Att köpa bil på Gotland

a-45-amg-03

Har ett tag varit sugen på att köpa en nyare bil än den vi har. Har tittat en hel del på Mercedes A-klass, som verkar vara en snygg bil, lagom storlek och med tysk kvalitet.

Men det är inte lätt att köpa bil på Gotland. Så här ser Blocket-annonserna ut:

Skärmklipp 2015-03-22 21.29.04 Skärmklipp 2015-03-22 21.28.43

(Givetvis med bilder)

Jämför gärna de här texterna med de som mäklarna skriver på Hemnet. En handlare försöker faktiskt locka till köp genom att lägga till två egna meningar efter utrustningslistan. Annars är det bara uppräkning av tillbehör och annat, iklickade i ett formulär. Vi snackar bilar för 3-400 000kr. Men säljarna orkar inte ens göra sig till och beskriva vad det är för bil.

Jaja. Man kan ju i alla fall åka till handlarn och titta på bilen.

Frågan är bara när man ska göra det. Eftersom ALLA bilhandlare i Visby bara har öppet under kontorstid. Samt lördagar 10-13. När har de tänkt att man ska ha tid att titta på bilarna?

Lägg till att priserna på Gotland är 5-10% högre än i Stockholm. Vilket gör att det är värt att ta båten eller flyget till Stockholm för att köpa bil.

För 8 år sedan när vi flyttade hem till Visby var det likadant med mäklarna. De visade bara lägenheterna under kontorstid på vardagarna. Så är det inte längre, nu är det helger och kvällar som gäller, precis som det ska vara. Gissar att de gotländska bilhandlarna kommer att behöva anpassa sig också.

Däremot ska det sägas att när vi åkte förbi mercahandlaren idag och de var i lokalen, så fick jag komma in och kika lite och snacka, trots att det var stängt.

 

En loppis på Tictail

Det här med #crop100 har gått extremt dåligt för mig. Men nu i helgen tänkte jag att det äntligen var dags att kränga iväg lite saker.

Jag har länge funderat på att lägga upp allt på en egen Tictail-shop istället för att lägga ut grej för grej på Blocket. Så nu har jag gjort det.

Screenshot 2013-10-12 14.35.24

Det är ett test och jag har inte hunnit lägga ner någon tid på att göra den snygg. Finns säkert inställningar jag har missat och villkorstexter och annat behöver ändras också.

Däremot har jag hunnit få ut en del prylar.

Fördelen med Tictail är bland annat att jag har full koll på text och bilder och att det kan fungera som en lista med saker man har till salu. Har länge funderat på det förresten, en enkel lista med allt man vill sälja, som kan matchas mot andras listor på sådant de vill köpa.

Nackdelen kan ju vara spridningen. På Blocket och Tradera söker väldigt många, men en Tictail bygger på att man sprider själv. Det återstår också att se hur bra SEO Tictail har, om min butik, eller mina varor, kommer att dyka upp i Google-sökningar. Gör dom det, då är det ju alldeles lysande.

 

Fantastisk kundvård av Sony

Så här har vår TV sett ut. Först i början av året. Det tog nästan en halvtimme innan bilden syntes utan störningar. Jag mailade ett par varv med Sonys service/kundtjänst och jag skickade bilder och filmer och till och med en timelapse.

Efter att de sett filmerna, och att jag påpekade att det verkade vara ett rätt vanligt fel på just den här modellen, så sa de att de ville titta på den och att det förmodligen var ett garantifel. Jag sa att teven var tyvärr mer än tre år gammal men de svarade att garantin hade förlängts på just det felet.

Efter ett par veckor kom teven tillbaka, lagad och fin. De hade bytt själva skärmen vilket jag såg eftersom den djupa repan var borta. Jag hade inte lagt ut en krona.

Igen?

Efter ungefär ett halvår började det igen. Samma fel började dyka upp och jag kontaktade Sony igen. Samma visa, skickade ett par bilder, de hämtade teven. Efter ett par veckor hörde serviceverkstaden av sig och frågade om det var ok om Sony skickade mig en ny TV istället.

Ny!

Så idag kom den. Den förra teven närmade sig den fjärde födelsedagen. Men nu har vi en ny. Visst, det är inte samma sorts TV, den här är lite billigare. Men den har inbyggd satellitmottagare, den har 3D, den kan spela in på USB, den har Netflix och det är en LED så den är liten fin och smal.

Jag tycker det är helt fantastiskt. Jag tror inte att jag på något sätt hade kunnat tvinga Sony att göra så här. Visst, kända fabrikationsfel på apparater så här dyra går det ju att bråka om. Men de hade kunnat laga den minst en gång till.

