Platsannonser på nätet – webbstrategi

Screenshot 2013-12-02 10.19.00

Många myndigheter och stora företag använder webbaserade rekryteringsverktyg för att ta emot jobbansökningar. Det är väl ok.

Men ofta är de verktygen oerhört komplicerade för den som söker jobbet. Motiveringen för den som ska ta emot ansökningarna brukar vara: – Men det är lätt för oss att filtrera.

Om det kan man säga mycket, jag tror sällan det är rätt väg och jag tror helt klart att det lönar sig i längden att lägga mer krut på en rekryteringsprocess än så.

På webben

Men, hur bör man göra på organisationens egna webbplats?

Från mitt sätt att se det finns det en variant som är absolut fel. På alla sätt. Det är när det enda man gör på sin sajt under Lediga jobb-rubriken, är att länka ut till en extern jobbsajt.  När man inte ens orkar lista, manuellt eller automatiskt, de aktuella lediga tjänsterna.

Sedan finns det massor av steg på skalan upp till det, enligt mig, ultimata tillvägagångssättet.

Det är att under Lediga jobb lista, med en kort sammanfattning om varje tjänst, alla lediga jobb som finns. I sammanfattningen ingår allt det viktiga. Sista ansökningsdatum, vilken ort det gäller och så vidare.

Sedan går en länk till hela texten som ligger på egna sajten. Där ligger mer utförlig information och även såklart information om hur man söker jobbet, och en länk till ett verktyg, om man nu vill använda sig av det.

När ansökningstiden gått ut, så markerar man det på sidan, så att det framgår tydligt. Man kanske flyttar sidan i menystrukturen (men byter givetvis inte URL).

När tjänsten är tillsatt markeras det tydligt, och sidan kanske hamnar under menyvalet Tidigare jobb. Men samma URL fortfarande.

Varför inte bara en länk?

Varför inte bara länka rakt in till rekryteringsfirman? Finns massor av skäl. SEO, tillgänglighet, kontroll, arkivering, beständiga länkar. Med flera.

Varför inte radera sidan när tiden gått ut eller tillsatt? För att Google, Internet och jag hatar döda länkar. För att jag ska kunna kolla upp annonsen igen innan intervjun, för att man vill se vilken typ av jobb som organisationen brukar lysa ut. Och så vidare.

HR-avdelningarna brukar försvara sig med att de inte har tid. Men de har tid att lägga in dessa texter i krångliga verktyg, som de betalar dyrt för. Så då har man nog tid att göra det på organisationens egna sajt också.

Betalar vi för produkten eller innehållet?

The Dallas Morning News

The Dallas Morning News testade det här med betalvägg och insåg att det inte fungerade. Men de gjorde något som många andra tidningar inte har gjort, de frågade kunderna varför de inte ville betala för samma innehåll på webben. Trots att det bara kostade en tiondel av priset.

Läsarna svarade att de inte kände det som att de betalade för innehållet. De betalade för att få en papperstidning levererad hem till dörren varje dag.

Steget var för stort att plötsligt börja betala för innehållet, trots att det var mycket billigare. Det är en mental spärr som jag tror att många mediehus har ignorerat, trots att man varit smärtsamt medveten om att den funnits där.

För nu betalar vi för distributionen på andra håll. Vi betalar mobil- och bredbandsabonnemang, vi köper dyra datorer, plattor och telefoner för att läsa samma nyheter. Vi har ingen lust att betala lika mycket för ett innehåll som kommer på plattformar som vi redan betalar för på annat håll.

E-bok

Jag tror att samma gäller med e-böcker. När vi köper en bok, en vanlig pappersbok, så betalar vi inte bara för innehållet, för historien. Det har ju förlagen dessutom förstärkt genom att samma roman kan kosta allt mellan 350 kronor i fin inbunden form när den är ny, till 69 kronor i sjaskig pocket på ICA två år senare.

Med den prissättningen är det väl tydligt att det inte är innehållet vi betalar för. Det är i alla fall den signal de sänder, även om jag vet att det finns en massa affärsmässiga skäl bakom den här prissättningen.

Så det kan nog vara en av anledningarna till att vi tycker att en e-bok borde vara billigare än en pappersbok. Eller i alla fall inte dyrare.

