men Elsa valde att stanna hos kusinerna så det blev en heldag med Love i Norrköping.

Vi hann dessutom med Game On-utställningen på Tekniska museet innan det var dags att åka hem.

Love började ny skola. Efter att inte trivts så bra på S:t Hans så flyttade Love till sina kompisar på Humlegårdsskolan. Det verkar gå mycket bättre.

Love började även spela fotboll i Kvartersligan, vi badade massor (i början av månaden) och jag sprang Blodomloppet. Det var typ allt.

badlove bunge

Vi var på Bungenäs på utflykt också.

 

 

 

gryffindor kvartersligan skolstart trix

Love och jag gick på Trix eldshow också. Kolla in fler bilder på Flickr.

Och här finns massor av bilder som sammanfattar sommaren på ett bra sätt. 

 

Juli 2014

Almedalsveckan! Denna underbara, stökiga, hetsiga vecka fylld med möten. Massor med jobb, och massor med roliga möten. En spelning på TedXAlmedalen, besök av Fredrik och Cristophe och annat spännande. Spelningen finns dokumenterad på Youtube.

Viking Line-maskot och Niklas Paus Sundstedt

Niklas Paus stod och spelade vinyl i en bil utanför O’Learys när Viking Line-maskoten kom förbi.

Johan Hedberg fixar dessert

Johan Hedberg stod i en trädgård och fixade makalösa godsaker.

Kent Wisti

Kent Wisti pratade på TedXAlmedalen.

Navid Modiri

Det gjorde Navid Modiri också.

Det finns en film med Beatrice Ask och Carl Bildt, bland andra, dansandes på Dagens Media DJ Battle.

Bättre musik

firstaidkit

 

Vi var på Fårö och kollade First Aid Kit! Oj så bra, oj så mycket folk. Stressade hem för att se semifinalen i fotbolls-VM, men den matchen avgjordes ju på en kvart.

Sedan blev det lite drakflygning också.

deathwish

Den här fina grillbilden hamnade på Death Wish Coffees sajt!

virudden

Jag sprang Virudden också. Under 47 minuter vilket var bra då. Inte bra senare på året, men bra nu.

Vi hann även med ett besök i Holmhällar vilket var mycket trevligt. Mindre trevligt var att vi fick vänta på bord och mat i en evighet på Guldkaggen i Burgsvik.

Jag bloggade om 1994 års bästa album också!

Juni 2014

Vid första tillbakablicken känns det som om juni mest bestod av diverse picknicks och skol- och dagisavslutningar. Och uppladdning inför Almedalsveckan.

Men jag bloggade lite i alla fall:

Bilder

mangfald

Elsa sätter ett handavtryck på konstverket vid Mångfaldsmanifestationen.

elsastudent

Elsa väntar på att studenterna ska köra förbi med traktor och vagn.

pulledpork

Pulled pork från grillen!

elsatjejruset

Elsa springer Lillruset.

loveavslutning

Love på väg till skolavslutningen.

grill

Grill på midsommarafton.

Fler bilder från midsommarafton finns på Flickr.

Maj 2014

london

Maj är lite lättare att reda ut. Den 1 maj tog vi flyget till London, landade på torsdagkvällen och hade sedan en riktigt bra vistelse till vi åkte hem på måndagen. Allt finns att läsa om här på bloggen. Här finns alla bilderna från resan.

burgarelondon

Kom hem måndag eftermiddag till barnen, åkte till Stockholm över dagen på onsdagen för att avsluta ett frilansuppdrag och höll sedan en kurs/föreläsning på torsdagen på Soro. Hektisk vecka. Avslutades med att en kollega bjöd på rosémingel för att fira sin 60-årsdag.

bryggerie

Veckan efter var lugnare. Dock hanns det med ett studiebesök på Gotlands bryggeri med personalföreningen. Första gången jag fått en riktigt rundvisning där faktiskt.

ringmuren

Ringmuren fick sin första sten lagd. Jag filmade och är så sjukt nöjd med kameraplaceringen. Se gärna filmen.

blacksheep

Måndag den 19 maj var Jocke Jardenberg och Björn Falkevik i stan, så tillsammans med Lars från jobbet åt vi middag och drack någon öl på Black Sheep Arms. Kan ha varit min mest publika pubkväll, eftersom stora delar livesändes. Hittills har sändningen setts av över 1000 personer. 

Ladingsrännet sprangs. 36.11 blev tiden. Skulle vara 8km men det var nog bara 7.6km.

Månaden avslutades med en av de roligaste enhetskonferenserna jag varit på. Jobbgänget åkte ut till Roberts hus i Ljugarn där vi konfererade, åt, drack, umgicks, lyssnade på vinyl och hade det väldigt trevligt!

beerlondon

 

 

April 2014

fårö

April inleddes med en jobbresa till Umeå för Vårmötet 2014. Nästa fyra dagar i Västerbotten blev det. Mycket trevligt. En annan detalj jag minns är att jag fyllde 40 år och att vi firade det med hela stora familjen i en stuga på Fårö. Även Sara fyllde ju 40 år.

Men det verkar vara det jag minns, och det som kalendern visar. Bäst att kolla lite andra kanaler.

Jag köpte en Zoom H6. Se nedan. Annars verkar det rätt innehållslöst faktiskt. Maj verkar desto mer fylld med grejer.

zoom