Stockholm halvmarathon, 12 september 2015

När man står i starten och känner att förutom att uppvärmningen kanske inte direkt varit så bra, så fanns det inte något direkt att klaga på. Vädret var bra, formen var ganska bra, uppladdningen under veckan hade varit bra.

Dessutom hade sömnen natten innan varit utan anmärkning och även om det kanske är lite småjobbigt att åka båt tidigt på morgonen så kändes det rätt bra. Visst, McDonalds till lunch. Men det är å andra sidan något som jag är rätt van med så det var ju inget som skulle uppröra magen.

Det kändes dessutom som om jag lyckats med vätskepåfyllningen inför loppet.

Så när starten gick kändes det oförskämt bra. Jag startade klockan när startsignalen gick för att sätta lite extra press eftersom det tar en stund innan man lyckas passera startlinjen.

Det kändes som om de första kilometrarna gick rätt snabbt och man har ju lite dålig koll eftersom man springer i en tunnel och GPSen i klockan går bananas.

Mattias och jag låg precis bredvid farthållaren som skulle springa in på 1.40 och vi visste att det inte skulle hålla om vi skulle springa in på under 1.35.

Vid 5 km stod bruttotiden på 22.15 ungefär vilket ju ger en km-tid på cirka 4.27. Jag tror att vi mentalt registrerade att det var lite för långsamt (trots att nettotiden var 21.34) så vi travade på i aningens högre tempo och lyckades skapa lite utrymme till 1.40-flaggorna.

Den nya sträckningen runt Hornsberg kändes egentligen rätt meningslös. När vi kom upp mot 10 km kände jag att tempot kanske var lite för högt och Mattias började sakta glida ifrån. Andra 5 km gick på 21.21 vilket var snabbt. Första 10 km gick alltså snabbare än vad vi båda sprang Blodomloppet på.

Norrmälarstrand är en rätt seg sträcka men det känns skönt att det står så mycket publik från Sheraton, riksdagen, slottet och vid Slussen, så då trodde jag att jag skulle orka haka på Mattias. Men nere på Södermälarstrand var jag tvungen att ge upp det. Varje gång jag närmade mig så saktade jag omedvetet av och avståndet ökade.

Sträckan 10-15 km knallade ändå på i 22.06 vilket gav mig hopp om en bra sluttid. Jag var alldeles för trött för att börja räkna på eventuell sluttid men jag visste att jag hade flera minuters marginal. Men när vi närmade oss Tanto började både ork och ben ta slut. Jag saktade ner, kanske allt för mycket. Men det var så otroligt tungt uppför och jag försökte öka tempot när backarna planade ut, men det gick inte.

Genom Slussen kändes det ändå rätt ok och sedan fick jag syn på klockan som satt vid 20km. När jag såg att den stod på 1.29 och att jag skulle passera den innan den slog 1.30 så visste jag att 1.35 var möjligt. Kunde jag bara göra sista 5.1 km på 5 minuter så var jag hemma. Medvetet struntade jag i de 30-45 sekunder jag visste skulle dras av på min sluttid.

Jag ökade tempot (kändes det som i alla fall) och sista lilla backen vid Slottet kändes som Mount Everest. Passerade mållinjen när bruttotiden slog 1.34.48 och det kändes löjligt bra. Hade ingen aning om vad nettotiden var då, utan det fick jag kolla när jag hämtat upp telefonen.

10-20 km gick på drygt 46 minuter. Sista 1.1 km på 5.02. Placering: 990 av 12 000 löpare.

I målområdet satt Mattias som hade ångat på i ungefär samma tempo, även uppför backarna och han hade sprungit in på cirka 1.31.30. Fantastiskt bra.

Jag var trött men väldigt lycklig. Helt slut i benen, men inte speciellt hungrig eller törstig egentligen. Lite lagom så där.

Idag dagen efter känns det riktigt bra, även om det aldrig är kul att man ’säckar’ ihop så på sista 5 km. Men att putsa personbästa med 2,5 minut känns bra. Dessutom putsades förra årets tid med nästan 10 minuter.

Nu blir det vila ett par dagar innan det är dags att sänka tempot och öka distansen inför Gotland Ultra Marathon den 3 oktober. Då är det cirka 52 kilometer kuststräcka som ska springas.

Visst vore det skoj att försöka knäcka 90 minuter nästa år? Eller kanske ta ett marathon på 3.30? Vi får se.

Almedalens tio budord

14355492838_ff5e4473d5_k

Almedalsveckans 10 budord för att vi alla ska få en bra vecka.