Så jag är supernöjd! Tack Sony!

Last impression last?

Två intressanta grejer idag. Den ena illustrerade hur ett första intryck sätter den eventuella kundens inställning från början. Den andra hur man vill bli ihågkommen.

Jag blev uppringd av en säljare som sålde någon sorts mobillösningar för webben. Han mailade och jag surfade så klart in direkt och kollade. Från telefonen. Var deras sajt mobilanpassad? Nej. Inte ett dugg. Det ger ju ett ganska tveksamt intryck, tycker jag. Leva som man lär och så vidare.

Sedan fick jag höra en historia av en kollega. De hade bott på ett vandrarhem i Visby hamn. Standarden var så där, men motsvarade väl i stort sett pris och förväntningar. Men när de checkade ut så frågade de om det var ok att låta väskorna stå kvar några timmar i väntan på att färjan skulle gå.
80 kr per person, sa ägaren.

Är det verkligen så man vill bli ihågkommen? Som en girig typ som inte vill hjälpa till?

Jag ska leta upp vandrarhemmet på lite recensionssajter så får vi se om fler varit med om samma sak.

Reklam från ens vänner på Facebook

Vilken skillnad det är på hur mottagliga vi är för reklam. Det är helt avhängigt avsändaren. När till exempel Marc slänger ur sig på Facebook att korven på Högskolans lunchrestaurang är riktigt god idag, så känner jag att det hade varit riktigt gott med korv. Marc jobbar där.

Men när en annan lunchrestaurangsägare, som lagt till mig på Facebook utan att vi känner varandra, säger samma sak om sin lunchrätt, bryr jag mig inte ett dugg.

När en för mig helt okänd tjej gör en skitsnygg bild av sina anteckningar från en session på SSWC, så beställer jag samma iPad-penna på stört. Fast jag vet att mina anteckningar inte kommer att bli lika snygga. Fast jag inte ens vet vem hon är. Jag vet bara att hennes bild används av andra när de bloggar om sessionen.

Men när polare som inte gör annat än reklam för just sina produkter på fejjan, då bryr jag mig inte ett dugg.

När Johan tipsar om en bok, laddar jag ner den direkt. Eller, ja, om den finns att ladda ner i detta kaos av svensk e-bokhandel. Jag försöker i alla fall.

Men de andra 99% av boktipsen som strömmar in på Facebook och Twitter ignorerar jag fullständigt.

Visst handlar det om att man föredrar tips från bra vänner istället för flyktigt bekanta, att man föredrar tips från de man vet är pålästa eller har samma smak som en själv.

Men det handlar också om en inbyggd reflex att ignorera sådana som bara säljer utan att bygga relationer först. Fast jag har vänner på Facebook som tydligt bygger relationer för att kanske få sälja. Men det går jag på. För då känner jag att relationen kommer, förhoppningsvis, vara kvar även om jag inte köper.

Framför allt så är ju ett tips från någon som inte har något med företaget i fråga att göra det som ger mest.

ICAs priser – en konspirationsteori

Jag har funderat på det här ett tag nu. Första gången jag såg det tänkte jag att det nog var ett misstag. De hade prismärkt fel, eller det kanske var något kampanjpris som låg kvar.

Men sedan upptäckte jag det på fler varor jag brukar handla. Det kan inte vara en slump.

De små förpackningarna är mycket billigare per kilo än de stora. Det vill säga precis tvärtemot vad man antar. Så har det nog varit det senaste året.

Här är tre exempel.

Oboy 1100g kostar 40.82 kr/kg.
Oboy 700g kostar 37.00 kr/kg. Med samma kilopris hade 1100g kostat 40.70 kr istället för 44.90 kr. Ingen större skillnad, men tillräckligt för att man ska haja till.


YES Powerdrops 59-pack, 1.51 kr/st.
YES Powerdrops 46-pack, 1.41 kr/st. 59 stycken skulle alltså då kosta 83.20 kr. Så vitt jag vet är det samma tabletter.



Mitt favoritexempel, och där det faktiskt är störst skillnad.
Kalles kaviar 300g, 99.67 kr/kg.
Kalles kaviar 190g, 78.42 kr/kg. 300g med samma kilopris 23.50 kr.
Det är faktiskt rätt stor skillnad. Man får två 190g för samma pris som en 300g. 80g på köpet?

Det kan finnas ‘naturliga’ förklaringar. Men jag väljer hellre att tro att man listat ut att kunderna är så inkörda på att de större förpackningarna är billigare, så därför har man höjt priset på dom. Ett par kronor extra för varje vara.

