Där satt den. I måndags när jag kom hem så genomled jag en av de tristaste basketmatcher jag sett på många år. Charlotte Bobcats mötte Toronto Raptors. Båda lagen består av spelare som blivit över när de bästa lagen valt. Typ
Men det var de två lagen som saknades innan jag kunde ropa bingo!
VI började redan förra säsongen, Oskar och jag. Jag funderade på det här med att jag alltid kollar samma lag hela tiden. Att man då inte kollar Cleveland och Kyrie Irving till exempel. Eller Portland och Damian Lillard.
Så vi startade en NBA-bingo. Först att se minst en match med samtliga lag vinner en öl. I teorin, med extremt bra planering, skulle det räcka med 15 matcher. Men det är ju inte så skoj.
I teorin hade det räckt att se alla matcher som spelas inatt.
Jag har istället sett Miami möta nästan alla lag.
Efter nattens 15 matcher är grundsäsongen slut. Snart börjar slutspelet. Då är det bara 16 lag kvar. Jag gissar att det blir Oklahoma och Miami i final i år igen. Jag gissar att Miami vinner med 4-1. Igen.
Mycket tack vare ett väldigt fysiskt spel, framför allt på Lebron James. Lebron fick inga enkla dunkar eller layups. Kirk Hinrich tog hellre en foul och en stor Lebron över sig, två gånger, än att ge honom enkla poäng.
Det påminner mig om en sak. Hur Detroit Pistons hanterade Michael Jordan. Det här är Chuck Dalys ord om det som kom att kallas Jordan Rules:
If Michael was at the point, we forced him left and doubled him. If he was on the left wing, we went immediately to a double team from the top. If he was on the right wing, we went to a slow double team. He could hurt you equally from either wing—hell, he could hurt you from the hot-dog stand—but we just wanted to vary the look. And if he was on the box, we doubled with a big guy.
The other rule was, any time he went by you, you had to nail him. If he was coming off a screen, nail him. We didn’t want to be dirty—I know some people thought we were—but we had to make contact and be very physical.
Idag började slutspelet i amerikanska college-basketen. Det är tradition på arbetsplatserna i USA att man fyller i en så kallad bracket. Man tippar helt enkelt vilka lag som går vidare och slutligen vinner hela turneringen.
I år har jag extremt dålig koll på vilka lag som är heta och vilka som kan tänkas skrälla mot de lag med högre seedning.
Tidigt igår kväll, svensk tid, vann amerikanska basketlaget Miami Heat sin 22a match i rad när de tog hand om Toronto Raptors.
Jag lyckades se från 7 minuter kvar i tredje till ungefär 4 minuter kvar av fjärde. När jag kom in spelade Miami som skit och med 11 minuter kvar i fjärde hade Toronto hämtat in ett underläge på 16 poäng.
Miamis coach Eric Spoelstra tog timeout och Wade, Norris Cole och Ray Allen satte fart. Några minuter senare ledde de med 16p igen. De stängde ner Toronto genom ett fantastiskt försvarsspel och satte typ allt i anfall. Ray Allen satte tre x 3p på 4 minuter.
Inatt spelar Miami mot Boston Celtics. Vinner Miami så kommer de att stoltsera med den näst längsta sviten i NBA någonsin.
Varför är det en stor grej? Houston vann ju 22 i rad säsongen 2007-2008.
Skillnaden är att ingen tog Houston på allvar. De åkte ut i första slutspelsrundam. Miami vann hela NBA förra året vilket betyder att nästan alla lag vill slå dom. Alla lag presterar sitt yttersta mot Miami. Vilket har lett till att flera matcher under Miamis svit har avgjorts i slutsekunderna eller gått till förlängning.
När de dessutom vunnit så här många matcher i rad skulle det vara en ännu större fjäder i hatten för de andra lagen att slå dom.
Det var Boston som, på dagen för fem år sedan, avslutade Houstons svit. Boston och Miami gillar inte varandra. Många slutspelsrundor, Ray Allens flytt från Boston till Miami och mycket skitsnack gör att nattens match skulle kunna bli något extra.
Tyvärr är Rajon Rondo skadad för resten av säsongen och Kevin Garnett kanske inte spelar på grund av skada. Det i kombination med att Lebron och Wade kommer att vara extra laddade efter allt snack från Bostons Paul Pierce gör att Miami förmodligen kommer att ta hem den här matchen också.
Tidigare under säsongen har det funnits ett par lag som har slagit Miami. Memphis, Oklahoma, Indiana och New York. Alla de lagen har fått storstryk av Miami sedan All Star-pausen i mitten av februari. När Miami kopplar på sitt försvar så finns det inte ett lag i ligan som slår dom.
Hela den här raden av obesegrade matcher började tydligen med att Shane Battier, den gänglige forwarden i Miami, höll ett inspirerande tal för spelarna direkt efter Super Bowl, som laget såg tillsammans.
Han höll ett tal härom kvällen också, efter att Miami började vackla lite.
Intressant vad inställning och motivation kan göra med ett lag som har några av världens bästa spelare.
Idag satt jag i jobbet och kollade in lite Facebook-sidor och bland annat på de jag har i mitt flöde. NBA-laget Miami Heat flimrade förbi och jag fastnade på siffran på antalet likes de hade.
Nästan 7,8 miljoner likes. Med svenska mått mätt är det rätt mycket. Nu är de världens bästa basketlag, de vann förra året och de har just nu vunnit 20 matcher i rad. De har också världens bästa basketspelare, Lebron James. Men ändå.
Det ger ju en del engagemang på inläggen.
Efter nattens match postade de en bild på Dwyane Wade och lite info om matchen mot 76ers. 87 000 har gillat bilden. 11 000 har delat den. 2700 kommentarer. Inget uppseendeväckande inlägg direkt.
Dwyane Wade har såklart en egen Facebook-sida. Med lika många gillare som lagsidan.
Lebron James är lite värre.
13,7 miljoner. Det visar om inte annat att en spelare kan vara större än sitt lag.
Youtube
De lyckas rätt bra i andra kanaler också. När Harlem Shake-trenden gick som hetast gjorde spelarna en egen version. Han ni ser på bilden i kungakrona är King James aka Lebron James. Efter ett dygn hade klippet 4 000 000 visningar.
”We are in the business of kicking butt and business is very, very good.”
I söndags fyllde Michael Jordan 50 år. Idag är det Jordans gode vän som ska firas. Visst, han gjorde massor av fantastiska saker på basketplan men hans smeknamn Round mound of rebound kom inte till utan anledning.
Det här är 50 av hans bästa citat. Egentligen kunde man lista 100. Det kommer nya helt fantastiska uttalanden hela tiden nu när han är expertkommentator på amerikansk tv.
Idag fyller världens genom tiderna bäste basketspelare 50 år. Mannen som förändrade en liga, en sport och en industri fullständigt. Som kom till ett skomärke i marginalen och nu har ett eget märke som säljer mer än 60% av alla basketskor i USA.
Basketen och jag
Innan jag började gymnasiet så var mitt intresse för basket på nivån att det var kul att spela på gympan och det var kul att se Visby AIK (sedermera Ladies) eftersom det var fullt i hallen och bra stämning.
På gymnasiet hamnade jag i en klass med flera som spelade basket. Jag hade innan dess spelat fotboll i mer än tio år men jag började tröttna. Mattias, Mattias och Henrik (och deras lagkompisar) pratade mycket basket och framför allt Detroit Pistons.
Efter något år började jag träna med dom och många nätter satt vi hemma hos Rasmus och kollade NBA.
Jag var motvalls och gick inte alls med på att hålla på Isiah Thomas och hans bad boys. Jag gillade den där nya killen i Chicago Bulls bättre.
Dessutom fick vi en bra deal på Air Jordan 6. Tyvärr de vita och röda. De svarta i mocca var ju oerhört mycket coolare.
Ungefär då var det även OS i Barcelona. Det vet vi ju hur det slutade.
På den tiden var det inte så lätt att se basket på TV. Jag läste tidningar och ett tag experimenterade jag med att prenumerera på DVDs från Pontel.
Michael
När Michael lämnade Bulls (och ligan) för andra gången gick även jag vidare till andra lag. Jag hängde med Lakers ett bra tag och har nu rätt länge, typ åtta-nio år, följt Miami Heat. Fast jag gillar att kolla Rajon Rondo i Celtics, Derrick Rose i Bulls, Lob City Clippers och såklart det mest välcoachade laget i NBA, Spurs.
Men jag återvänder ofta till MJ. Jag har de flesta av hans filmer, ett stort antal böcker om och av honom och har många matcher sparade på VHS, DVD och på datorn. Inför viktiga fotbollsmatcher (nåja) har jag kollat lite klipp från matcher där Jordan visat vinnarskalle. Eller från filmer som visar hans bakgrund.
Den senaste veckan har de amerikanska sporttidningarna listat de 50 bästa ögonblicken i Michael Jordans liv. De har intervjuat alla som spelat med honom och mot honom.
De har gått igenom hans största matcher, hans största skott och allt annat han gjort i sitt liv.
Han har inte varit perfekt. Långtifrån. Men det gör nästan bara legenden större.
Bulls legend Michael Jordan turning 50, still in the moment En av de tidningar som följt honom sedan han kom till NBA skriver bra om alla de faktorer som spelade in. För så är det. Det har förmodligen funnits flera med samma talang. Men det var ganska mycket som stämde in för att det skulle bli som det blev.
Den här veckan har varit min mest hysteriska sedan jag blev frilans. Det är såklart bra. Ju högre tempo, desto mer får jag gjort.