1. Jag lovar att lyssna intresserat på den som presenterar sig för mig, även om jag inte har direkt affärsnytta av den kontakten.

2. Jag lovar att dela med mig av mina mobilbatterier, när mina medmänniskor är i laddnöd, eller dela med mig av laddaren.

3. Jag lovar att inte ställa frågor på varje seminarium bara för att föra fram min app/webbplats/organisation/sakfråga/åsikt och jag lovar att hålla frågan extremt kort så att andra får chansen att ställa frågor.

4. Jag lovar att hjälpa till att göra plats i överfulla lokaler, speciellt för de som har svårt att komma in eller har svårt att stå i en timme i ett varmt tält.

5. Jag lovar att inte anmäla mig till mingel jag inte kommer att gå till, så att de som verkligen vill gå ska få plats. Detsamma gäller såklart middagsbokningar.

6. Jag lovar att tänka på att Visby fortfarande är en stad där det bor och jobbar människor som inte alls har med Almedalsveckan att göra.

7. Jag lovar att inte gnälla över lastbilar som försöker ta sig fram med varor till butiker och restauranger. Om inte lastbilarna får komma fram kommer jag inte att kunna köpa min mjölk, ett par nya skor eller beställa en caesarsallad på restaurangen.

8. Jag lovar att visa hänsyn mot mina medalmedalare genom att inte promenera med nosen i telefonen utan faktiskt titta upp för att se var jag går.

9. Jag lovar att inte ta en massa flygblad, tidningar och giveaways för att sedan bara dumpa dom på gatan.

10. Jag lovar att inte köra bil genom innerstaden eller hamnen i onödan och om jag måste köra bil så visar jag hänsyn mot de som går på gatan där det råder bilförbud.

Macaroni and cheese med korv och sallad

maccheese-image

Min favoritkrog Amarillo här i Visby har hade en mac’n’cheese på menyn som var riktigt bra. Jag köpte igår korv hos bröderna Jessen, Welsh Dragon från Taylor & Jones. Så när jag klurade på vad vi skulle äta ikväll så kom jag på det. Macaroni and cheese såklart!

Som tur var fanns det ett recept i Taylor & Jones korv-bok och Johan ’Matgeek’ Hedberg har såklart ett Youtube-klipp om det.

Så här gjorde vi

Makaroner, till 4 personer. Vi köpte de största makaron-liknande vi hittade.
100g smör
2 msk mjöl
8dl mjölk, 3% såklart
salt och svartpeppar
1 krm muskotnöt
1 tsk Colmans senapspulver
2 msk (eller mer) parmesanost. Vi hade minst det dubbla.
100 g cheddar (vi kan eventuellt ha glömt att ha i den.)
Gruyère. Vi hade i ca 40 gram.
Ströbröd. Vi använde Panko, alltid bäst.

Koka makaronerna, men inte så att de blir helt färdiga. (50-75% av tiden, beroende på pasta, skulle jag tro.)

Smält smöret, pudra över mjöl och gör en slät redning. I med salt, peppar, muskot och senapspulver. Låt svalna lite och skicka sedan i all ost.

Ugnen på 175°C.

Makaronerna i en form, häll över såsen, på med ströbrödet och in i ugnen. 15-20 minuter så att det får färg. Vi fick bränna till med lite grill på slutet.

Till detta åt vi korv, Welsh Dragon, och en sallad på babyspenat och senapsvinegrätte. Korven var nog lite för stark för den snälla osten. Välj hellre en mer neutral korv, eller krydda osten mycket mer.

Vi drack Lagunitas Galatea Fusion 25. Underbart.

Här är Johans film (inser givetvis att vi borde ha följt det här receptet istället:

Och här är mitt försök.

Jag har lärt mig en massa saker. GoPro-kameran kräver mer ljus. Stäng av spot-mätningen. Filma allt! Glöm inte osten.

Mediatröttheten – är det bara jag?

Har precis kombinerat Minecraft-spel på Xbox och Star Wars Rebels-tittande med att följa Apples senaste produktsläpp via telefonen. Svårast var det att kombinera med säsongsavslutningen av Rebels eftersom det för det första var lite action för en gångs skull (ljussablar en masse!) och för att jag hela tiden måste översätta åt Love. Men sevärt avsnitt eftersom det var en rejäl överraskning i slutet av avsnittet. Jag blev väldigt glad. När börjar säsong 2?