Moderbolaget ICA AB omsatte 2010 93 miljarder. Det ICA där jag handlar, ett Supermarket, omsatte 2010 108 miljoner.

Som jag numera har lärt mig, så rasar jag inte längre över vad marknaden försöker sälja på oss. Jag rasar över oss konsumenter som köper. Inte för att det här är så mycket att rasa över. ICA har värre saker. Köttbullar friterade i palmolja, barndryck, MER-kopia, med färgämnen trots att man aldrig ser drycken och egna varor av undermålig kvalitet.

Det tar vi en annan gång.

Mitt bidrag till Hemnets tälttävling #sswc #hemnettältet

Hemnet har en tävling där de sex personer som kommer på bäst förslag på hur man kan förbättra Hemnet, vinner en plats i deras tält.

Jag vet att det just nu finns lite restriktioner när det gäller ensamrätt och annat, men här är i alla fall mina förslag.

• Widgets. Så att kommunsidor eller sidor som till exempel flyttatillgotland.se kan lägga en ruta med senaste objekten och kanske lite sökning osv.

• Bättre iPhone-app där fler bilder och mer information visas.

• Mer taggningar och sökord på varje objekt. Drömmen vore att sätta bevakning på hus i ett visst område som är nyligen dränerat, har bergvärmepump och garage. Till exempel.

Jag hoppas givetvis att man kan vinna två platser.

Mobilförsäljare

Jag pratar aldrig med mobilförsäljare på stan. Min mor blev lurad och jag har hört flera fall där folk känner sig lurade. Jag har för det mesta tänkt att de mest förvirrar och passar på när folk är stressade.

Men idag pratade jag med några i gallerian Bromma Blocks. De bjöd på en flaska Loka så då kunde jag väl i alla fall prata med dom. De kollade mitt abonnemang och frågade om jag inte skulle köpa en ny telefon.

Jag tänkte köpa iphone 5 i höst, svarade jag.

Den kommer inte i år, svarade båda två.

Ja, det gör den, i september i USA, sa jag.

Nej, det är då den presenteras. Man vet aldrig när den kommer till Sverige.
Det läste jag senast idag.
Men en HTC Sensation då?

Nej, jag tänker inte köpa en ny telefon nu, när nästa iphone är så nära och mitt abonnemang går ut i höst.

Med det så avslutades samtalet.

Jag gissar att det var den här artikeln de syftade på.

Ingen big deal. Men tänk om jag hade köpt en Sensation med ett dyrt tvåårs-abonnemang och stått där i november när en ny iPhone släpps. Då hade jag känt mig dummare än tåget. Och väldigt lurad.

Inte ett bra sätt att bygga långvariga kundrelationer på.

Lätt att annonsera?

Inlägg nummer tre i min serie (blev det visst) som handlar om att göra det så lätt som möjligt för kunden att ta ett beslut att köpa en produkt eller tjänst.

Jag upptäckte att Gotlandsmedia har ändrat sina annonsrutiner igen. Jag tyckte det var lite småjobbigt redan när de började begära in materialet redan två dagar innan publicering.

Nu vill de ha annonsmaterialet tre dagar innan publicering. Visst, det ska inte vara några problem, men då kan man inte på tisdagen komma på att man vill ha en annons på fredagen. Till exempel.

Som grädde på moset för de som inte går till en reklambyrå eller liknande för att göra annonserna, så sitter nu samtliga (utom en?) annonsproducenter i Norrköping. Utan lokalkännedom eller möjlighet att träffas öga mot öga.

Ingen stor grej, men ytterligare ett litet hinder.

För det tredje, och det är ganska nytt tror jag, så lägger de på 20% på priset för platsannonser. Man får alltså betala mer för samma storlek och placering jämfört med exempelvis nöjesannonser.

Behöver jag säga att platsannonserna utgör en stor del av annonseringen i GA och GT?

Intressant att man på en vikande annonsmarknad gör det svårare och svårare för kunderna att köpa annonser. Kan det ha med presstödet och en fullbokad sommartidning (Just Nu) att göra?

Annonskostnader

Upplysningsvis kostar en helsida, utan rabatt, 34 000kr + moms. Total upplaga cirka 25 000 ex. Hållbarhet, en dag.

I Gotlandsmedias gratistidning Just Nu, som varje vecka under sommaren delas ut i 44 000 ex, kostar en helsida 19 000kr + moms.

Att göra det enkelt för kunden

Lunchbox Laboratory
Foto: BrotherMagneto (CC-BY)

Jag tycker det är roligt att analysera vad som gör att en kund fattar ett köpbeslut och framför allt vad säljaren gör för att underlätta det beslutet.