För när pocketboken kommit till ICA och säljs för 69 kronor, så kostar e-boken (om du kan hitta den) fortfarande 200 kronor. Med den prissättningen kommer vi aldrig att börja köpa e-böcker.

Sedan har ju e-boken andra problem i Sverige, som moms, förlag som motarbetar och en så splittrad distribution att det är stört omöjligt att leta efter e-böcker idag.

Själv då?

Jag älskar e-böcker. Läser 80% på iPad, resten på papper. Varför papper ibland? För att förlagen ofta inte släpper e-boken samtidigt så man måste vänta 2-3 månader på den digitala varianten. (Givetvis en strategi som inte håller i längden, det har vi sett inom andra medier.)

Om Amazon, som det ryktas, håller på att etablera sig i Sverige och ska lansera sina Kindle-läsare här, då kommer det att hända grejer. Helt plötsligt tror jag att förlagen kommer att ångra att de inte enats för länge sedan om en gemensam distributionsmodell.

Varför de inte sålt böcker i Apples iBooks? För att Apple tar 30%. Jag vet inte hur mycket det har kostat att bygga egna system, men jag gissar att det inte har varit lönsamt.

Foto: Robert Occhialini (CC BY-NC)

Ibland hamnar mina bilder fel

friatider1

I samband med att Jocke uppmärksammade att hans bild används för att illustrera en högst tveksam artikel så upptäckte jag att de i helgen använt min flaggbild också.

Det är inte första gången, de har tidigare använt min bild på integrationsminister Erik Ullenhag.

friatider2

Det här är ju faran med att märka sina bilder med licensen CC BY. Det går heller inte att säga att bilderna kränks eller att de i de fall jag använt en NC-licens att de används kommersiellt.

Jag skulle kunna be dom att ta bort mitt namn, jag tror att jag har rätt till det enligt CC-licensen. Jag ska kolla upp det. Jag har inte funderat så mycket på det, men det kanske är ett sätt att markera att man inte står bakom dom.

Uppdaterat: Jag har kollat upp det. Så vitt jag förstår har jag rätt att be om att få mitt namn bortplockat under bilden. Så får det bli.

Vad jag däremot tänker göra är detta. Jag tänker passa på att berätta att jag inte bara tar avstånd från deras värderingar, människosyn och retoriska metoder. Jag avskyr dom. Det motsäger allt jag står för och jag hoppas att ingen jag känner sympatiserar med dessa människor.

Så, hjälp mig att berätta för era vänner vad Fria Tider står för. Säg ifrån när era vänner delar deras artiklar på Facebook.

Länka inte till dom. Men prata om dom.

Det är en komplex fråga. För dom är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet. Men kan jag övertyga mina medmänniskor om att inte stödja, läsa och länka till Fria tider kanske det kan vara värt att mitt namn står under ett par bilder på deras sajt.

Smicker-spam

20130902-095356.jpg

Den här kommentaren fick jag på en sajt jag satte upp förra veckan. Jag tänkte att jag skulle lista Stockholms vinylbutiker.

Det är kul att de redan nu uppskattar sidorna. Så här ser sidan ut, som de kommenterat på.

20130902-095541.jpg

Det vill säga, tom.

Tack vare Facebook?

Man skulle kunna säga att jag har Facebook att tacka för en hel del de senaste veckorna. Fyra övernattningar eftersom jag inte hade tillgång till lägenheten i Stockholm. Någonstans att bo under Göteborgsvarvshelgen. En plats i bilen från Göteborg till Stockholm nästa helg.

Men det vore verkligen ett felriktat tack. Det har ju ingenting med Facebook att göra, egentligen.

Jag måste däremot tacka mina fantastiska vänner. Vi tar det i tur och ordning.

Marcus, som lånade mig en plats på soffan förra veckan.
Petter, som hade en plats för mig i söndags.
Andreas, kollegan som hängde med på gnaget-match och lånade ut en soffa.
Per och Camilla, som tog mig till Sorbon på Brommaplan och sedan lånade ut en soffa.
Dessutom tack till alla som erbjöd sängplats, det uppskattas!

Tack i förskott till Fredrik som inte bara lånar ut en soffa under en av de mest intensiva helgerna i Göteborg, utan även har lovat att visa mig var jag hittar starten.
Till Mats med son som ger mig en plats i bilen till Stockholm.