Men det är inte från det ständiga multitaskandet som medietröttheten infinner sig. Ibland tänker jag att jag ska stänga ner Tweetdeck, Facebook, RSS-läsarna och alla appar, eftersom jag är så trött på det. Men sedan tänker jag ett steg till. Funderar på vad det är jag är så trött på. Inser att jag fortfarande med nöje tittar igenom Instagram-flödet 1-2 gånger per dag. Att jag verkligen gillar flera av Facebook-grupperna jag är med i. Att mina favoritlistor på Twitter synas mer noggrant än det allmänna flödet. Att vissa kategorier i Feedly/Reeder läses medan andra bara klickas Mark All As Read.

Det är inte den enorma mängden som är problemet. Det är inte selfies, bilder på stränder, drinkar, luncher, frukostar, seminarier, promenader (eller all-of-the-above) och så vidare som tröttar ut mig. Det är inte skryt om löparrundor (i så fall vore jag ju dum). Det är inte bilderna på barnen (verkligen inte).

Klicka här, annars då jävlar!

Det är de gamla, och nya, mediebolagens desperata jakt på klick som gör mig så trött. Engadget liverapporterade Apples produktsläpp riktigt bra, sakligt med små inslag av sarkasm och humor. Men sedan kommer den, floden av kritiska, chockerande och upprörda nyheter, tweets och åsikter om Apples produkter. MacWorld skriver om chockhöjda priser på datorer i Sverige, när det i själva verket handlar om valutajusteringar och uppgraderade datorer. Alla vill ta del av Apple-kakan.

Guardian skriker om Afrika-bilder och klockor för $10.000 trots att ALLA medier har spekulerat i hur dyr den exklusiva versionen skulle bli.

Det är inte kompisars ’rantande’ på Twitter, utan det är de som med en långsiktig strategi twittrar för att få fler följare och retweets och fler klick. Hela tiden. Som aldrig avviker från strategin.

Det är de som aldrig kan posta ett enda inlägg utan en baktanke, där varje inlägg är ett steg för att höja det egna varumärket.

Jag pratar inte om de som inte vågar vara sig själva på nätet. Alla (nåja) har vi en personlighet som vi förvaltar och visar utåt och där vi blir mer och mer försiktiga ju fler som följer och läser. Så är det för mig, helt klart.

Tom rubrik

Men mängden tomma rubriker börjar bli bedövande. Stora braskande rubriker för en kort notis som inte berättar någonting nytt. Ny restaurang – säger rubriken, men artikeln avslöjar inget om vad det är för restaurang. Så all information jag behöver har jag fått av rubriken, men det visste jag ju inte när jag klickade.

Hela dagarna är flödena fulla av rubriker som bara är till för att skapa klick. Rubrikerna är inte till för att man ska läsa artikeln, det har ’tidningarna’ sedan länge givit upp. Det är bara klicken som räknas, för det är klicken som skapar sidvisningar och unika besökare och det är dessa siffror som används för att kränga annonser till intet ont anande kunder.

En artikel med smal målgrupp måste alltid få en riktigt bred rubrik, så att den drar klick. Att merparten som klickar blir besvikna spelar ingen roll. Annonssäljarna är lika glada för det.

Lilla Aktuellt, som jag och barnen älskar, ägnar halva programmet åt en klänning medan världen brinner. Ja, man får ha roligt, ja, det var en stor grej i världen, nej, det var inte det minsta viktigt att rapportera om något som alla redan rapporterat om.

Det är som om det gamla sitter i. Ekot har 14 minuter, Aktuellt och Rapport har sina 25 minuter, TV4 Nyheterna har sina 12 minuter (typ) och de ska fyllas, vare sig det finns något att rapportera om eller inte. Det ska produceras 36 artiklar varje dag, vare sig det finns något att rapportera om, eller inte. Det är helt otänkbart att man ena dagen gör 8 artiklar och nästa dag 48 artiklar, eftersom det går inte med dagens bemanning.

Knasigt att tidningsbudens fackförbund har sådan stor makt över webbens publiceringar ändå.

Är det pengarna?

Det är därför jag i min mediekonsumtion har börjat fokusera på sajter som Grantland.com, en sajt som skriver om basket, fotboll, film, tv och mycket annat. En sajt som ägs och finansieras av ESPN. Oklart om de har en enda intäktskälla (förutom ESPN alltså). De har knappt någon reklam på sajten. Knappt någon reklam i deras podcasts (förutom i The BS Report, men den verkar fortfarande vara under ESPNs flagga). Kanske har de reklam på sin Youtube-kanal, kollar inte på den så ofta eftersom det bara är deras podcasts med bild. Det är klart att deras skribenter känner trycket att deras alster ska dra klick, men Zach Lowe har själv sagt att det var mycket värre på hans tidigare arbetsplats där han bara mättes i antal artiklar och antal klick. Inte som nu där han kan få sitta en hel dag med en artikel som rankar NBAs snyggaste basketplaner istället för att trycka ut åtta skitartiklar per dag.

TV-dags är lite så också. Det finns såklart en finansiell idé, men likväl är det det stora tv-intresset som tar över.

Det är därför jag lyssnar på en massa podcasts som görs för kärlekens skull, men som såklart har lite reklam för att dra in några dollars till studiotid, tekniker och kanske några ören till huvudpersonen. Där man tydligt märker att det finns ett intresse att prata om saker, utan att det hela tiden ska vara säljande. De kanske får bra betalt av utgivaren. Kanske inte. Det verkar i alla fall inte påverka innehållet.

Det var därför jag efter 7-8 avsnitt totalt tröttnade på StartUp, eftersom det blev så oerhört tydligt att podcasten bara vara ett noga uträknat sätt att marknadsföra företaget på. Det blev inte trovärdigt till slut.

Podcasts och artiklar som fortfarande vågar breda ut sig på 10 000 tecken eller 90 minuter utan att leta de klickskapande rubrikerna.

Filter

Det här gör ju att jag hamnar i en filterbubbla, eftersom jag på Facebook inte bara döljer viralt.se och vad de nu heter, utan numer även samtliga stora svenska tidningar. Merparten av Bonniers magasin är borta från mitt flöde också.

Eftersom jag på Twitter avföljer sådana som bara delar en massa klickbeten, vare sig det är deras eller andras.

Eftersom jag inte följer så många företag på Instagram. Förresten, är det inte enormt skönt att det inte går att länka från Instagram-bilder? För det skapar ett lugn. Att slippa hoppa ur flödet för att se vad det är för blogginlägg vederbörande pushar för. Att i lugn och ro kunna kolla in nästa måltidsbild och glädjas åt att vännernas barn verkar mår bra.

När bekanta nämner dansande skelett så har jag ingen aning om vad de pratar om, trots att en av mina arbetsuppgifter är att hänga med i vad som händer.

När det skrivs om bloggdrottningar och jag aldrig hört talas om dom.

När man refererar till vad Jonas Gardell eller Mark Levengood (eller vilka som är hetast på Twitter just nu) skrivit på Twitter…

Sälj

När dessutom e-handlarna upptäckt genom sina avancerade (nåja) analysverktyg att om de postar rabatter av olika slag i sociala kanaler så ökar försäljningen. Så därför går det inte en vecka utan att 400 olika e-handlare har kampanjer med små, små rabatter. Alltid är det någon som klickar och precis som med spam är kontaktkostnaden låg och konverteringen tillräckligt hög. Mängden mail, annonser, tweets och sponsrade Facebook-inlägg är enorm. Knappt man ser solnedgångarna och vårtecken.

Däremot störs jag inte så extremt mycket av retargeting-trenden, den är mest fånig. Tror att de snart kommer att inse att det är bortkastade pengar att annonsera varor jag redan varit så intresserad av att jag klickat runt efter dom. Relaterade produkter, tillbehör och liknande hade kanske varit smartare. Tänk som Netflix och deras algoritmer. Inte visar de Rounders som förslag 400 gånger bara för att jag råkat sett den en gång? Tvärtom.

På tal om Rounders så såg jag bara första halvtimmen, sedan köpte jag Oreo flera gånger dagarna efter.

Telefonförsäljarna däremot. Inte en säljmetod som är värdig år 2015. Snälla, lägg ner lurendrejeriet och lägg pengarna på att göra bra produkter vi vill köpa istället, så att tusentals ungdomar slipper sälja själen till djävulen för en normal lön.

Statistik

Men så blir det ju. Nu kan vi mäta allt. Som webbstrateg uppmanar (typ, tvingar) jag alla som jobbar med webb på mitt jobb att börja mäta allt. Att sätta mål. Att vidta åtgärder om man ser att man inte kommer att nå dessa mål. Men på en utbildning idag skojade vi om vad det kunde vara värt att nå målen. Är det värt att närvara vid 10 olika konferenser och 10 olika mässor bara för att skruva upp besökssiffrorna? Är det värt 40 000 kr i annonsering (alltså Google och Facebook, ingen annan typ av annonsering) för att ro hem effektmålet för en webbplats 2015?

Är det värt, och förenligt med myndighetens varumärke, att bara posta klickbeten och utforma varenda rubrik så att den lockar? Eller finns det andra vinster som inte mäts i höga besökssiffror?