Här på jobbet har vi ett väldigt intressant case. Nämligen vår lunchleverantör.

De tar emot beställningen och kör sedan ut maten lagom till lunch. Det är väldigt billigt, 39kr, och det smakar väl ungefär därefter. Absolut inget fel på maten men det blir så klart inte roligare för de pengarna.

De säljer hundratals lunchlådor från sin lokal med det på vintertid lite halvdåliga läget nere i hamnen. Så köpviljan finns absolut där, det är en stadig ström där varje dag.

Men för att köpa lunch här på jobbet så måste man över ett par trösklar och det är lite intressant.

Tröskel 1

Det är nämligen så att man först måste ta sig ner till lunchrummet på andra våningen i en annan del av huset för att beställa. De flesta har en bit att gå dit. Beställningen måste göras innan klockan 10.00 varje dag.

Det är det första hindret, att behöva gå ner innan 10 för att beställa.

Tröskel 2

Men sedan kommer det ett hinder till, och det är här någon har tänkt fel. Det är konstruerat så att den som skriver upp sig först på listan blir ansvarig för att maten beställes och för att pengarna i lådan stämmer.

Tänk på den ett tag.

Ingen vill ju göra det jobbet, för det innebär att den som har gått ner först måste gå tillbaka igen. Plus ansvara för att det finns pengar. Vilket gör att alla drar sig för att skriva upp sig först och kanske hellre väljer att gå ut för att äta.

Enklaste metoden hade så klart varit att man beställde på restaurangens hemsida och att det drogs på lönen, alternativt att man beställer på intranätet och sedan skickar receptionen/växeln in beställningen och det antingen drogs på lönen eller att man betalade till växeln.

Eller om listan låg i receptionen. Då hade man ju kunnat beställa när man kom på morgonen. Jag är rätt säker på att många fler skulle välja den här maten då.

Slutsats

När produkten inte är en toppprodukt, något man vill jobba för att kunna köpa, blir varje litet motstånd viktigt. Visst, billigt med 39kr men inte om man måste beställa, räkna pengar och lägga minst en kvart på att få sin mat.

Gissa varför Max och McDonalds har drive-thru-kassor. Minsta möjliga motstånd.

Är inte innehållet det viktiga?

great southern herald 39 by Looking Glass, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License by  Looking Glass

Ibland brer jag ut texten så långt i länkkommentarerna att det blir tillräckligt för ett eget inlägg. Den här gången var det ett blogginlägg från en person som tyckte att det lät lite hemskt när en föreläsare sa att morgondagens barn inte kommer att hålla på med böcker. Alltså vanliga tummade trasiga sönderklottrade gamla ej uppdaterade skolböcker.

Visst är det en sak att hålla kvar vid gamla medier av nostalgiska skäl. Det är mysigt att bläddra i en bok, att läsa en pocket, att läsa en tidning, att spela en vinylskiva. Det gör jag nästan dagligen. Oftast dock för att innehållet inte finns på något annat medium.

Men det här att hålla fast vid det gamla bara för att det är gammalt. Att aldrig släppa in något nytt. Att alltid göra som man själv gjort, och att då påtvinga ens barn att göra som man själv alltid har gjort. Att hålla fast vid en bärare av information, istället för att fokusera på själva innehållet.

Det finns för många exempel

Journalister (inte alla, men många) avfärdar nätet och hävdar att det är på papper man ska publiceras, annars räknas det inte. Fast man kan tycka att det borde vara grafikerna och tryckarna som håller fast vid papper. Och att journalisterna borde värna det som skrivs, och hur det ska läsas. Som om det vore viktigare att bli publicerad på ett fysiskt medium än att bli läst.

Kan någon utbildad själ berätta för mig vad skillnaden är? Om texten är publicerad i en papperstidning som är gammal när den kommer och kastas en dag senare, och en text som publiceras några minuter efter att den är korrläst och godkänd, och som kommer att finnas kvar, indexerad och sökbar, för en lång tid framöver.

Så vitt jag vet är det ingen skillnad. Som om det skulle vara skillnad på en text om den vore publicerad på glättat eller matt papper. Tryckt i Times New Roman eller Caslon 540.

Man jobbar inte automatiskt mindre på en text för att den ska publiceras på nätet. Det vore väl idiotiskt. Även om man faktiskt i efterhand kan rätta till felaktigheter. (Ja, helagotland.se, det kan man faktiskt!)

Det är som gamla DJs som hårdnackat håller kvar vid vinyl, eller CD för den delen. Visst, det kan finnas en skillnad i ljudkvalitet, men det är inte den begränsande faktorn. Inte idag.