Detsamma gäller ju Twitter. Det är inte Twitter som sett till att jag har någonstans att bo tills jag får flytta in i vår egen lägenhet. Det är ju Karin jag har att tacka för att hon kontaktade mig via Twitter.

Tack!

 

Betalväggar #blogg100

Idag, eller egentligen sent igår kväll, kom Svenska dagbladets betalvägg igång. En så kallad mjuk vägg där man får läsa 25 artiklar per månad utan att betala.

Att den är mjuk är bra, då går det fortfarande att länka till artiklar utan att som med dagensnyheter.se riskera att mottagarna inte kan läsa den.

Härom veckan gick magasinet Fokus ut med att de skulle införa betalvägg på webbplatsen. En webbplats de inte brytt sig om tidigare ska helt plötsligt börja ta betalt. Jag har ingen som helst tvekan om att bara betallösningen kommer att kosta mer pengar än vad de får in på den. Väggen kommer helt enkelt att göra magasinet mindre relevant.

Se till exempel den här roliga lathunden på hur man kan räkna ut intäkter på en betalvägg. Jag vet inte riktigt om den håller eftersom jag inte vet om siffrorna för Aftonbladet Plus verkligen håller. Har de verkligen bara 2500 betalande?

Nu på kvällen har dessutom Fredrik Strömberg gått loss på Twitter. Han orkar inte logga in på bloggen för att skriva av sig (hur ska han då orka logga in och betala för att läsa en tidningsartikel) så han twittrade järnet istället. Han har rätt i det mesta, tycker jag.

För det som betalväggarna kommer att visa rätt snart, det är om materialet bakom väggen verkligen håller. Kommer vi verkligen tycka att det är värt att betala för en artikel som vi kan hitta någon annanstans?

USA Today insåg det, de beslutade att inte införa betalvägg som resten av företagets tidningar. We’re not unique enough.

In other betalvägg-news…

NY Times, som faktiskt lyfter sin betalvägg när det sker större katastrofer, som till exempel i samband med Boston-bombningen, tar nu dessutom bort sitt videomaterial från betalväggen. De vill fokusera på video och de låter bland andra Microsoft sponsra dessa filmer, så att de kan ligga utanför väggen.

Björn Hedensjö frågar sig i en krönika i Dagens media om stjärnjournalisterna, som mycket lever på/strävar efter den stora spridning som deras artiklar får på nätet, kommer att nöja sig med att sitta instängda bakom en betalvägg.

Nej, det kommer det förmodligen inte att göra, svarar de journalister som tas upp som exempel av Björn. Ironin är total när denna artikel på Dagens media ligger bakom deras betalvägg. (Är det olagligt att kringgå en betalvägg? Är det olagligt att länka in bakom en betalvägg?)

På tal om Dagens media och deras betalvägg. Nu kan man inte söka på deras sajt utan att betala. Se Jockes bild:

921700_10151623314230953_731649701_o

Eller kan man?

921124_10151623314225953_377647164_o

Readly – magasinens Spotify #blogg100

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 22.56.05

Ikväll har jag testat Readly lite mer ordentligt. Det är en rätt ny och spännande tjänst för iPad som enklast, och mest klichéartat, beskrivs som ett Spotify för magasin.

Man pröjsar 99 kronor i månaden och får då läsa massor av titlar. Än så länge så saknas det såklart lite utbud, och som med alla liknande tjänster så är utbudet nyckeln till framgång här. Men jag hoppas att det tar sådan fart att utbudet ökas kraftigt.

Det finns ju konkurrenter, som Qiozk eller framför allt Apples tidningskiosk. Jag har testat Qiozk och använder det till att köpa enstaka nummer här och där. Apples tjänst använder jag mycket. Köper både enstaka nummer av vissa tidningar och prenumererar på Wired och Slam.

Det absolut bästa med tidningskiosken i iPad är att man kan få tag på massor av amerikanska magasin. En prenumeration på Wired kostar 15 kronor per nummer. Slam inte så mycket mer. Tidningar jag betalat närmare 100 kronor för tidigare i pappersformat.

Readly

Men det jag gillar med Readly är att jag kan läsa tidningar som jag numer lyssnar på skivor. En låt här och en låt där. En artikel om Aston Martin i Granturismo, en recension av högtalare i Ljud och bild och sedan kolla lite inredning i Residence. Tänk hur finfint det kommer att bli när vi, som i Flipboard, kan sätta ihop egna tidningar.