När man jobbat riktigt mycket, som idag, då behöver man varva ner.
För idag har jag, efter att ha lämnat barnen på dagis, jobbat på lite texter, varit med på radion, skrivit och skickat offert/uppläggsförslag på en utbildning, haft möte/jobbat och sedan efter middagen skrivit en massa texter och planerat och fixat inför imorgon.
Men nu får jag anse mig klar för idag och då sätter jag mig i soffan med ett glas vatten och ser på basket. Idag får det bli lördagens match mellan Oklahoma City Thunder och Cleveland Cavaliers eftersom Kyrie Irving tydligen går bananas och spelar ut Russel Westbrook.
Annars gillar jag mest att se Lebron James och Dwyane Wade spela.
Här är lördagens tv-tider. Kanalen är ESPN America men själva matcherna sänds även live, och gratis, på NCAA.com.
17.00 College Slam Dunk & 3-pt contest.
Tydligen ska det vara med någon galning som är lika lång (kort) som jag. 5’11″.
18.30 McDonalds All American Game.
Inbjudna high-school-spelare gör upp om vem som är bäst i landet. Brukar vara en hel del blivande NBA-spelare här. Tidigare MVPs i denna match har till exempel varit Lebron, Kevin Garnett, Dwight Howard och the Durantula.
20.00 ESPN Special – The Fab Five.
Uppmärksammad film om de fem grabbarna från Michigan University som gav gav hiphop-generationen ett favoritlag. Chris Webber, Juwann Howard och Jalen Rose var tre av de fem. I filmen säger en ung Jalen Rose att svarta spelare som spelar i Duke är Onkel Toms. Samma Jalen Rose körde av vägen full härom dagen. Det har inte varit bra veckor för honom.
21.45 ESPN Xtra: Butler vs Duke
Sammandrag från förra årets galna final där överraskningen Butler skakade Duke ordentligt.
22.00 College Gameday
Försnack.
00.00 VCU – Butler
Två underdogs möts i första semifinalen.
02.30 Kentucky-Connecticut
Semifinal nummer två.
Finalen går på måndagen, eller snarare natten mot tisdag.
Lite då och då, kanske en gång vartannat år, tänker jag på vad som hade hänt med Nike, och var Nike hade varit idag, om Converse hade skrivit kontrakt med Michael Jordan.
För det var vad Jordan ville allra helst. Converse var det stora basketmärket, men de hade redan Larry Bird och Magic Johnson så de tyckte inte att de behövde någon ung rookie som Jordan. Han hade ju bara vunnit med North Carolina i college och Team USA i OS i Los Angeles 1984.
Så han gick till Nike istället. Som var ett ganska litet märke, speciellt på basketskor. De gav MJ en egen sko, Air Jordan, 1985. The rest is history. Han fick $2.5 miljoner på 5 år.
Idag ägs Converse av Nike som vuxit till världens största företag inom sportkläder. Nike har förmodligen 85% av marknaden för basketskor idag.
Förmodligen startade skon hela sneakers-kulturen också, även om det fanns samlare även innan. Jag har dessutom en egen teori att det var Jordan som startade baggy-modet. När han kom till NBA spelade alla i små tajta shorts, men han ville ha sina Tar Heels-shorts under, så han började med större shorts. (Det var visst inte bara jag som hade den teorin, den verkar allmänt känd.)
Enligt wikipedia-artikeln, som hänvisar till en rapport som inte finns på nätet, så var Jordans comeback efter baseball-uppehållet värt över en miljard dollar för de företag han var inblandad i.
Jag hade den vita och lila varianten av dessa, man jag var alltid avundsjuk på Mattias som hade de svarta i mocca.
Idag är det fredag, det är full fart men lite jobb på eftermiddagen och livet känns ok trots alls stress. Kolla in Rajon Rondo och KG i de två översta länkarna så har ni vinnarinspiration för resten av dagen.
- Hur i h-e kan ett skivbolag vara emot 90-sekunders förlyssning? Får radiokanalerna bara spela låtarna i 30 sekunder? Är allt på Spotify Free bara 30 sekunder?
Det går inte att ska pa sig en uppfattning av en 9 minuters house-låt på 30 sekunder, för iTunes lägger ofta lyssningen i början av låten. 30 sekunders baskick får man då.
Länkade till den här igår, men det här citatet är för bra för att missas. Lite gammalt, med tanke på skilsmässor och annat, men ändå.
“Me having a beautiful wife and great family and friends around me, all the money I’ve got, all the things that I’ve got, a Ferrari that I just ripped the top off of and turned into a convertible, the rings I got, the two mansions on the water, a master’s in criminal justice, I’m a cop, plus I look good.
”So to me, shooting 40 percent at the foul line is just God’s way of saying that nobody’s perfect. If I shot 90 percent from the line, it just wouldn’t be right.”