Jag läste en intervju med Frankie Knuckles. I mitten av 70-talet när Technics kom med sin SL-1200, som revolutionerade branschen, fnyste vissa djs och sa att riktiga djs använder [vilken skivspelare det nu var man använde innan]. Känns det igen?

Precis som en del bokkramare hävdar att en bok ska vara inbunden. Som knappt vill läsa en pocket. Som sätter formatet, mediet, framför innehållet.

Jag förstår inte.

En bra historia, en bra text, behöver inte förstärkning i form av trycksvärta. Eller hårda pärmar. Tvärtom. Den tål att sparas på och den tål att tillgängliggöras för så många som möjligt. Vill du bli läst? Eller bara publicerad.

Får jag vara så fräck att påstå att det är det kommersiella som talar? Att tidningarna inte har listat ut hur de ska ta betalt på nätet? Lägg dessutom till att deras roll minskar i betydelse när ‘vem som helst’ kan lägga ut en text.

Bra skrivna texter kommer man alltid, även i framtiden, vara beredd att betala pengar för. Men det hjälper inte att journalistförbundet öppet föraktar de som skriver på nätet och inte har lust att ta betalt för sitt skrivande. En produkt blir inte automatiskt bättre bara för att den kostar pengar.

En länk till inlägget som hällde bränsle på glöden i min hjärna just idag.
Köpa Ipad eller sitta på en sten? | Svensk Bokhandel

Lunch med Fairshoppings Pål Burman

Farishopping.se & Pål Burman

Marknadsföreningen Gotland hade bjudit in till lunch idag och de bjöd inte bara på kalvfärsbiffar utan även på Pål Burman, VD på Fairshopping.se.

Bjöd och bjöd, det kostade så klart pengar. Men maten var god och Pål intressant så det var väl värt den lilla kostnaden.

Fairshopping och kundrelationer

Pål var där för att prata om kundrelationer, klagomål och givetvis fairshopping.se

Det var mycket fokus på hur sociala medier har flyttat kommunikationen mellan kunder och företag och hur det, i många fall, har blivit lättare att klaga.

Han tryckte väldigt mycket på att man som företagare ska öppna upp sig för att ta emot kommentarer och klagomål öppet på nätet. Visa upp det. Det allvarligaste felet man sedan kan göra är att inte besvara klagomålen.

Det var intressant, och nyttigt, att han också pratade om att man ska se till att man har en personlig touch på allt man gör på nätet, speciellt i kundkontakter. Eftersom man som kund älskar att bli uppmärksammad och sedd.
Då kom det frågor från publiken hur man kan vara personlig på nätet? Pål svarade att det får man försöka genom att vara sig själv när man skriver, att låta personligheten gå före det korrekta språket.

Här tycker jag gott att han kunde ha lagt till att om man ser till att man undertecknar mail och blogginlägg med namn och kontaktinformation så betyder det väldigt mycket. Det är inte alls självklart för alla. Det kom han i och för sig till senare när han visade lite exempel från sajten.

Ta vara på klagomålen

Andra tips han kom med var att låta medarbetarna ta del av kundreaktionerna, så att de själva får se vad kunderna tycker. Mycket viktigt. Exemplet han hade på presentationen var The Phonehouse gatuförsäljare. Gissar att kommentarerna på deras beteende inte bara öppnade ögonen på ungdomarna utan förhoppningsvis även deras chefer.

Ett annat tips är att utläsa statistik från klagomålen, att analysera vad kunderna klagar på. Enligt Fairshopping är 80% av klagomålen bemötanderelaterade. Fick det sedan bekräftat av en hotellmarknadsansvarig som hade tittat på deras siffor. Ytterst få lämnar hotellet på grund av pris eller standard utan det är bemötande och attityder som får gästerna att dra.

Slutsats

Allt det här mynnar så klart ut i att klagomålen är en enorm tillgång. En kund som klagat och fått bra hjälp med sitt klagomål är sex gånger mer lojal mot företaget än en kund som inte klagar. Det var en kvinna i publiken som jobbat i livsmedelsbutik i nästan hela sitt liv som sa att de reklamationskunder de skötte bra betydde otroligt mycket för butiken efter det. Det blev en helt annan relation.

Dessutom är klagomålen en signal på vad som är fel och de kan även fungera som research och produktutveckling. Dessutom är det ju en kund som självmant kontaktar företaget, det vill säga en billig kontaktkostnad.

Förresten, SJ har sedan förra vintern helt slutat upp med att besvara klagomålen på Fairshopping.

Gotländska medier och nätet. Igen.

Helagotlands mobilsajt

Det här inlägget är helt orelaterat den töntiga artikel som mina citat fanns med i förra veckan. Det här ska handla om hur de gotländska tidningarna ska klara av framtiden.

Kommer inte GA & GT att försvinna på 15 år?

Anledningen till att jag tar upp det igen, är Gotlands tidningars redaktionschef Ulf Hammarlunds krönika från förra veckan. Jag citerar:
Här på Gotland ser i varje fall inte vi på GT några tecken som tyder på att tidningen är på väg bort.
Ulf kommenterar rapporten som förutspår att den sista dagstidningen på papper trycks i Sverige år 2025.

Åsa Stenström har redan kommenterat det här, och här, och när det gäller tidningar på nätet och på papper verkar vi vara helt överens. Om mycket annat också så klart.
Åsa använder miljön som det största argumentet till varför papperstidningarna kommer att försvinna. Papper, tryck och framför  transporter påverkar ju miljön en hel del och även om miljöpåverkan är samma som att läsa en tidning digitalt (enligt en artikel som jag inte hittar just nu) så är det ju det mentala. Det känns omodernt.

Vore dessutom intressant att se hur många mil tidningsbuden kör på Gotland varje dag. De kör dessutom samma sträcka som brevbärarna sedan kör senare på dagen. Töntigt och otidsenligt. Dessutom försvinner grindhämtningen av papper på Gotland efter nyår. Vem pallar att betala tusentals kronor för en tidning som håller en dag och sedan måste köras till återvinningen? Själv har jag tackat nej till reklam för jag är trött på pappersberget hemma.

Att en dagstidning bara håller en dag är bara det tillräckligt för att avfärda den som medie, förresten. Producentansvar, som med vitvaror?

Ungdomarna

Som ungdomarna använder nätet idag kommer vi att använda det om några år. Så är det bara. När till och med drottningen av England skaffar Facebook vet du att revolutionen är här. Huruvida man kan Pokea henne och överleva vet man ännu inte.

Idag har de flesta 4-åringar tillgång till nätet och de har börjat använda det. Kommer de att läsa en dagstidning på papper när de är 20 år? Knappast. Det kommer att gå snabbt. 2025 är jag 50 år. Jag har idag redan slutat läsa dagstidningar. Mina föräldrar kommer att vara i 80-årsåldern. Jag bedömer att de kommer att äga minst en iPad redan nästan år.

Hur många prenumeranter har GA & GT i åldrarna 16-30? Hade varit kul att veta. TU har en förmåga att mäta lite luddigt i antalet läsare, eller ännu luddigare, i räckvidd. Tänk om en nyhetssajt skulle prata om räckvidd?

Klart är i alla fall att 1993 läste 64% av svenskarna i åldern 15-24 år en dagstidning. 2009 är samma siffra 46%. 2009 ägnar enbart 10% av läsarna i åldern 15-24 mer än 30 minuter åt tidningen per dag. Enligt en annan undersökning så läser 54% i åldern 12-16 nyheter på nätet. Enligt Olle Findahls Svenskarna och Internet: 100% av användarna i åldrarna 15-16 år använder nätet för faktakoll och chatt med kompisar. 60% använder communities. Gissa var de får sina nyheter från?

Och det är inte samma sak att läsa föräldrarnas eller jobbets tidning som att prenumerera på den. Ingen nyutflyttad 19-åring kommer att lägga 1700kr på en dagstidning, när nyheterna finns på radio, tv och Facebook.

 (GT 1867 och GT 2010)

Konservativa? Va?

Det som är osäkert med årtalet 2025 är att vi pratar om en av världens mest konservativa branscher. Hur mycket har tidningarna utvecklats sedan början av 1900-talet? Vi pratar fortfarande om gamla nyheter. Minst 12 timmar gamla nyheter, på Gotland ofta äldre än så. Vi har fått färgbilder, men på Gotland har vi bara färg på vissa uppslag. Man ger dessutom inte ut tidningar på söndagar och andra helgdagar. Märkligt.

Tidningsbranschen kommer att göra allt för att hålla kvar vid det gamla. Men när man tittar in i framtiden så måste man titta tillbaka. Hur såg det ut för 15 år sedan? 1995. Då började internet sakta slå igenom i Sverige. Gick man på högskolan som jag så hade man tillgång till nätet, men det var inte speciellt vanligt i hemmen. De som hade tillgång hade det via slöa modem. Idag har 85% av svenskarna över 16 år tillgång till nätet hemma.

Slutsats

Jag tror att det kommer att gå riktigt fort. Underskatta inte fenomenet iPad. Underskatta inte att radio och tv redan tagit steget och satsat både på det vanliga och det mobila nätet. Underskatta inte den äldre generationen. Underskatta inte oväntade effekter som indragen grindhämtning och eventuella miljöavgifter på transporter och papper.

Var beredd på att det väldigt otidsenliga presstödet kan ändras riktigt snabbt. Varför är det självklart att gamla tryckta medier ska få det, när nyhetssajter inte får det? Hur bidrar det till mångfalden på nätet?

Men underskatta inte heller de konservativa som vill att allt ska vara som vanligt.

Fler som är missnöjda med Tele2

Jag förlorade mot tjejen i kundtjänst – Nyheter – helagotland.se.

Mats Petterson, stabil mittback i Kappelshamns IK, skriver idag om Tele2. Jag måste kontakta min mor och se till att få ner hennes Tele2-historia på pränt snart.

Mats har räknat ut att Tele2s långa telefonköer är för att man inte ska ringa och klaga och säga upp avtalen. Men han tänker inte ge sig:

Men jag kan inte låta dem vinna. Jag ger mig aldrig. 
Jag ska ta en semesterdag som jag ska dedikera helt åt Tele 2:s kundtjänst och sedan ska de få se på fan.

Det verkar som om den här bloggen just nu förvandlats till en konsumentblogg.

Spam från DokuMera

Spam från DokuMera

Min mailadress ligger rätt öppet här och där, och jag anger den lite överallt, så därför kan jag köpa ett enstaka felriktat spam. Trots att det inte är tillåtet att skicka obeställd reklam till privatperson eller enskild firma.

Men när mailet är riktad till min son, inte ännu fyllda tre år, så blir jag lite förbannad. Visst, han läser inte det, men å andra sidan har han inte fyllt i sin adress någonstans heller. Så vitt jag vet ligger den inte synligt, förutom på hans egen sida.

Det sköna med DokuMera är att de skriver följande i mailet:

Innehållet i nyhetsbrev ska inte tolkas som ett åtagande från DokuMeras sida. Informationen sänds ut i befintligt skick, utan garantier och digitala signaturer. Vårt nyhetsbrev skickas automatiskt till våra kunder och intressenter. Vill du inte ha detta nyhetsbrev framöver, klicka här för att avprenumerera.

Jag måste alltså avprenumerera trots att jag inte är vare sig kund eller intressent.

Så här skriver de själva på sin sida:

Mer spam från DokuMera.

Under Checklista e-postmarknadsföring läser man följande:

E-postmarknadsföring är ett snabbt, kostnadseffektivt och mätbart sätt att nå existerande och potentiella kunder. Det är dock viktigt att nyhetsbrevet har ett värde för mottagaren t.ex. branschnyheter, tips kring användande av företagets produkter / tjänster eller relevanta erbjudanden, så att det inte uppfattas som sk. ”spam”. Punkter som tas upp i denna checklista är bl.a. förberedelse av utskicken, skapande av en databas och införskaffandet av prenumeranter.

På ett annat ställe:

E-postmarknadsföring har vuxit i takt med Internetanvändandet och är numera ett snabbt och kostnadseffektivt verktyg. För att ens utskick inte skall klassas som s.k. spam är det säkrast att först fråga mottagaren om tillstånd att skicka e-post.

Bloggen Portable Media skriver fint om hur man svärtar ner sitt varumärke genom att agera som DokuMera gör.

Jag hoppas jag nu har lyckats bidra till att DokuMera hängs ut ytterligare för sitt fula sätt att marknadsföra sig.

EU-reglerna för spam finns att läsa här. De anger rätt tydligt att man inte får skicka e-postreklam till privatpersoner utan medgivande. Angående att samla in adresser:

Förbjudet att samla in adresser på Internet för utskick

Reglerna om uppgiftsskydd förbjuder okontrollerad insamling av personuppgifter på offentliga Internetplatser, som exempelvis webbplatser och chattlinjer. Det spelar ingen roll om insamlingen sker med ett automatiskt insamlingsprogram eller om det sker manuellt. Mot denna bakgrund är det inte heller tillåtet att samla in aktiva adresser och använda de som underlag för utskick.

På Konsumentverkets sida kan man anmäla spam, vilket jag nu också har gjort, två gånger. För Love och för mig.

Lite kort om kortbetalningar på nätet

Ska fatta mig kort.

Jag skulle betala morgondagens båtbiljett med mitt nya fina Eurocard. Det var inte så lätt. Man måste ju ha någon sorts säkerhetslösning via MasterCard för att det ska fungera. För att få det måste man logga in på sitt e-saldo på eurocard.se. Men för att få login till e-saldo måste man först logga in med sin e-legitimation. Vilket man oftast inte har på jobbdatorn, hoppas jag.