Men då måste tidningarna anpassa sig lite. Jag förstår att den affärsmässiga vinsten för det inte finns ännu. Men det jag verkligen vill ha är:

  1. Delningsbara artiklar
  2. En snyggare lösning för uppslag. De funkar uselt på iPad.
  3. Anpassad typografi. Små grader på spräckliga bakgrunder fungerar lika dåligt på iPad som på papper.
  4. Lista med mest delade artiklar.
  5. Sökbara arkiv. Jag vill leta fram recensionen av den där förstärkaren som kom i augusti 2012.
  6. Att den fungerar även på datorn, eller ja, i webbläsaren. Det vore fantastiskt.

Jag kommer att hålla ögonen på Readly, kanske kommer jag att abonnera. Läser man två tidningar i månaden så lönar det ju sig. Jag måste nog skaffa en iPad till bara.

Boston, poliser på Twitter och prasselmedia #blogg100

bpd tweets 4 beskuren

Förra måndagen när jag kom till jobbet satt jag och läste Boston-polisens tweets från Boston Marathon. Ingen rolig läsning alls.

Men det är ändå fascinerande att se hur de rätt snabbt gick ut med information och försökte rätta till felaktiga rykten. Hur de dirigerade allmänhet och media till rätt platser och rätt kanaler. Visst, det kom en del knasiga tweets lite då och då, men till 99% skötte de sig bra.

Det är dock intressant att felaktigheter får spridning så snabbt när det faktiskt finns fakta på bordet. Om vi bara väntar 10-15 minuter innan vi retweetar eller postar så hinner polisen uppdatera med rätt information.

Vill vi verkligen ha rätt?

Jag tror att det kan bero på att vi kanske inte alltid vill ha rätt. Vi vill tro att vi, som i det vidriga fallet med Reddit, kan lösa fallet själva. Före polisen. Vi förblindas av det och tänker inte på att oskyldiga drabbas i jakten.

Samtidigt tänker prasselmediamänniskorna att de kan, och måste, vara först med nyheterna. Man jagar fram information från pressade enskilda poliser, man tar fram den där mattan och hoppar till fel slutsatser. Man vill så gärna ha information som inte har hunnit på spridas på Twitter och den jakten leder till en hel del felaktiga beslut.

Ikväll var min kollega Brit Stakston med och kommenterade det här i Aktuellt.

Precis som Brit tror jag att vi kommer att få se mycket mer av det här, innan det sätter sig lite och de olika medierna hittar sin plats i den nya kartan.

Viral vs traditionell marknadsföring? #blogg100

Idag har jag haft förmånen att gå på Digital Knowledge Day på Hotell Rival, arrangerat av Search Integration.

Dagens största behållning var nog Fredrik Hallberg. Se hans föredrag här ovan. Intressanta vinklar på det som många andra pratar om.

Det var många bra föreläsare idag, arrangemanget var bra och jag fick säga hej till flera nya vänner. Många twittrare jag har haft kontakt med länge men aldrig träffat for real.

Bra dag helt enkelt.

Twitter på Gotland #blogg100

Twittercensus

Idag presenterade briljanta Hampus Brynolf Twittercensus 2013. En mätning och analys av svenska Twitter. Läs allt om hur vi twittrar i Sverige här.

När jag tittade på det stora moln av twittrare för att hitta mig själv så var det inga större skillnader mot tidigare år. Det som däremot står ut lite är att det längst ner till höger har tillkommit ett litet gotlandskluster.

Jag blev nyfiken och klickade dit för att se vilka som fanns där. Själv hamnade jag uppe i sociala medier-bubblan uppe till vänster.

Jag kände inte igen ett endaste namn i gotlandsklustret. Man kan kolla var de man följer, och de som följer en, finns i molnet. Det visade klart och tydligt att det var för mig några helt nya gotlandstwittrare.

Skärmavbild 2013-03-12 kl. 22.10.54

Jag har inte undersökt det närmare men jag tror att det handlar om studenter, både grundskola, gymnasie och högskola. Vilket är superkul och det visar att inte ens på Gotland, där vi kanske max är 500 twittrare, så finns det ett Twitter. Det finns flera.

Twittrande gotlänningar

Jag har gjort en Twitter-lista med gotlänningar, både de som bor här och de som har flyttat ut men som behåller ett engagemang för ön. Tipsa mig gärna om vilka jag har missat så lägger jag till.

