Reklam från ens vänner på Facebook

Vilken skillnad det är på hur mottagliga vi är för reklam. Det är helt avhängigt avsändaren. När till exempel Marc slänger ur sig på Facebook att korven på Högskolans lunchrestaurang är riktigt god idag, så känner jag att det hade varit riktigt gott med korv. Marc jobbar där.

Men när en annan lunchrestaurangsägare, som lagt till mig på Facebook utan att vi känner varandra, säger samma sak om sin lunchrätt, bryr jag mig inte ett dugg.

När en för mig helt okänd tjej gör en skitsnygg bild av sina anteckningar från en session på SSWC, så beställer jag samma iPad-penna på stört. Fast jag vet att mina anteckningar inte kommer att bli lika snygga. Fast jag inte ens vet vem hon är. Jag vet bara att hennes bild används av andra när de bloggar om sessionen.

Men när polare som inte gör annat än reklam för just sina produkter på fejjan, då bryr jag mig inte ett dugg.

När Johan tipsar om en bok, laddar jag ner den direkt. Eller, ja, om den finns att ladda ner i detta kaos av svensk e-bokhandel. Jag försöker i alla fall.

Men de andra 99% av boktipsen som strömmar in på Facebook och Twitter ignorerar jag fullständigt.

Visst handlar det om att man föredrar tips från bra vänner istället för flyktigt bekanta, att man föredrar tips från de man vet är pålästa eller har samma smak som en själv.

Men det handlar också om en inbyggd reflex att ignorera sådana som bara säljer utan att bygga relationer först. Fast jag har vänner på Facebook som tydligt bygger relationer för att kanske få sälja. Men det går jag på. För då känner jag att relationen kommer, förhoppningsvis, vara kvar även om jag inte köper.

Framför allt så är ju ett tips från någon som inte har något med företaget i fråga att göra det som ger mest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *