Att bryta mönster

26 april. Dag 57 av blogg 100.

Ibland tänker jag att jag är bra på att bryta mönster. Att bryta invanda beteenden.

Men det är jag inte.

Visst, jag gillar att gå olika vägar till jobbet. Jag gillar att testa nya vägar att springa. Jag gillar att testa ny mat och jag köper nästan alltid nya sorters öl. Jag gillar överlag att testa nya saker. Men det är ju också ett invant beteende på sätt och vis.

Men jag är inte så bra att bryta de större grejerna. Det där med att lägga sig i tid. Äta bättre. Fokusera på vettiga saker.

Många livscoacher brukar ju ha en massa fejkade saker man ska göra och i de flesta fall är det ju bara påhitt för att man ska känna att man kan förändra sitt liv.

Men ibland är det små oväntade förändringar som gör att man kan bryta de lite större grejerna. Flytta skrivbordet. Byta ordning på sakerna man gör i sina morgonrutiner.

Saker jag borde testa, för att bryta lite mönster:

  • Att ta bort 80% av allt gluten jag trycker i mig. Det vill säga, allt bröd. Pasta äter vi inte så ofta längre, öl vet jag inte om jag vill ta bort. Ful-öl borde jag dock tacka nej till från och med nu. Men brödet… Det är så svårt. Jag älskar ju en macka eller tre. Jag älskar all mat som serveras i bröd. Hamburgare, tacos, kebab, pizza. Philly Cheeze Steak Sandwich!
  • Att sluta äta processat kött. Bort med falukorv, hot dogs, köpta köttbullar och så vidare.
  • Att sluta med chips och godis. Men det kommer nog inte att hända.

Pomodoro-metoden

25 april. Dag 57 av blogg 100.

I år har jag klivit över till lite mer långsiktiga projekt på jobbet, samtidigt som jag såklart har lite dagligt arbete kvar. Det har varit lite jobbigt att ställa om från 80% småpuckar till ca 25%.

Så jag har börjat testa Pomodoro-metoden. Eller tomat-timer-metoden som det kanske borde heta på svenska.

Från Wikipedia

  1. Decide on the task to be done.
  2. Set the pomodoro timer (traditionally to 25 minutes).
  3. Work on the task until the timer rings. If a distraction pops into your head, write it down, but immediately get back on task.
  4. After the timer rings, put a checkmark on a piece of paper.
  5. If you have fewer than four checkmarks, take a short break (3–5 minutes), then go to step 1.
  6. Else (i.e. after four pomodoros) take a longer break (15–30 minutes), reset your checkmark count to zero, then go to step 1.

Så, man jobbar med en uppgift i 25 minuter, tar sedan en paus. Sedan jobbar man 25 minuter till, med en ny uppgift, eller med samma. Osv. Efter 4×25 minuter tar man en lite längre paus.

Än så länge så går det rätt bra. Det hjälper mig att koncentrera arbetet.

Instant Articles – det kommer att gå fort

23 april. Dag 54 av blogg 100.

Det slog mig när jag satt och kollade runt på Facebook på mobilen.

Det är något med appen som gör att när man är uppkopplad via wifi så kan det ibland ta väldigt lång tid att få upp en länk man klickat på. Tar man Öppna i Safari så går det på en sekund.

Min lätt konspiratoriska teori om detta är att Facebook vill scanna sidan först för att lära sig en massa om den. Man vill inte göra det via mobildata. Och enda chansen att göra det är säkert medan den laddas.

Men det här innebär att jag redan nu tvekar inför att klicka på länkar som leder ut från Facebook och jag kommer på mig själv med att önska att de hade lagt hela texten i inlägget.

Video

Likadant är det med videoklipp. Det är inte bara det att Facebook verkar ranka Youtube-klipp lägre, jag orkar inte klicka på dom. Jag orkar inte godkänna att filmen öppnas i Youtube för att sedan byta app och sedan se en reklamfilm och sedan vänta tills filmen är klar innan jag kan byta tillbaka.

För ligger filmen på Facebook så kan jag först få lite förhandsvisning och är den intressant slår jag på ljudet. Är det på desktop kan jag dessutom fortsätta scrolla och ändå höra musiken eller vad det nu var för video.

Så…

Jag tror att vi kommer att inte bara vänja oss vid Instant Articles och annat som ligger direkt på Facebook, vi kommer inte vilja ha något annat.

Och eftersom video och texter är det allra viktigaste så kommer det först, men det tar väl inte så långt tid innan vi har ännu mer inbyggt i Facebook.

Fredagsmixen Nr 42 – så passande

22 april. Dag 53 av blogg 100.

Jag lyckades spela in en mix. Rätt banging, svepande house. Lite texhno. Bara färska låtar. Nu ska jag bara försöka skicka in den så att jag får upp den på iTunes Music.

Prince.

21 april. Dag 52 av Blogg 100.

Den här dagen skulle ju handla om mig. Den skulle handla om att 300 personer grattade mig på Facebook. Vilket egentligen är helt sjukt.

Men idag får vi minnas allt fantastiskt den här lite konstiga mannen har gjort. Som någon skrev, det är en himla tur att musiken finns kvar.

41 – snart 42

20 april. Dag 51 av blogg 100.

42

 

42

Att fylla 41 år var inte så speciellt. Visst, man är inte 40 längre. Men det betyder inget. Det symboliserar inget. Det gör ändå 42.

42 är ju svaret på frågan om livet, universum och allting. Det finns ett Doctor Who-avsnitt från 2007 som heter 42.

Man kanske borde göra en massa knäppa saker på siffran 42 i år. Springa en mil på 42 minuter blankt. Springa 42 kilometer. Släppa Fredagsmixen Nr 42 (inser nu att det borde jag göra imorgon egentligen. På fredag kanske…)

Vi säger det. 42 minuter på milen. 42 kilometer minst en gång i år.

Imorgon fyller jag 42.

Jag fyller 42 år den 21 april. Det får ändå symbolisera något. Inte för att jag tror på att saker som datum, ålder och tider betyder något eftersom det är saker som vi människor skapat. Men det spelar inte så stor roll.

Söker man på Google (och på andra typer av sökmotorer) på frasen the answer to life the universe and everything så ger Google svaret wikipedia-sidan om numret 42.

 

Hotellteknik

19 april. Dag 50 av blogg 100.

Något som förvånar mig varje gång jag bor på hotell är hur långt efter de är i teknikutvecklingen. I alla fall i Sverige.

TV

Numer har alla hotell en fin platt tv. Men nästan alla hotell har fortfarande ett extremt omodernt tv-system. Jag är rätt säker på att det där systemet ofta kostar rätt stora pengar i avgifter och underhåll. Ofta är den enda grejen med systemet att man ska kunna visa en bild med Welcome Mr Lowenhamn samt tillhandahålla en massa tv-kanaler som ingen tittar på. Påfallande ofta distribueras detta genom gammal analog antennkabel, så att bildkvaliteten är som på 1960-talet.

Jag höll på att skriva att jag inte mindes senast jag faktiskt såg på tablå-tv på ett hotellrum senast. Men det var i Austin 2014. Det var ju basket på TV.

Men annars har jag alltid med datorn och en HDMI-sladd. För ibland är faktiskt tv-apparaten större än datorskärmen. Men inte alltid. Ibland sitter tv-skärmen så långt borta från sängen, gärna fastmonterad på vägen i knasig vinkel, så att det är lättare att kolla direkt på datorn.

Ofta går det inte att koppla in datorn till tv-apparaten. Den sitter fast på väggen så tight, eller inbyggd, att man inte kommer åt kontakterna. Igår på Diplomat hade de faktiskt ett digitalt system, men teven var på något vis låst vid den HDMI-ingången så jag fick slita ut deras kabel.

Kudos till Scandic för att de ‘brutit’ loss kontakterna och hängt dessa under tv-apparaten. Föredömligt. De lånar dessutom ut HDMI-kabel om man glömt.

Lösning: Skippa de dyra systemen och lägg pengarna på annat. Om teven sitter så att man inte kommer åt kontakterna, gör som Scandic. Montera Apple TV eller Chromecast så att man kan streama. Det borde gå att bygga app till Apple TV för att lösa det lite snyggt?

Musik

Mer ofta än jag vill se tv vill jag lyssna på lite musik medan jag jobbar eller duschar eller klär på mig. Har än så länge inte bott på något svenskt hotell som har en högtalare som går att använda. Hoxton Hotel i London hade dock en sådan, som gick att använda via bluetooth. Den hade dessutom webb-radio så man kunde lyssna på BBC 6!

Lösning: Sätt in en bluetooth-högtalare på rummet (och i badrummet).

Wifi

Man ser ju tydligt vart trenden pekar och man kan lätt peka ut var i utvecklingen hotellet är. Ovan nämnda Hoxton Hotel hade ett blixtsnabbt wifi och de hade precis tagit bort alla inloggningar. Det var bara att koppla upp och surfa på. Det är så det ska vara.

De som kommit nästan dit har vanligt inlogg på wifit. Som de kanske ändrar varje månad. Det är det näst bästa.

De som är ännu mer efter har en krånglig inloggningsruta med login och lösenord som man får på rummet eller (vilket är piss) i receptionen på en liten lapp.

Nästa steg ner på skalan är de som kräver att man skriver in namn och telefonnummer eller liknande. Usch!

Ofta måste dessa procedurer göras på alla enheter man vill surfa på. Och de har en TTL på typ 5 minuter, så har du inte surfat på 6 minuter får du logga in igen.

Lösning: Sätt dosor i alla rum och ha nätverket helt öppet. Varför inte ha ytterligare ett nätverk som är stängt bakom ett hyperenkelt inlogg, för de som behöver lite mer skydd.

Minibar

Igår gjorde jag en smart grej. Jag tog med en Mango Feber DIPA till rummet. Minibarens priser är ju inte baserade på kvalitet direkt utan enbart på hotellets status. Så varför inte se till att man som hotellgäst får ett schyst öl för pengarna? Lite omdöme borde när det gäller miljö, etik och hållbarhet hade man ju också önskat här.

Och varför finns det alltid två, schampo, hudkräm (?) och en massa andra tillbehör, men aldrig tandkräm? Är det för att vi måste ha tandkräm, så att vi hellre köper det i receptionen än är utan medan det andra klarar vi oss utan om vi måste?

Nyckelkort (och eluttag)

Jag har egentligen inget emot nyckelkort. Förutom Scandics ‘hållbara’ nyckelkort i trä som inte klarar av att ligga i samma ficka som mobiltelefonen. WTF liksom? När man för sjunde gången knallar ner till receptionen och ber om ett nytt kort och de frågar: Har du haft det i fickan med mobiltelefonen? Ja! Var skulle jag annars ha det? (Jag har två telefoner, en i varje byxficka.)

Diplomat igår hade faktiskt eluttag som inte dog när man tog ur nyckelkortet. Föredömligt. Hur många gånger har man inte satt telefonen eller datorn på laddning medan man är på löprunda, frukost eller liknande bara för att komma tillbaka och upptäcka att den inte laddat något alls.

Förresten, fler eluttag vore bra. En del hotell har börjat med USB-uttag också, och det är väl helt ok. Så länge det inte sker på bekostnad av vanliga uttag.

Hur dålig källkritik nästan kostade mig en dålig burgarupplevelse

18 april. Dag 49 av blogg 100.

Jag hade sprungit 12 km, typ, runt Djurgården och Kaknästornet och satt på hotellrummet och var väldigt hungrig. Jag googlade efter bra burgare på Östermalm men det som kom upp var Öleriet.

oleriet

Jag var kanske lite väl trött och hungrig efter att ha flugit 0645. Så jag läste bara de 2-3 första kommentarerna. Jag tyckte att det var konstigt att jag aldrig hade hört talas om stället, trots att det låg bara ett kvarter bort från Flippin Burger.

Så något lurt var det. Men man vet aldrig med hipster-Stockholm.

Med Flippins närhet i åtanke så promenerade jag de 20-25 minuterna och hittade till slut fram. Knappt några folk. De som var där såg inte riktigt ut som ett öl och burgar-klientel. De såg bara ut som ett öl-klientel. Och inte av den bra sorten.

Fatölen var av standard-variant. Menyn gav sista ledtråden. Så jag smet ut.

Hade jag bara läst de senaste kommentarerna så hade jag fattat. Jag tänkte först att de bytt ägare men det står helt klart att det är något fuffens. Och att ägaren till sajten Sthlmburgers.se inte justerat skickar ju en del signaler om att man inte kan lita på betygen. Att Flippin, bäst i Sverige, har under 4 i betyg verkar knasigt.

UPPDATERING: Magnus som driver bloggen/sajten kommenterade det här inlägget och har nu skrivit om att han lägger sajten på is. Han har dessutom plockat bort Öleriet. 

Översta kommentarerna:
oleriet2

Senaste kommentarerna:
oleriet3

Nåja. Det blev Flippin till slut. Ingen skada skedd. Tur att spindelklockan ringde i bakhuvudet.

Nordic Classic Running – en halvmara jag inte springer

16 april. Dag 47 av blogg 100.

Jag postade en grej igår på Facebook om den halvmara som precis har startat här i Visby idag. Här är lite av de jag postade:

Många har undrat varför jag inte springer halvmaran imorgon här i Visby. Det enkla svaret är att jag inte har lust att betala 500kr för att loppet ska ha råd med prispengar till inbjudna elitlöpare. För att de ska kunna annonsera med helsidor i DN. För att få springa två varv på en sträcka jag springer minst en gång i veckan på egen hand.

Jag tror inte det är något fel annars på loppet. Det är en bra sträckning och tidpunkten är det inget fel på. Marknadsföringen har väl varit bra också.

Men det låga deltagarantalet och framför allt det bristande intresset bland många gotländska motionärer talar sitt tydliga språk.

Om de inte lyckas få in sponsorer för att få ner priset rejält till nästa år så tror jag inte att det här loppet blir särskilt långvarigt tyvärr.

Lite längre ner i kommentarerna fortsatte jag att utveckla mina tankar och det handlade bland annat om den här skillnaden i vad saker och ting kostar och vad jag som kund är beredd att betala. Det är inte ofta de två parametrarna sammanfaller. Det kostar att anordna stora tävlingar, speciellt så påkostade och ‘proffsiga’ som den här. Men det betyder inte att jag är beredd att betala det priset.

Men jag tror också att mycket har handlat om kommunikationen runt arrangemanget. Man har i gotländska medier pratat om att det är så viktigt att få hit eliten, att det är därför man har prispengar. Vad det signalerar är att jag som gotländsk motionär är bara intressant för att jag finansierar dessa inbjudna elitlöpare och deras prispengar. Det spelar liksom ingen roll hur det egentligen ligger till, det är så jag uppfattar kommunikationen.

Det är ett bra lopp

För jag tror egentligen på loppet som sådant. Det ligger bra till på säsongen, en bra helg där många kan tänka sig att åka till Gotland (en storhelg kanske hade varit ännu bättre men då är det svårare med boende och resa) och det är inte så många större tävlingar i Sverige.

Bansträckningen är helt ok, även om två varv är lite trist när det finns så fantastiska sträckningar runt om Visby. Men jag förstår grejen, det kräver extremt mycket funktionärer och arbete att ha ett varv. Men för 500 kr…

Det faktum att det är ett till 100% kommersiellt lopp, och att det är så tydligt i kommunikationen att det är en långsiktig affärsmodell att det är så dyrt, skapar inte direkt intresse hos oss gotländska motionärer. Varför ska vi finansiera detta lopp? Vad kommer vi att få ut av det i det långa loppet, så att säga?

Dagens halvmara har 115 startande. Inte så kul att vara motionär av det långsammare slaget och springa större delen av loppet helt ensam.

Konkurrensen

Hade det här varit ett av få lopp på ön så hade det kanske gått. Men nu finns det ju minst en större tävling varje månad och under sommaren så är det minst ett lopp i veckan. Där några av loppen dessutom drar riktigt många löpare, som Virudden och Blodomloppet till exempel. Även Ladingsränne, Jungfruloppet med flera drar riktigt många löpare. Men förutom Blodomloppet, som ju är ett nationellt fenomen, så har de andra loppen en gemensam nämnare. De drivs av idrottsklubbarna, oftast med stort engagemang från medlemmarna.

Man involverar lokalbefolkningen, man ser till att få med gotlänningarna i första hand för att man vet att ställer 500 gotlänningar upp så kommer det lika många sommargotlänningar.

Leva, som är ett koncept bestående av bland annat en restuarang och en husfabrik, ska i sommar arrangera sitt första lopp. Ett halvmaraton (med flera sträckor) och även om det ligger något affärsmässigt bakom loppet så skickar man inte de signalerna. Man arrangerar i samarbete med Roma IF och man ordnar löpträningar på söndagarna för de som vill komma igång med löpningen. Snacka om att involvera både nybörjare och de mer luttrade.

Levaloppet kostar 225 kr om man anmäler sig innan sista maj förresten.

Sedan är det ju så att man konkurrerar ju inte bara med gotländska lopp, tvärtom. Målet verkar vara att få till ett lopp som verkligen drar besökare till Gotland, så då konkurrerar man med alla halvmaror i Sverige på våren. Här är en lista på många längre lopp i Sverige.

Uppdatering efter loppet

Tyvärr regnade det så det kanske inte var den finaste inramningen. Men snabbt gick det. Tyvärr var antalet deltagare alldeles för lågt och i en intervju på helagotland.se så sades detta (som för att bekräfta det jag skrev):

image

 

 

Bottarnas tid är nu

13 april. Dag 44 av blogg 100.

Igår lanserade Facebook möjligheten att lägga in botar i Messenger. Så det har varit en del snack om botar idag.

Siri är ju relativt smart och är dessutom röststyrd. Quartz heter en app som försöker sig på att efterlikna ett botstyrt nyhetsflöde, men jag tror knappast de kvalar in som bot.

Lark är en annan app som ska efterlikna en bot, men den är, än så länge, dummare än tåget.

Den frågar efter min vikt, trots att den borde kunna hämta den från Hälsa-appen (som får data från min Withings-våg). Men den frågade i alla fall och jag svarade. Något blev förmodligen fel någonstans, för den reagerade så här:

2016-04-12 19.06.14 2016-04-12 19.06.34

Först bortser den från min inmatning och sedan säger den att jag gått ner typ 70 kg. Och att det inte är hälsosamt. Kolla in staplarna?

Likadant håller den på med promenader och annat. Kollar jag appen på morgonen så efter att jag justerat sömnen (vilket oftast inte behövs, här sköter den sig) så säger den att jag inte varit speciellt aktiv. Nä, för jag vaknade för en timme sedan!

2016-04-12 19.07.24

När jag började med appen så använde den enbart en tidigare vecka som baslinje. Den kollade veckan innan och lade tydligen upp en plan för det fortsatta motionerandet efter det. Att jag varit sjuk hemma och nerbäddad just den veckan gjorde ju att det blev lite knasigt.

2016-04-10 19.26.18

Jag tycker kanske också att den inte borde hylla nattliga promenader men den verkar inte riktigt bry sig om tidpunkten alls. Förhoppnings kan utvecklarna som sköter boten utveckla den lite mer. Just nu använder jag den enbart för att den mäter, och skickar data till Hälsa, sömnen på ett rätt bra sätt. Genom att mäta tiden som telefonen ligger helt stilla på. Oftast rätt pricksäkert av någon anledning.

2016-04-07 19.46.24

Är det dags för ett sverige.gov?

12 april. Dag 43 av blogg 100.

Jag älskar Facebook, och Timehops, funktioner för att se vad man postade på den här dagen för 1, 2, 5 år sedan. Idag hittade jag ett blogginlägg jag skrev när jag jobbade på JMW 2013. Jag hade varit på en konferens och sammanfattade dagen.

Det handlade bland annat om att man då (och så är det nog fortfarande på sätt och vis) måste backa upp den virala marknadsföringen med traditionell. Även om jag känner att den traditionella har utvecklats, eller snarare förflyttats en del.

Men det bästa var ändå en talare från England som pratade om uk.gov. Eller egentligen talade Tracy Green om hur dumt det är att arbeta i silos och att de digitala verktygen har förbättrat samarbeten inom de engelska myndigheterna.

Men det jag tog med mig därifrån var det om att man i England satsat på att samla flera myndighetswebbar under ett och samma tak. Ska man hantera sina skatter, bidrag, tillstånd och vad det nu kan vara, så går man in via uk.gov och klickar sedan vidare i ämnesuppdelade menyer.

Fördelarna är ju solklara. En väg in. Man behöver inte hålla reda på om det är Skatteverket, Patent- och registreringsverket eller kommunen har hand om just den frågan jag är ute efter. Med tanke på hur skärningspunkterna idag ser ut mellan många myndigheter och att det ständigt förändras så är det ingen dum tanke.

Idag bygger mycket av det här i Sverige på att myndigheterna har gjort ett bra varumärkesarbete och att de kan kommunicera vad de gör. Det var till exempel inte speciellt lätt att starta nytt företag tidigare, men där har ju de berörda myndigheterna gått samman och förenklat.

Men visst borde Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket, CSN, Lantmäteriet, Boverket, Transportstyrelsen och andra myndigheter med medborgarkontakt skaffa en gemensam webb, eller i alla fall enas om ett gränssnitt?

 

Årets popgiss är klart

11 april. Dag 42 av blogg 100.

En kort sammanfattning om hur det gick i sista deltävlingen och finalen. Först och främst var det ju fantastiskt roligt och ännu roligare att jag faktiskt kunde så mycket.

Vi inledde starkt på Uppvärmningen, 15 av 20 poäng. Resten av deltävlingen höll vi oss strax över 55% rätt och det gav faktiskt en 19e plats. Slog man ihop det med de två tidigare deltävlingarna så gav det oss en totalt 34e plats, vilket gjorde att vi i finalen fick tävla om platserna 30-39.

Jag ser i protokoll och på Spotify-listorna att sista passen innan matpausen och finalen så gick det rätt dåligt. Jag hittar minst sex låtar jag borde ha kunnat.

I finalen så gick det egentligen inte superbra, vi hade det väldigt svårt i många ‘kategorier’ men efter två pass hade vi exakt 50% rätt. Sedan gick det utför. Totalt 41 rätt av 100 låtar och samma här, minst sex låtar jag nog borde ha klarat.

Till slut hamnade vi på 31e plats. Det får man ändå vara mycket nöjd med, tycker jag! (Om finalen inte hade handlat om 1-10e plats, 11-20e plats och så vidare hade vi hamnat på 20 plats!)

Här finns Spotifylistan för Deltävling 3.

Och här finns spellistan för finalen. 

Fantastiskt arrangemang av Peter, Andreas och DJ Tony.

Fantastiska lagkamrater hade jag, Mark, Josefine och David.

Fantastiskt roligt hade vi!

En runda söderut istället, Visby – Ygne

4 april. Dag 35 av blogg 100.

Härom dagen beskrev jag en löprunda från Visby till Själsö och tillbaka. Idag tänkte jag visa lite hur det ser ut om man springer längs med kusten söderut.

DCIM136GOPRO

Jag springer ner på Söderväg och när man väl passerat Färjeleden så börjar det fina. In på hällarna som den senaste tiden rustats upp väldigt bra. Det har gjorts i ordning gångstigar, byggts trappor ner till den nedre klinten och det är nu gott om skyltar.

Ser ni klippan i mitten av bilden? Den ska vi till.

DCIM136GOPRO

Bakom mig ser vi Visby hamn. Den här rundan sprangs tidigt en söndag morgon men inte heller då var det någon sol.

DCIM136GOPRO

Vattenfallet vid Fridhem Maffigare när det är vinter.

DCIM136GOPRO

Man måste stanna på Högklint och fotografera. Det ingår.

DCIM136GOPRO

Förbi Högklint så är det en fantastiskt fin stig längs med klintkanten. Genom skogen och ut mot kanten, hela vägen. Rätt häftigt landskap.

DCIM136GOPRO
Den här gången vände jag nere vid Ygnes fiskeläger. Sedan sprang jag upp längs med fritidshusen och ut en stund på vägen som går mot Kneippbyn. Mest för att få upp farten lite. Sedan vek jag ner över hällarna igen efter Kneippbyns sommarland.

Den här gången stannade utflykten på 18 kilometer, mer hann jag inte med. Jag ser fram emot den här rundan i sommar. Är man lite äventyrlig kan man fortsätta in på skjutfältet efter Ygne, men det gäller att kolla att det inte är avspärrat på grund av övningar. Det kan vara, och nu överdriver jag inte, direkt livsfarligt. Tofta skjutfält används fortfarande som just ett skjutfält.

Långa sträckor inne på skjutfältet bjuder kanske inte på vidunderliga vyer,  men det finns en charm i att springa bland gamla värn, sönderskjutna rostiga grejer och en gigantiskt lång betongvägg mitt ute på en öppen yta.

När man närmar sig Gnisvärd blir det vackert igen och sista biten mot Tofta är ren strandlöpning. Sedan kan man ta ett bad, kanske käka lite och sedan får man väl springa hem igen. Det är drygt 20 km enkel väg till Tofta om man springer.

Den 34e dagen – en hälsouppdatering

3 april. Dag 34 av blogg 100.

Jag inledde årets Blogg 100 med att utlova någon sorts nystart när det gäller hälsan. Jag tänkte gå igenom lite hur det gick.

mars-sammanfatnning

Sådär

Det gick sådär.

Jag lovade att:

Sluta äta bröd. Det höll i en dag. Frukosten andra dagen sa Elsa, 5 år, till mig att ”Pappa, du skulle ju inte äta bröd!”. Jag har försökt att dra ner, men det vetefasen om jag lyckades med. Jag har överlag inte alls skärpt till maten.

Lite krafttag på den här fronten kanske. De enda mackorna som är tillåtna är de med ägg på, eller som omger en hamburgare.

Tvärstopp på alkohol, chips och god. Problemet här är att jag andra veckan i mars blev tokförkyld och var hemma från jobbet nästan en hel vecka. Istället för att jobba och inte äta godis så var jag hemma och åt godis. Sedan kom påsken. Det konsumerades en hel del öl under påsken. Lite påsköl men mestadels god öl. Det var en spelning på en reklambyrå och det har varit ett popgiss. Jag har även spelat på en after work, och sådant där drar med sig en del öl.

Jag ska hålla mig borta från hemmaölen, men det är ju popgiss nästa helg. Istället har jag fyllt kylen med dyr läsk. Oklart om det är bättre. Chips kommer det att bli, godis får det vara stopp på.

Jag hade behövt springa 142 km för att komma ikapp det jag tappade i början av året, men för det första så var det inget måste och för det andra innebar förkylningen ett uppehåll. Men jag fick till 135 km från 1 mars tills idag. Första veckan i mars (inkl. 29/2) blev det 31 km. Veckan efter var jag sjuk = 0 km. Sedan 30 km, 52 km förra veckan och den här veckan landade på 40 km. Löpningen har verkligen lossnat. Snittsträckan under perioden hamnar på 17 km. Bra tycker jag.

Jag hoppas kunna fortsätta att springa 2-3 pass i veckan så att jag ligger på 30-40 km. Jag får väl börja gå upp tidigt som fasen om det krävs.

Vikten då? Jag väger exakt lika mycket idag som den 1 mars. Vilket får anses som en vinst på grund av allt det festliga.

Sömn. Jag har hittat en app som faktiskt mäter sömnen genom att mäta när telefonen ligger still. Rätt smart och klart dugligt. Man kan justera om det inte stämmer av någon anledning. Jag har i mars snittat ungefär 6 timmar per natt. Inte så bra. Lite till vore skönt. Ska vi sikta på 6,5h/natt i april?

konditionstest

Jag gjorde ett konditionstest den 15 mars, precis efter förkylningen. Det visade på 42 (någon sorts variant på VO2) vilket är precis snäppet över medel, betyg Bra. Typ. Ska bli intressant att mäta snart igen.

D’Angelo Russel och Snapchat

1 april. Dag 32 av blogg 10o.

image

Los Angeles Lakers har sin sämsta säsong någonsin. Kobe spelar sin sista säsong och bidrar inte med så mycket. De har flera unga talangfulla spelare men deras coach, Byron Scott, har kanske inte direkt låtit de unga utvecklas.

Han har givit rätt mycket skit till rookien D’Angelo Russel i början av säsongen. Ord som omogen och liknande har kommit från coach Scott om Russel.

Lakers har också en spelare som givit sig själv smeknamnet Swaggy P. Han heter egentligen Nick Young och ger ett intryck av att vara en rätt omogen kille han också. För bara en vecka sedan fastnade han på bild när han trakaserrade kvinnor.

Tydligen har Lakers haft så tråkigt att de börjat göra lite practical jokes för att inte helt tappa lusten.

Snapchat

Tydligen har D’Angelo Russel börjat hänga en del med Nick Swaggy P Young. Vilket i sig kanske inte var så smart.

D’Angelo började fråga Nick om han har haft några andra tjejer än sin fästmö, Iggy Azalea, den senaste tiden. Nick börjar berätta om en 19-årig tjej han träffat på en klubb och sedan tagit med hem.
Samtidigt så filmar Russel allt och lägger ut på Snapchat i tron att ingen kommer att se det eftersom filmerna ju försvinner så snabbt.

Media får tag på filmen, Russels medspelare fryser ut honom och den största (?) Snapchat-skandalen i USA är ett faktum.

Gamla spelare fördömer Russels tilltag, tv- och radioshower sablar ner honom och så vidare.

De som inte orkar läsa på går åt honom värst. De som har brytt sig om att faktiskt lyssna på Russel är kanske inte riktigt lika snabba att döma ut honom. Han postade den ‘privat’ på Snapchat och trodde att han kunde ta ner den, eller att den skulle försvinna. Men som NBA-proffs kanske man ska räkna med att allt man gör och säger kommer att spridas.

Det verkar som om han har gjort ett misstag, att han på riktigt inte trodde att filmen skulle komma ut.

Var det dumt och omoget? Ja, utan tvekan. Kommer han att göra om det? Förmodligen inte.

När jag fick nys om storyn så var min första tanke att de borde bänka Russell.

Men nu? Avvakta och se hur alla reagerar. Ta grabben på hans ord. Känn av vibben.

Kobe och jag, liksom

31 mars. Dag 31 av blogg 100. 

image

Det här är en bild av Kobe Bryant. Inte från slutet av en lång match där han tog över och ensam förde laget till seger.

Det här är en bild av Kobe Bryant efter  inte ens 9 minuter i nattens match mot Miami Heat. 2 poäng. 1-7 när det gäller skott.

image

Lakers vann till slut, mot alla odds.

Lite såhär känner jag mig just nu. Igår sprang jag 22km i kuperad terräng. Förra veckan 56km totalt.

Imorse tog jag 0645-flyget till Bromma och sedan bil till Loka Brunn. Lyssnade på föredrag, höll ett föredrag och sedan trevlig middag.

Jag hoppas att jag presterade bättre än Kobe, men annars känns det ungefär sådär.

Favoritrundan Visby – Själsö

30 mars. Dag 30 av blogg 100.

Sara och barnen är i Stockholm så då passade jag på göra en utflykt till Själsö hamn i solskenet. Den här gången tog jag med mig en kamera men efter ett litet tag så bestämde sig molnen för att täcka himlen. Så inga episka solnedgångar.

visby-sjalso

Den här löprundan klockade in på 22 km och jag gillar den så skarpt. Jag brukar ta cykelvägen ut mot Snäck längs med havet. Rakt över Snäcks camping och sedan en liten bit längs stranden för att sedan vika upp på Klinten mot Muramaris.

DCIM135GOPRO

Det är kul att se hur Muramaris förändras för varje gång man springer förbi. Förresten, spring alltid upp på klinten vid Muramaris. Det finns två stentrappor att välja på om man kommer söderifrån. Det går nämligen knappt att ta sig fram på stranden på grund av sjukt mycket taggbuskar.

DCIM136GOPRO

Efter Muramaris springer man ner på stranden igen och springer in i Brucebos naturreservat. Fantastiskt vackert och vått, men det finns spångar stora delar av stigen så det är inga problem alls.

DCIM136GOPRO

Efter Brucebo får man ge sig ner på stranden ordentligt eftersom husägaren har stängt av sin trädgård, vilket man kanske kan förstå. Men det är lite krångligt att ta sig fram bland vass och stora stenar.

Genom hästhagen och sedan runt viken fram till fiskeläget Själsö.

DCIM136GOPRO

DCIM136GOPRO

DCIM136GOPRO

Samma väg tillbaka genom Brucebo, upp vid Muramaris och sedan ner en liten sväng vid Snäck. Idag vek jag upp direkt genom en väldigt våt stig i kraftig uppförsbacke. Man passerar liksom en liten bäck, men det fungerar. Över Snäcks camping igen men högre upp för att sedan springa upp ännu ett snäpp på klinten. Fantastisk utsikt hela vägen in till Visby (och Högklint vid vackert väder).

DCIM136GOPRO

Stranden vid Snäck.

DCIM136GOPRO

DCIM136GOPRO

Idag vek jag ner vid första trappan efter Snäck, då hamnar man nere i ett väldigt lustigt litet landskap. Massor av sten och sedan ner på en fantastiskt naturstig. Visst, det går inte speciellt fort här, men det får man ta. Sedan övergår naturstigen i lite mer av vanlig stig och här känns det alltid som en transportsträcka fast det är en väldigt häftig skog man springer i genom.

Istället för att fortsätta rakt fram för att komma fram vid Norderport och gravarna utanför ringmuren så sprang jag ner på strandpromenaden i hopp om solnedgång. Så blev det inte.

DCIM136GOPRO

Genom hamnen för att börja den långsamma klättringen uppför Färjeleden. Idag stannade jag och tog kort på muddringen inför kryssningskajsbygget. Dygnet runt kör dom.

Idag blev tiden lite sämre på grund av alla stopp för att plåta och i ärlighetens namn var jag lite trött i benen också. Drygt 56 km blev det förra veckan.

Jag rekommenderar verkligen den här rundan. Vill man ha en kortare runda vänder man vid Snäck. Vill man springa längre så är det bara att fortsätta förbi Själsö mot Brissund, Krusmynta och till slut hamnar man vid Kinnerstugan. Fantastiskt att kunna springa vid stranden på det här sättet.

En liten titt på äldre inlägg här på bloggen

26 mars. Dag 26 av blogg 100.

Jag har publicerat 1682 inlägg på min blogg. 117 ligger kvar i utkast. Av dessa har 116 inlägg kategoriserats som Medier (eller Sociala medier som kategorin kallades de första åren).

Jag tänkte att jag skulle kolla lite på vad jag skrivit genom åren.

Hårt arbete

Det allra första inlägget hette En föreläsning för nya och erfarna småföretagare och handlade om en föreläsning jag gjorde för Almi. Ovanstående citat hade twittrats samma dag så det sammanfattade föreläsningen bra. Jag visade praktiskt hur man skaffade en Facebook-sida och för att övertyga dem om att de måste, visade jag hur sociala medier faktiskt påverkade mycket av det som kom fram i media 2010. Inlägget är från januari 2011.

I mars samma år var jag med i en längre artikel i en av gotlandstidningarna om hur viktigt det är att positionera sig på Facebook, att finnas med. Just då handlade mycket av debatten om vad anställde fick och inte fick göra, på och utanför arbetstid. Henrik Svensson, barndomskamrat och smartskalle hade ett par bra citat i en annan artikel samma dag. Om värdet av att de anställda berättar om sitt jobb på Facebook och att om de fejsbookar för mycket på arbetstid så finns det utrymme för fler arbetsuppgifter. Samt att om man förbjuder Facebook på arbetstid så blir det inte så bra.

Mycket i inlägget tycker jag håller än idag. Om företags interna policys och vad företag kan förvänta sig när de använder kändisar som talespersoner.

Region Gotland och Creative Commons

4989569733_97d016f9a2_o

Ett favoritinlägg som skrevs i ett utbyte med Kristina Alexanderson i september 2011 handlade om varför Region Gotland borde märka alla sina bilder med en Creative Commons-licens. 

2010 arbetade jag på Gotlands Turistförening och alla bra bilder jag tog lade jag ut på vår Flickr med en CC BY-licens. Flera av de bilderna används än idag av lokala (och andra) företag och tidningar. Som bilden här ovanför.

Det har väl inte hänt så där jättemycket på det området…

Bygga webbplats

I februari 2013 kom ett inlägg med en massa tips på hur man går tillväga när man bygger en webbplats. Då hade raa.se varit ‘färdig’ i drygt ett halvår. Rubrikerna är: Användarvänlighet, flexibilitet, Bygg ut efter behov, Det finns inget system som klarar allt, Mobilen & Co, Använd kunskapen som finns.

Jag tycker nog att de där råden fungerar bra fortfarande även om jag skulle vilja klämma in behovsanpassning någonstans också.

 

Det här med stress…

24 mars. Dag 24 av Blogg 100.

Stress är en konstig grej. Under många år jobbade jag med produktion och prepress inom den grafiska branschen. 5-20 olika jobb per dag, med tighta deadlines och ibland stora pengar inblandade. Visst kunde det vara stressigt men det var inte speciellt ofta jag kände den där stresskänslan i kroppen.

Visst, jag minns en gång när jag inte gjorde så mycket annat än att jobba så satt jag på tunnelbanan hem och fick näsblod.

Men oftast var det inte så mycket mer än så.

Jag kan fortfarande uppleva att det är lite stressigt på jobbet ibland, när allt händer samtidigt och man kanske måste jobba med film under tidspress. Men det händer inte så ofta.

När det blir mycket så tänker jag på en livscoach (eller vad hon var) som föreläste på jobbet för många år sedan. Att det gäller att ha återhämtning. Varje dag, varje vecka, varje månad och varje år. Något jag har tagit till mig.

En annan typ av stress

Men oftast när jag känner mig stressad är det en annan typ av stress. Det är en annan känsla och det kanske är mer en rastlöshet men den är fruktansvärt stressande. I många fall är den dessutom helt omotiverad.

Några exempel.

Hämtning på skola och dagis. Oftast har vi ju inte superbråttom hem. Ibland finns det en tid att passa, ibland väntar den andra på dagis och så vidare. Men ibland ska vi bara promenera hem. Men när barnen vägrar klä på sig, eller sölar, eller gör en massa annat, så blir jag så stressad. Jag vill bara därifrån. Jag vet inte varför. Personalen är trevlig, det är trevligt och bra att snacka med dom. Barnens kompisar är för det mesta rätt roliga. Men ändå blir jag stressad av att det tar mer än fem minuter att hämta.

Lunch. Eller fika. När jag har ätit upp maten och druckit upp kaffet vill jag resa mig upp och gå. Vet inte om det är stressen att man tar upp en plats för de som eventuellt kommer. Men rastlösheten kickar in några minuter efter jag är klar. Spelar ingen roll om sällskapet är trevligt, men jag anar att rastlösheten blir värre när sällskapet består av sådana jag lunchar med ofta.

Läggdags. När man ligger i sängen och väntar på att barnen ska sova. Eller ibland även innan barnen kommit i säng. Det här börjar minska, men ofta blir jag superstressad av att det ska snackas och ordnas och fixas istället för att sova. Vilket ju alla barn gör så det är en dum grej att bli stressad av.

Är jag lite ur balans kan jag också bli superstressad av kollegor som ödslar tid på möten och annat på att snacka om helt andra saker. Som alltid ska ta upp sina problem medan 25 andra personer sitter och väntar på att mötesledaren ska få fortsätta med sitt.

Men jag börjar bli bättre på det här. Det gäller att kanalisera energin på annat.