Det är kul att se att det tillkommer nya twittrare från ön hela tiden och att även gammelmedia satsar lite på det.

Om grafen – från twittercensus.se

Grafen visat de mest aktiva svenska twittrare. För att vara med på kartan måste alla följande krav vara uppfyllda:

  • Konton ska ha twittrat mer än 1 gång per dag i snitt
  • Twitterinläggen ska främst vara på svenska
  • Kontot får inte vara låst
  • Kontot måste vara registrerat innan juni 2013

Kartan kan alltså sägas illustrera den mest aktiva delen av twitter, innehåller drygt 50 000 konton vilket motsvarar cirka 20% de svenskspråkiga twitterkontona som identifierats i Twittercensus.

Lite måste-läsning #blogg100

Igår hettade det till på #gräv13 som är journalistkonferens. Det var något sorts samtal på en scen som snabbt blev en sorts debatt.

Idag skrev Maria Sveland själv om det hela, men eftersom först hennes webbplats kraschade, och sedan även Bisonblog som lade upp en PDF av hennes inlägg, så har Ajour.se lagt upp det. Läs gärna kommentarerna.

Uppdaterat: Maria Svelands webbplats är tillbaka och Bisonblog var ju bara nere ett kort tag.

Täppas Fogelberg, som var med som bisittare till moderatorn, gillade visst inte tilltaget.

Maria Sveland lämnar tillställningen i Tårar medan en förvirrad Bloggerska, Sofia Mirjamsdotter, ber om en Mikrofon för att hålla ett packat tal till förmån för feminismen.

Andra reaktioner

I Medievärlden idag ställer 15 journalister en fråga till arrangörerna.

Det faktum att det här spektaklet inte finns fångat på video är även det fascinerande.

UPPDATERING! FLASH!

Det är i läget oklart varför filmen dröjer ännu en dag innan den släpps på nätet.

Uppdaterat: Ett klipp finns nu på Expressen.se.

Deeped har skrivit lite mer utförligt, framför allt om det här med att man inte alltid måste ta debatten.

Lite tips till Aditro och Offentliga jobb #blogg100

Under min tid på Riksantikvarieämbetet så fick jag uppleva Offentligajobb.se från insidan som administrator av ett konto. Inte alltid en fantastisk upplevelse.

Idag var jag inne och klickade runt lite igen, fast från utsidan, och givetvis kom jag inte ihåg lösenordet så jag bad om att få ett nytt. Jag skriver in ett bra lösenord och skriver sedan in det igen. Då får jag följande meddelande.

Skärmavbild 2013-03-04 kl. 14.54.08

Tips nummer ett. Har ni hårda krav på hur lösenordet ska vara konstruerat, berätta gärna det innan jag skriver in mitt nya. Det skulle sänka blodtrycket rätt mycket faktiskt.

Nåväl. Jag skickar in en jobbansökan, på vinst och förlust, och längst ner under ansökan finns en liten enkät. Som man måste fylla i. Inga problem. Förutom att de satt en liten asterisk även på textfältet Annat. Med en förklaring som säger att om jag inte vill skriva något, så måste jag sätta en punkt eller ett streck i fältet.

Så tips nummer två. Tvinga inte besökaren att göra en massa konstigt extraarbete. I de flesta fall hinner man trycka på Skicka ansökan och få upp ytterligare en röd ruta. Onödigt och det ger sken av att hela tjänsten är dåligt konstruerad.

Skärmavbild 2013-03-04 kl. 15.37.45

Likadant är det på fler ställen. De har ibland glömt vissa val och sedan får vi som besökare/användare/kund göra lite extragrejer. Se bara på referenser. Vill man inte lämna referenser med ansökan får man skapa en referens där man i kommentarsfältet anger att man inte vill lämna referenser. Knasigt och omvänt.

Skärmavbild 2013-03-04 kl. 16.17.53

Förresten, när man ska söka på jobb så finns det en massa småsaker som irriterar också. Den kommer inte ihåg det man skrivit i rutan tidigare. Det går inte att skriva in text i sökrutan och sedan trycka Enter. Man måste trycka på knappen Sök.
Sedan så är det inte default att den söker i hela annonsen utan den söker bara på rubriker. Så söker du på en organisation så måste du komma ihåg att kryssa i rutan Sök i hela annonstexten.