Förutsägelse

Jag har varit tidigt ute med att konsumera alla sorters media i många typer av digitala kanaler. Jag tröttnade tidigt på fast telefon. Jag har sagt upp tv-abonnemangen. Det var oerhört länge sedan jag prenumererade på en papperstidning. Det här med sociala medier såg jag tidigt att det kanske kunde vara något. (Andra trender som öl och hamburgare har nog varit rena lyckträffar, så nu hoppas vi att också BBQ verkligen sätter sig i Sverige.)

Jag har börjat kämpa med rörlig bild.

Det jag försöker säga är att jag tror att jag inte är ensam om det här. Jag ser fler som nöjt konstaterar att livet blir lättare på Facebook när man döljer Newsner, Aftonbladet med mera. Jag ser fler och fler äldre röra sig mot Snapchat. Instagram drog om Twitter i Sverige så att det visslade om det. Vi söker oss ständigt mot nya kanaler dit företagen inte hittat ännu. När de stora kampanjerna rullar in, drar early adopters och hittar nya vägar.

Så när fler av de traditionella tidningarna nu faller på grund av kraftigt vikande upplagor och annonsintäkter, så tror jag att de kommer att dra med sig en hel del av de mediebolag som gått all in på native advertising utan att ha med sig respekten för läsaren, utan att bidra med någon som helst substans.

Förutsägelse 2, när jag ändå är igång

Jag förutser också kraftigt förändrade reklamlagar i Sverige. Just nu orsakar lagarna mer lurendrejeri än vad de stoppar oseriös reklam, eftersom man underskattar oss konsumenter. Vi fattar ju att när Jimmy Fallon har med sig Ben & Jerry i studion att det är reklam, att när Subway bjuder alla på mackor i publiken, att de betalat för det.

Istället får vi dras med taffliga blogginlägg, illa dolda produktplaceringar, fulingar till tweets och Insta-bilder på träningskläder. Istället för rak och ärlig reklam.

”Det här avsnittet är sponsrat av MailChimp, Mailkimp?”

 

 

Sammanfattning av 2014

Dags att precis som förra året sammanfatta 2014.

Årets album

Benjisunkilmoon

Skulle sammanfatta årets album och hade helt glömt att Sun Kil Moon – Benji kom i år. Har lyssnat så oerhört mycket på den skivan att jag trodde att den kom redan förra året. Ska försöka se honom live nästa år.

Årets raket dök upp för mig nu i december, El-P och Killer Mike med Run The Jewels 2. Hård och brutal hiphop för vuxna. Påminner förresten mig om att jag såg El-Ps grupp Company Flow på Electric Garden i Stockholm för sisådär 18-19 år sedan.

Årets klubbkväll?

Har jag ens varit på klubb i år? Såg i och för sig Tim Sweeney (Beats in space) när jag var i Austin. Sjukt skoj. Men annars har det nog varit historiskt dåligt.

Årets spelning

pleasant

Spelade tre gånger. På Pleasant i slutet av januari, på TedXAlmedalen som vanligt och på Himlen runt hörnet. Hann med att hälsa på Danne på Imperiet en gång också. Lustigt att det blev så lite. Har inte jagat spelningar, men varje gång jag spelar minns jag ju hur skoj det är.

Årets bar

10513979_771753232847594_579382996_n

Amarillo. Utan tvekan. Nästan enda stället jag varit på i år. Massor av god öl, bra mat och trevlig service!

Årets burgare

10401858_275063102672688_1446992631_n

Inte den som serverades på Kitchen & Table i våras i alla fall. Men Amarillos var den bästa i Visby jag testade. Allra bäst var nog mina egna, efter inköpet av köttkvarn! Fick till och med höra av min mor att hon nu knappt kan äta burgare på restaurang, eftersom hon är van med mina.

Årets öl

beerlondon

Det blev väl en 120-130 olika öl i år. Helt galet. 

Årets mat

10414017_290967094397517_1309479929_n

734d2f12a92911e3a4731258af5d1291_8

BBQ! Köpte boken BBQ av Jonas Cramby, åt brisket och korv på Black’s i Lockhart, TX och köpte en egen smoker. Blir hungrig bara jag skriver det här.

Årets kaffe

deathwish

Mest hajpade och roliga var i alla fall Death Wish Coffee. Annars har årets kaffe varit det mesta som passerat min Hario V60 som stått på en Acaia-våg.

Årets konsert

firstaidkit

First Aid Kit på Fårö. Var nog årets enda konsert.

