Årets bästa 2017

Dags att sammanfatta detta brutala kaosår. Om de senaste åren egentligen mest varit rätt jämntrista så var det betydligt mer upp och ner i år. Så är livet. Men här är i alla fall årets bästa, 2017, i ingen speciell ordning alls.

Årets konsert

Säkert! på Dramaten i april och Frida Hyvönen på Stelor i somras. Annika Norlin med samtliga gästartister från nya skivan gav en fantastik konsert i en häftig lokal.

Men mest överraskande var hur bra och hur intimt det var att lyssna på Frida Hyvönen i Stelors lada. Sedan blev det väl bara bättre av att vi tältade på ett fält en bit bort efter konserten.

Årets lunch

Saltimporten i Malmö. En sorts tartar uppenbarade sig efter en lång småvilsen promenad genom en mer eller mindre övergiven hamn i regnet. Så gott.

Årets middag

Lyxigaste middagen var den på Djuret. Helt galet gott. Avslutades med lika goda drinkar på Tweed.

Restaurangen som överraskade mest var nog Jim & Jacob. Bäst på Gotland var som vanligt Amarillo.

Annars har det blivit en hel del friterad sushi!

Årets pizza

Meno Male på Hantverkargatan i Stockholm. Rött vin i duralexglas och avslappnat och grymt goda pizzor.

Årets hämtpizza

Även Visby fick ett riktigt pizzahak 2017. Mille Lire vid Stora torget. Jag gillar Quattro Formaggio allra bäst.

Årets låt

Säkert! – Kommer hända. Även om Snooza också var en favorit.

Årets album

Sampha – Process.

Årets pryl

iPhone X. Världens bästa telefon. Eller vad man ska kalla det för.

Årets lopp och årets prestation

 

Ultravasan. 90 kilometer i spöregn. Drygt 10 timmars löpning. Riktigt nöjd med att ha klarat det.

Årets rekord

38.59. Nio dagar efter Stockholm marathon klämde jag till med 38.59 på 10 km. På bana. Riktigt nöjd med det! I juni blev det rätt många personliga rekord. 3.16 på marathon. Nytt längdrekord, 63 km och så under 40 på milen. Hade livet sett annorlunda ut hade jag nog lyckats klämma till med nytt pb på halvmaran, men det fick vänta till 22 juli.

Årets fiasko

Här finns det nog konkurrens, men att bryta Gotland Ultra Marathon var riktigt trist. Rätt beslut men ändå så tråkigt. Lite salt i såren att det verkar som om jag hamnade på bild på ett uppslag i tidningen Spring.

Hedersomnämnande till mitt försök att odla chili.

Starten på semesterveckan i Skåne bör också få ett omnämnande. Efter en helt sjukt galet stressig vecka (plus ett par galna månader dessförinnan) med födelsedag och kalas för Elsa, en halvmara på under 1.30 (yeah!) och fest så var planen att köra ner mot Malmö tidigt på måndag morgon. 05.30 vaknar jag och kräks. Och kräks. Och kräks. Men det ordnar upp sig hyfsat och vi kommer iväg men lite försenade. Hinner till Järna, då bajsar ena katten i kattburen. Vi stannar och börjar sanera. Då kräks katten. I bilen.
Efter den här starten så ordnade det upp sig och det blev en skön vistelse i Malmö, Ystad och på Österlen.

Årets resa

Skulle kunna säga den själsliga, för det har varit en jävla resa. Men det är roligare att säga grabbresan till London. Öl, fantastisk mat, Fabric och shopping.

Resan till Kolmården med barnen var också riktigt skoj. Så skönt att få åka iväg bara vi och äta glass, se på bilar och sedan en heldag på Kolmården i strålande solsken.

Årets mat hemma

Har av förklarliga skäl inte orkat satsa så mycket på matlagningen men det jag gjort ett par gånger som jag aldrig gjort förut, och som jag vill fortsätta utveckla, är risotto. Lagade en smarrig med rivna rödbetor som blev väldigt god, men såg ut som rå köttfärs. Och en annan med svartkål som också blev bra.

Fast undrar om inte middagen med enbart friterat kunde ha varit snäppet bättre? Fast vi glömde den pankofriterade avokadon, hade vi fått med den hade den middagen varit bäst.

Årets öl

Jag vet inte riktigt, tappade ölintresset när jag drog ner på kolhydraterna och ökade på vinet. Men jag får nog ändå säga Oppigårds New Sweden Pale Ale. Alskute och Kränkus kaffestout får ett hedersomnämnande.

Årets vin

I år har jag druckit mer rödvin än tidigare. Och jag har nästan helt snöat in på Piemonte. Gillar att ta ett område i taget. En billig favorit blev den sprittande Piemonte Barbera.

Årets chips

Bytte från Coops ekologiska til ICAs. De ekologiska salta. Överlägset.