Tips nummer tre. Följ standarden. Vi förväntar oss det och det blir jobbigt när man använder formulär på andra sätt.

Lägg även till att det är sjukt jobbigt att manuellt lägga in hela sitt CV. Eftersom det finns ungefär 100 olika sökajobb-tjänster som kräver manuell inmatning av CV så blir det lite extra jobbigt.

Men de har i alla fall tagit bort kravet på att man måste välja en kommun. Blev lite jobbigt om man kunde tänka sig att jobba på en myndighet som finns på flera platser.

Inte bara Aditro

Faktiskt har Regeringskansliet en liknande grej när man söker jobb där. På slutet ska man fylla i var på Regeringskansliet man jobbar just nu. Sedan finns det ett val för Extern. Men man måste fortfarande fylla i textfältet under där man anger mer exakt vad man jobbar med på RK. Blir aningens exkluderande mot oss som inte jobbar där redan.

Mitt Facebook #blogg100

Wolfram Alpha är en fantastisk maskin som kan analysera det mesta. Som ditt eget Facebook. Testa själv.

Så här ser mitt Facebook, enligt denna analys.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.16.14

Av de senaste 557 aktiviteterna är 380 postade länkar. Det kommer nog att minska nu när jag lagt av med autopostande av länkar.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.16.32

Relativt jämn spridning över veckan, men ändå lite mer strax efter nio. Vilket är tiden jag slår på datorn efter att ha lämnat barnen på dagis.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.17.15

Könsfördelningen är 65% män och 35% kvinnor.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.17.47

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.18.02

Nu har den bara analyserat mindre än hälften av vännerna, men jag tror ändå att detta är rätt representativt. 16 länder, inte dåligt!

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.18.20

42% bor i Stockholm, 37% i Visby, sedan är det utspritt när det gäller städer i Sverige. Hade det varit städer totalt hade London kvalat in på en klar tredjeplats. Göteborg borde ju vara med på en fjärdeplats kan jag känna.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.20.36

Sådant här är kul. Vad heter mina vänner? Johan är överlägset mest vanligt, följt av Martin, Anders och Daniel. Linda är det vanligaste namnet bland kvinnor.

Givetvis kommer det sig av att åldersfördelningen ser ut som den gör. De flesta av mina vänner är i min ålder, +- 2-3 år.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.21.08

Andersson och Pettersson. Inte så konstigt kanske.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.21.31

Daniel Bertholdson och jag har alltså 240 gemensamma vänner. En fjärdedel av mina vänner är alltså även vän med Danne. Förklaringen är ganska enkel. Vi har två kluster gemensamt, både musikkompisarna och Gotland. Nästan alla andra på listan är och vänner från tiden i klubbvärlden.

Skärmavbild 2013-03-02 kl. 23.22.11

Här ser men det, plottat i kluster. Jag har inte kikat närmare men det stora klustret är nog musiken, det näst största Gotland, det tredje största är nog sociala medier-bubblan.

Nu sparar dessutom Wolfram Alpha data så att man kan kolla hur det förändrar sig över tid.

Lite grundläggande SEO-tips för Linarve #blogg100

Skärmavbild 2013-02-26 kl. 16.44.13

På kursen i helgen så bad jag deltagarna att googla sig själva, både som vanligt och genom ett inkognito-fönster. Inte bara sig själva, jag ville att de skulle googla konkurrenter, produkter och liknande också.

Men det jag märkte var att en del hade problemet att de inte ens syntes i sökresultatet. Det är rätt allvarligt. Ingen kommer att hitta till webbplatsen om den inte finns i Googles sök.

Så nu tar jag Linarve som exempel och jag hoppas inte att May (och den som har gjort hennes webbplats) tar illa upp. Men det är rätt enkla grejer som kommer att göra rätt mycket.

Det jag också kommer att visa efter ett tag med det här inlägget, är hur enkelt ett blogginlägg kan ta sig in i ett företags sökresultat. Förhoppningsvis kommer det även att leda till att Linarve.se kommer att synas i sök från och med snart.

1. H1-rubrik

Idag står det inte Linarve någonstans i texten på sidan. (Förutom i en Facebook-länk längst ner.) Så högt upp som möjligt bör det finnas en så kallad H1-rubrik med namnet på webbplatsen / butiken. Mycket viktigt.