Årets pryl

infor-sxsw

Det skulle kunna vara vågen jag nämnde under årets kaffe. Det skulle kunna vara den fantastiska maskinen Zoom H6, som spelar in allt. Eller KitchenAid-maskinen. Men allra mest glädje har jag nog haft av min GoPro Hero 3+. Har filmat massor och lovar att filma ännu mer under 2015.

Årets fest

Sara och jag lyckades ordna till en liten 40-årsfest till slut. Det blev Biergarten med korv, surkål och öl i trädgården. Mycket lyckat.

Årets lopp

halvmara

Lyckades med två halvmaror. En här hemma, som var ett DM och så Stockholms halvmara. Kändes riktigt bra!

Årets podcast

grantland_themoment_300

Borde väl vara Serial, men jag fastnade stenhårt för The Moment med Brian Koppelman. Och Startup med Alex Blumberg. Och flera basketpoddar på Grantland, framför allt Zach Lowes.

Årets TV

Flash. Jon Stewart. John Oliver. Jimmy Fallon. Doctor Who. Game of Thrones.

Årets film

Guardians of the galaxy. Tror jag. Har knappt sett film som vanligt.

Årets bok

Jag läste boken om Michael Jordan. Mycket bra. Den går in på djupet och försöker hitta varför Jordan hade en sån fruktansvärd vinnarskalle. Vem försökte han övertyga?

Årets resa

10261084_516902371747610_1896052885_n 917421_434791533324004_1053594325_n

 

austin

Vilket år av resor! Har nog aldrig bott så mycket på hotell som i år. Det började med alla hjärtans dag på Mornington i Stockholm. Sedan 7 nätter i Austin (se nedan). 3 nätter i Umeå. 4 nätter i London. 2 nätter i Gävle. En natt på panget i Holmhällar. Bodde på Malmen efter en spelning. Bodde på Sheraton 2 nätter. En natt på Vår gård i Saltsjöbaden. Birger Jarl nu precis innan jul. 23 nätter. Galet.

Men årets resa var givetvis den till SXSW i Austin, Texas. Vilken resa. Såg så mycket, upplevde så mycket, lärde mig så mycket. Så god mat, så god öl.

Men London med Sara var också fantastiskt. Shopping, sightseeing, öl, mat. Som det ska vara. Sedan blev det Umeå, Gävle och Saltsjöbaden med jobbet.

 

En weekend i London

För att fira att Sara och jag till slut uppnådde den fina åldern 40, så åkte vi till London. En lite längre weekend, utan barn, och egentligen utan andra planer än att shoppa, äta hamburgare och dricka öl.

Så här kommer en snabb reseberättelse som samtidigt kan fungera som en liten guide.

Torsdag

Vi landade på torsdag kväll och efter en väldigt snabb och smidig färd med tåg från Gatwick till London Bridge och tunnelbana till Old Street så klev vi in på Hoxton Hotel där vi skulle bo. Eftersom klockan var närmare 2100 och baren och restaurangen var proppfull så fick man direkt en Lydmar-känsla. Eller, så här är ju de flesta nya hotellen i Stockholm också.

hoxtonhotel Fortsätt läsa ”En weekend i London”

Lista: Det här hände 2013

2013 enligt mig, från mina ögon, från mitt liv.

Årets trend

drickskyltat

Ge ut en bok
Människor i min närhet, vänner, bekanta, Twitter-kompisar. Många är de som har gett ut en bok under de två senaste åren, eller är på gång under 2014. Det är böcker om sömn, sprit, smör, svenskhet, skyltar med särskrivning, svenska djs, trams i sociala medier, politik och mycket annat. Roligt är det i alla fall!

Årets ‘jisses vad bra grejer han gör’

Daniel Avery
Mängden geniala grejer från den mannen har stadigt ökat under hela året. Livesända mixar, fantastiska låtar och radioprogram som visar att det finns ett riktigt häfigt musikintresse.

Årets Superstar DJ

Dixon
Efter att ha varit DJ och skivbolagsboss i decennier fick han ett litet genombrott i år. Resident Advisors läsare röstade fram honom som årets DJ. Hans sound har blivit synonymt med en hel stad. Se nästa rubrik.

Årets klubbkväll

dixon-fotografiska berghain jeppebolierroom

Fotogragiska och Berghain/Panorama Bar
Delat mellan Dixon och Terje på Fotografiska och Todd Bodine (och Gregor Tresher) på Panorama Bar i Berlin.
Dixon var helt magisk i början av februari, och att det var så många vänner på plats, och en Todd Terje som levererade, gjorde det till en helgjuten kväll. Inklusive Bill Murray-maraton som förfest.
Men Panorama Bar och Berghain, vad säger man?

Årets spelning

djupvik skyltatfest
kollapungen itmingel

Kanske Jonas och Pias 40-årsfest. Eller Skyltats releasefest. Eller Ung Cancers Kolla pungen-mingel i en ruin i Visby. Faktum är att 2013 går till historien som ett av de år jag spelade minst. De enda år jag spelat mindre är de år som Love och Elsa föddes. Men, det får bli ändring på det till nästa år. 31 januari, Pleasant bar, är redan inbokat.

Årets bar

Flying Elk
Ryssens öl-lista är fenomenal, maten likaså. I dyraste laget, men gott har det varit!

Bubblare är Amarillo i Visby. Så mycket bra och god öl och skön mat och stämning.

Årets burgare

Fortfarande Flippin Burger. När själva burgaren är det man vill åt, slår ingen Flippin ännu. Återstår att testa om flytten gjort någon skillnad.

Årets lunch

Köttmackan på Juiceverket. Håller med Samuel aka Industribolaget där.

Årets öl

mazarin-new

Mazarin. Omnipollo har sannerligen varit årets fantombryggare, med sorter som Nebuchadnezzar, Leon och många fler. Men den lite mer sansade, inte så starka, Mazarin har ändå varit min favorit. Jag försökte mig på en egen variant av den i höstas. Nytt försök, exakt efter Omnipollos recept, blir det i vår.

Årets maträtt

Korv. Taylor & Jones with a Twist och Flying Elk serverade korv med bröd till aldrig skådat pris, men å så gott det var. Bierhaus seglade upp efter sommaren som ett ställe med fantastisk korv. Återstår att testa korvstället i 12, under Tele2 Arena. Bästa korven 2013 åts dock på Das Meisterstuck i Berlin. Jisses.
Fick dessutom Taylor & Jones korvbok i julklapp.

Årets album

james-blake-overgrown-410

James Blake – Overgrown. Utan konkurrens. Vid en första lyssning inte lika klockrent som hans första. Vid den hundraförsta lyssningen framstår det som ett mästerverk som kommer att hålla länge till.

Årets Facebook-grupp

VPL – Veckans PlayList.

200 gotländska (mer eller mindre) musiknördar får varje vecka ett tema. En låt om dagen, inte samma låt och artist som någon annan postat. Senaste veckorna innan jul var det elektronisk musik en vecka, och soul veckan efter. Episka spellistor blev det av det.

Årets Spotify-lista

Brian Askrud listar varje månad en 4-500 nya låtar. De bästa remixerna lägger han även in i en egen lista, och där hittar jag så mycket godbitar. Hela tiden.

Årets podcast

Drumcode Radio. Fortfarande. Adam Beyer har en veckoshow som sänds på radio över hela världen och tillhör de mest spelade på Mixcloud och Soundcloud. För det mesta är det han själv, och det senaste året har det mest varit inspelningar från olika kvällar, men ibland är det även riktigt bra gäst-djs.

På andra plats kommer såklart Fredagsmixen.

Årets TV-serie

matt-smith-2

Doctor Who. Jag har haft en svag kännedom om denna tv-serie rätt länge, eftersom många engelska polare varit fanatiska fans. Men jag har aldrig riktigt sett den. Men i augusti började jag med den nya doktorn, den som började sändas 2005. Jag plöjde allt. Nu är jag helt såld.

Men jag har även lyckats se Game of Thrones på jullovet. Och en annan favorit har varit Brew Dogs serie, där de åker runt i USA och brygger öl. 

Årets film

Det var längesedan jag blev helt tagen av en film. Jag gillar idag mest när det smäller och slåss ordentligt. Men ingen film sticker ut riktigt. World War Z kanske. Kolla in listan här.

Årets sociala plattform

tennantiregnet

Tumblr. Helt plötsligt var det roligt med animerade giffar igen. Större än någonsin. Anchorman 2 har hela sitt marknadsföringsnav på Tumblr. BBC America jobbar stenhårt med Tumblr, speciellt med Doctor Who. Daily Show använder Tumblr på ett roligt sätt.

Årets kampanj

anchorman

Anchorman 2. Någon som missat att Anchorman 2 kommer snart? Will Ferrell har varit överallt i år. Presenterat spelare på baseball-matcher. Läst nyheter. Varit på talk shows. Presenterat Peppe Eng. Varit med i ett 50-tal reklamfilmer. Kommenterat Doctor Who. Och. Så. Vidare.