Årets klädmärke

Patagonia. I alla fall när det gäller löparkläder. Sprang i deras shorts, tröja och keps. Hade kläderna i deras duffel. Och läste på och blev såld och imponerad.

Annars var det här året när jag började köpa vettiga kläder igen. Mycket Samsoe blev det.

Årets strumpor

Injinji. Räddade mina tår från att totalt trasas sönder.

Årets löparskor

Altra Lone Peak 3.0 och Saucony Freedom ISO.

Altra är fula som stryk men så sköna. Sprang i dessa hela Ultravasan och de var fantastiska.

Freedom ISO är lika snygga som sköna. Marathon-dojorna.

Årets väska

Peak Design Everyday Backpack. Så sjukt bra att jag köpte två. En 30-liters och en 20-liters.

Min flickvän mobbar mig för att jag går på såna enkla knep som en 30-minuters instruktionsvideo för en ryggsäck, men så bra är de!

Årets bil

Egentligen hämtade jag den i början av december förra året, men den får räknas som årets. Audi A3 TFSI Ultra Sport. Passande namn. Liten, lätt, bränslesnål men pigg. Dessutom med Apple CarPlay.

Årets gig

Måste jag ha med den rubriken? Spelade väldigt lite. Två mingel på almedalsveckan och på jobbets fest. Jobbfesten var överlägset roligast.

Årets drink

Negroni. Igen. Typ den enda drink jag druckit i år. Testat den på nästan alla barer jag varit på. Hittills har ingen slagit den jag drack på Orangeriet för ett år sedan.

Bubblare: White Negroni

Årets tonic

Ekobryggeriet. Billigt och gott! Och jag det säger inte bara för att jag numer köpt en liten liten andel i Ekobryggeriet.

Årets total

Just nu 1338 km. Förra året sprang jag 1600 km. I år siktade jag på 2000 km men sommarens och höstens kaos gjorde att jag helt kom av mig.

Årets knäppaste grej

När jag på Vasaloppsmorgonen sprang fyra varv runt milspåret på P18 för att springa lika länge som segraren i Vasaloppet åkte skidor. Fick med mig ett helt gäng på första varvet!

Årets pacer-insats

När jag hängde med dryga 62 km när Mattias och Peter sprang från Fårö fyr till Hoburgens fyr. De klockade in på ca 165 km och nästa år, då!

Årets bok

Svårt. Har börjat läsa en hel del. Tror kanske att Rune Larssons Löparglädje var den roligaste.

Årets mesta hamburgare

Mels Diner på Skarphäll i Visby! På lunchen kostar veckans burgare 80 kr. Då ingår dricka, pommes och dip. Och det är en riktig burgare, med riktigt bröd. Och ofta finns det något lite extra på burgaren. Som fläskfilé eller annat. Gotlands näst bästa burgare efter Amarillos sliders.

Bubblare: Lådans sliders. Lådan har seglat upp som ett litet favoritställe. Vi har lyckats gå dit när det är rätt lugnt och vi har ofta hängt kvar rätt länge. God öl och riktigt bra mat. De friterade jalapeno-ostbollarna är magiska!

Årets krönika

Den i flygbolaget BRAs tidning Bra koll. Fick lite panik när jag fick frågan om att skriva en krönika och jobbade sedan väldigt mycket med den. Efter ypperligt redigerande och redaktörande av Kjell blev den riktigt bra tycker jag och jag fick mycket beröm och fick höra att många hade läst den. Väckte lusten att börja skriva igen.

Årets glass

Gelato Scarfo i Ålsten. Förmodligen bäst i Sverige. Värt en utflykt som det brukar heta.

Årets vinbar

Tyge & Sessil. Hann bara med ett besök, men avslappnat, bra stämning och bra vin! Kommer tillbaka 2018.

Årets bar

Haymarket. Ja. Folkliga, turistpackade Haymarket på Hötorget. Grymma drinkar, oftast med Johan Netz mysiga jazz och bossa och en bra samling människor.

Årets bad

Brottet i Follingbo. Det var här det badades mest i sommar. Denna ruttna sommar.

Årets utekväll

Vinbar, modern dans till techno på Operan, drinkar på Haymarket, öl på Moffa Ginko. Vilken fantastisk helkväll det blev.

Årets inköp

Lägenheten. Helt klart.

Årets chock

Pappas stroke. Precis innan midsommar med bara någon dag kvar att jobba innan avfärd mot Småland och midsommarfirande, så fick pappa en sjuhelvetes stroke. Det var en så kraftig stroke som man kan få. De första läkarutlåtanden sa att pappa nog skulle bli sängbunden resten av livet och just då kändes allt bara skit.

Just nu är vi alla så otroligt glada för att pappa var stark och är stark. Efter omständigheterna mår pappa bra nu, men livet förändrades kraftigt för min pappa i det där ögonblicket. Men bara det att pappa kan gå uppför alla 48 trappsteg till min lägenhet känns fantastiskt. Att han är och tränar på Friskis de dagar han inte har rehab. Att han finns i livet.