Tryck gärna in namnet igen i adressen och på lite fler ställen. (Men inte omotiverat mycket.)

2. Bilderna

Skärmdump av koden från Linarve.se

Så här ser koden ut som monterar bilderna. Det enda som förknippar dessa bilder med Linarve är att de råkar ligga på Linarve.se.

Det hade hjälpt en hel del om den istället hade sett ut så här:
<img alt=”Outside Linarve shop” src=”outside-linarve-shop.jpg”>
<img alt=”Scarfs from Linarve” src=”scarfs-from-linarve.jpg”>

Det finns fler trick, mer man kan göra, men med det här kommer man en bra bit på vägen.

3. Titel och Meta Description

Idag är titeln Linarve och det är bra. Man kan gärna utöka den till att förklara ännu mer, kanske Linarve – Clothes, shoes, accessories – Gotland. Exempelvis.

Det saknas helt en Meta Description. Lägg dit en sådan, om inte annat för att när Google väl indexerar webbplatsen så kommer det att vara den texten som Google visar i sökresultatet. Finns det ingen sådan kommer Google att försöka hitta en passande text på sidan.

<meta name=”description” content=”Swedish shop with clothes, shoes, accessories in scandinavian design and natural materials.” />

Till exempel. Den ska ligga inom <head>-taggarna.

Meta Keywords kan man strunta i så länge.

4. Innehåll

Fyll även startsidan med innehåll. En text om vad butiken säljer, vilken filosofi den har, hur man hittar dit och vilka märken man har.

Nästa steg kan sedan vara att göra undersidor där man till exempel berättar om de märken man har. Tänk bara på att alla sidor ska kunna vara startsidor. Man vet aldrig hur besökaren kommer in på webbplatsen.

Sammanfattning

Enkla knep som inte bara fyller sin funktion gentemot Google, men som även underlättar för besökaren. Så länge man tänker på besökaren, och det innehåll som denne eftersöker, så kommer Google att premiera sajten med en bättre placering.

 

Hemsida och sociala medier för småföretagare #blogg100

När man ska starta ett företag och man sitter där och klurar på marknadsföringen så finns det en hel del att tänka på. Jag tänker inte gå in på grafisk profil, genomtänkt kommunikation i alla led och marknadsaktiviteter. Däremot lite om webben.

Här är mina tips och råd för webbnärvaron för små företag och jag utgår lite från de som har verksamhet på Gotland eftersom det kanske är lite speciellt. Med små företag tänker jag på till exempel butiker, frisörer, konsulter med flera.

1. Webbplats

Jag tycker att man ska ha en webbplats. Det är alltid bra att ha en sida där man samlar lite information och som man sedan kan bygga ut efter behov. En startsida behövs i alla fall och då tycker jag att man ska ha:

  1. Namnet på företaget, stort och tydligt
  2. Vad företaget erbjuder för tjänster eller produkter
  3. Kontaktuppgifter, som adress, mail och telefonnummer
  4. Öppettider

Gömmer man den här informationen så är det lätt hänt att man söker efter andra företag istället.

Se gärna till att skaffa en domän som heter så snarlikt företagsnamnet som möjligt. En .se-domän är alltid att föredra.

Någonstans på webbplatsen är det väldigt trevligt om du berättar vem som ligger bakom företaget. Extra viktigt på Gotland och ett namn och ett ansikte gör att man som presumtiv kund känner sig tryggare.

Se gärna till att telefonnumret är taggat på startsidan så att Google hittar det. Det underlättar när man står där med mobilen och googlar.

2. Facebook-sida

Se till att företaget är representerat på Facebook. Har du en butik eller liknande så ange att du är ett lokalt företag så kan kunderna checka in. Det är ju gratisreklam så det är dumt att missa.

Likadant med Facebook-sidan. Se till att ange vad du heter, vad företaget erbjuder, kontaktuppgifter och öppettider.

Sedan kan man börja ta fram en liten plan på vad man vill göra med sin sida och hur man ska få massor av gillare.

3. Säkra Google-resultatet

Ett sätt att se till att ditt företag presenteras snyggt på en Google-sökning är att fixa så att ditt företag finns på Google+. Skaffa ett Google-konto och skapa en sida, gärna för ett lokalt företag, alternativt leta upp företaget på Google Places och verifiera att företaget är ditt.