Jag tog det på privata kortet, där säkerhetslösningen via Länsförsäkringar är föredömligt enkel, även om den innehåller en fråga jag inte alls förstår. Däremot är ju Nordeas lösning fasansfull. Man MÅSTE ha kortläsaren med. Det går alltså inte att betala på säkra svenska sajter utan kortläsaren. Å andra sidan brukar alltid någon på jobbet ha med sin, så det har löst sig. För det är skönt att kortläsaren inte är låst till ens kort. Inte ens med en kod. Så om någon får tag på mitt kort kopplat till Nordea, och lyckas ta min kod, så har de full access till min internetbank. Ingen ytterligare kod behövs!

Det roliga är att jag betalar företagets Google Adwords och Facebook-annonser med företagskortet. Lätt som en plätt.
På de flesta utländska sajter är det bara att knappa in kortuppgifter och betala. Inga krångliga extra-steg som kan få mig som kund att strunta i hela affären.

Så då är frågan? Var är risken större att jag blir blåst? På en utländsk skivhandlarsajt eller på Destination Gotland? Vem har har hårdast säkerhet?

Det gäller att jämföra priser

Den här ugnen köpte vi på ett annat ställe i Visby (Harry Carlsson) för 7200kr.
Viss reservation (ett par 100-lappar) för att vår ugn var vit och ugnen på bilden är rostfri.
Men det är egentligen alldeles för stor skillnad. Jag hade inte blivit så glad om jag hade trott att jag gjort ett klipp, den är ju nedsatt, och sedan läst ett reklamblad från någon annan.

Billigast i lager på Prisjakt är 7300 inkl. frakt på Elgiganten.

Tillägg: Var tvungen att kolla mer noggrant på Prisjakt. Ni ser FX på slutet? Det är beteckningen på att Elon och Hemexperten säljer den. Harry Carlsson tllhör Elon. Här ser ni vad som skiljer ugnarna åt.

En annan grej, ni ser stora Made in Sweden på prislappen? Vet inte med 7328FX men 7328W är tillverkad i Tyskland.

Håll koll på vad som sägs om företaget

Ash Camembert (BC) with Date Bread

Oj. Idag har jag varit med om två händelser som visar att vissa företag håller koll på vad som sägs om dem på nätet.

Det första var det lokala elbolaget. Jag skrev igår i länktipsen att det vore coolt att kunna få tillgång till elmätaren online, i realtid. Idag kom det ett mail från deras marknadsansvarige att det dröjer innan det fungerar men att det finns en produkt man kan köpa idag och mäta på liknande sätt. Klockrent!

Jag tar iofs lite credd för det, jag tipsade henne om att man borde göra på det här sättet när vi träffades på Företagardagen förra året.

Det andra var mer oväntat. På Twitter igår öste jag galla över Bredbandsbolaget och deras sätt att inte premiera befintliga kunder (bland annat). Idag blev jag uppringd (smart!) av en tjej som var någon sorts kundombud. Jag fick berätta i lugn och ro vad jag tyckte var ruttet, hon lyssnade, svarade på det hon kunde och sade att hon skulle framföra kritiken. Dessutom skickar hon en liten muta som tack för lång och trogen tjänst och för att jag gav feedback.

Visst, det förändrar inte vad jag tycker om deras sätt, men det har i alla fall fått mig att stanna ett litet tag till som kund.

Just det här med att ringa upp är smart. Många tappar lite av den ilska man har när man helt plötsligt måste prata med det berörda företaget. Jag har tipsat om det, att ett telefonsamtal kan göra stor skillnad, vid flera föredrag och utbildningar.

Foto från Flickr, fotograf Sifu Renka.

Bubblande vatten på flaska

Jag vet. Man ska inte köpa vatten på flaska.

Men eftersom vi inte har något kök så har det ändå blivit en hel del Ramlösa de senaste veckorna. Så jag tänkte att jag skulle köpa en halvlitersflaska med mig till jobbet.

Den kostade 11.90. Egentligen inte så farligt, det är man ju van med att betala. Men en flaska Ramlösa på 1.5 liter kostar 10.90.

Spännande.

Men här har ju någon smart räknat ut att det ska vara så, i daglivaruhandeln sker ingen prissättning som inte är noga uträknad. Inte som på Åhléns i Visby där Totoro-filmen kostar 199kr och bredvid står boxen med Totoro, Kikis Expressbud, Spirited Away och Det Levande Slottet och kostar 299kr.

Eller som när Coop OCH Harry Carlsson säljer HD-DVD-spelare till XBOX 360 för över 1000kr. De har nog missat att det tåget gick för längesedan.