4. Innehåll

Börja fylla på webbplatsen med innehåll, posta inläggen och annat på Facebook-sidan och utöka allt eftersom. Jobbar du med något som gör sig bra på bild? Kanske skaffa Instagram? Har du en butik kanske du vill synas på Foursquare?

Starta en blogg på webbplatsen och berätta vad som händer i företaget.

Börja twittra?

Spela in instruktionsvideos på Youtube?

Min egen webbnärvaro #blogg100

Jag insåg det idag, när del två i kursen i sociala medier genomfördes på Toftagården. Att jag kanske borde ta tag i min egen webbnärvaro och inte bara prata med andra om hur de bör göra.

Men tidigare har jag haft fullt fokus på att bygga en webbnärvaro åt min arbetsgivare och min egen har på något sätt bara handlat om att bygga ett eget varumärke. Det som en lojal och hårt arbetande anställd. Typ.

Men nu är jag ju frilansare, konsult eller vad man nu ska kalla det. Då måste jag börja tänka på att profilera mig som det. Se till att de som letar efter någon med min kompetens hittar just mig.

Så här är en liten att göra-lista till mig själv:

1. Göra det extra tydligt på min webbplats (den du läser nu alltså) att jag är tillgänglig för uppdrag och såklart även ange inom vilka områden.

2. Skaffa en Facebook-sida för företaget. Bara för att det är bra att ha en och för att utforska om det ger något. Även om jag mest kommer att använda den vanliga profilen för att posta.

3. Börja lyfta mig på vissa sökord, speciellt lokalt. Jag måste börja blogga om mer saker som kan ge jobb. Helt enkelt göra lite riktade insatser. Tänkte lite mer strategiskt, egoistiskt och marknadsmässigt.

4. Skaka liv i discolowenhamn.se och se till att den i alla fall innehåller alla uppgifter, en lista på tidigare jobb och vad jag kan hjälpa till med.

 

Sociala medier och webbnärvaro för småföretagare #blogg100

Idag har jag varit på Toftagården och pratat sociala medier, och framför allt Facebook, i 4 timmar. Del två är imorgon lördag, då blir det lite Edgerank, webbnärvaro och Google.

Det är ett nätverk som ALMI håller i för kvinnliga företagare.

Det var en frågvis skara och det är faktiskt det roligaste. Jag stryker hellre ett antal slides och pratar fritt efter deras undringar och tankar istället.

Branscher i förändring? #blogg100

Skärmavbild 2013-02-19 kl. 12.42.02

SlideShare är en stor källa till kunskap. Eller, det är ju som vanligt SlideShares användare som är källan, men ni hajar.

Idag kollade jag igenom flera presentationer från Christian Sandström som föreläser mycket om det här med disruptivt. Det handlar om branscher i förändring. Branscher där en marknadsledare blir utmanad av en ny och billigare produkt som ignoreras av marknadsledaren för att den nya produkten är sämre.

Marknadsledarens produkt har nått sin mognadsgrad för länge sedan och den nya produkten kommer snabbt ikapp, och förbi och det stora företaget hänger inte med.

Det finns flera exempel. Facit och andra tillverkare av mekaniska räknemaskiner vs digitala räknare. Rör-radioapparater vs transistorradion. CRT-TV vs LCD. Fast telefoni vs mobil telefoni.

Det här fick mig att börja fundera på vilka disruptiva skiftningar vi ser just nu. En är givetvis nätbaserad TV. Idag har den lite sämre bildkvalitet, och sämre utbud. Men företag som Netflix och HBO håller på att plocka hem marknadsandelar från i första hand kabel-tv-företagen. Spotify (och liknande tjänster) har slagit ut fysiska skivor genom att vara billigare och sämre i början för att sedan höja kvaliteten på framför allt utbudet.

Jag vet i alla fall en bransch som passar in exakt på det som står i bilden ovanför. En bransch som idag satsar miljoner på att skapa digitala varianter av sin analoga produkt. Som tror att det är det som deras två kundgrupper vill ha, eftersom det är där pengarna kommer in. Trots att det är mindre pengar som kommer in, och kunden har inget val. Än så länge.

Bilden är lånad från presentationen nedan. Kolla igenom den, och de andra Christian har gjort. Tipstack till Jocke Jardenberg.