Årets resa

nynasberlinkreta

Visby – Nynäshamn. Varje vecka från slutet av mars till och med november, minus sommaren, åkte jag Visby – Nynäshamn. Jag kan den turen nu. Visst, den resan tar tid och jag inser varje gång jag flyger vilken otrolig skillnad det är i tidsåtgång. Båtbuss 1920 innebär hemma 0040. Flygbuss 1900 innebär hemma 2045.

Årets roligaste resa var annars byråresan till Berlin. Mycket roligt och inspirerande.

Årets varmaste resan var med hela familjen till Kreta i juni.

Årets mediastrategi

Jaga klick. Rubriker med frågor, listor med mera. Så tröttsamt och jag hoppas det minskar ordentligt under 2014.

Årets utmaning

Det var nog att springa Göteborgsvarvet. Det var jobbigt.

Årets plagg

stutterheimdoctorwho

Förutom alla nörd-tishor jag köpte i år var regnrocken från Stutterheim lätt mitt favoritplagg i år. En present från JMW!

Årets hobby

forstaolen

Som om jag behövde mer att göra på den lilla fritiden, så började jag brygga öl. Roligt, gott och pilligt.

Årets fotbollsminne

ivanturina

Jag var bara på en fotbollsmatch i år. AIK – IFK Göteborg. Med fantastiska hyllningar till Ivan Turina.

Årets viktigaste

kampanjsittmeddawit

JMW gjorde många bra grejer i år, men Sitt med Dawit var nog den största, bästa och viktigaste.

Fotograferingsförbud i skolan?

Elsa Löwenhamn

Är det verkligen lämpligt att införa fotoförbud i skolan inför luciafirandet?

Imorse var jag med på Radio Gotland (Sveriges Radio Gotland P4) och pratade om detta. Mest i min roll som pappa, men även i en roll som sakkunnig. Tina Örnberg, rektor på Montessoriskolan i Visby och före detta styrelsekollega till mig i Visby Ladies var även med.

Men först reder vi ut detta med PUL och publicering på nätet.

Datainspektionen säger följande om att lägga upp bilder på andra personer på nätet:

Ja, man får lägga upp bilder på andra personer på sin Facebooksida, blogg eller liknande så länge bilden inte är kränkande i lagens mening.

Det finns alltså ingenting i PUL som stoppar bildpublicering. Jag får ta kort på vem jag vill och lägga upp på nätet. Med för- och efternamn. Eller publicera i en tidning. Hade detta varit förbjudet enligt lag hade tidningar och andra media haft ett svårt jobb att bevaka omvärlden, i alla fall med tillhörande bilder. Sedan kan det ju vara mer eller mindre lämpligt.

Datainspektionen igen (den här gången en rekommendation):

Enligt Datainspektionens mening ska man vara försiktig med att lägga upp bilder på barn på Facebook eller på andra sajter på Internet. Publicering av fotografier på Internet är tillåtet så länge man inte kränker den personliga integriteten hos den eller dem som återfinns på bilderna.

Men vad är då kränkande? Enligt lagen ska det rätt mycket till för att en bild ska vara kränkande, men det viktiga är att man absolut inte får lägga upp en bild på en person, barn eller vuxen, som har skyddad identitet.

Fråga om du är osäker!

I skolan

Att införa totalt fotoförbud på skolan är inte rätt väg att gå. En del förskolor har infört det, som i Luleå där det fanns barn med skyddade personuppgifter på en av förskolorna och samtliga införde fotoförbudet för att inte röja identiteten genom att peka ut en enskild förskola. Det finns för övrigt 5000 barn med skyddade personuppgifter i Sverige. 5000 för många.

Jag tycker att man ska skilja på fotografering och publicering. Om jag vill fotografera mina barns luciafirande, och deras klasskamraters, så ska jag få det. Jag vill visa de släktingar som inte kan finnas på plats, jag vill att de själva ska kunna titta på det när de blir äldre och minnas det.

Det tycker till exempel en mamma i Örnsköldsvik också, som har JO-anmält skolchefens fotoförbud.

Sedan kanske man kan göra som i Loves skola, att man inte fotograferar under själva tåget, utan att man sparar det till andra varvet, så att de barn som inte vill vara med har en chans att slippa. Då stör man inte heller uppträdandet med blixtar och annat.

Skolan är ingen allmän plats, alltså har varje enskild skola rätt att införa fotograferingsförbud, det säger även SKL i sina rekommendationer.

I Elsas förskola (en kommunal) råder inget fotoförbud, men däremot har en del föräldrar sagt att de inte vill att deras barn ska få synas på sociala medier. Det tycker jag är ok, och även om jag gärna vill veta vad deras skäl är, så tänker jag inte fråga och jag tänker inte fråga vilka föräldrar det är. Jag respekterar det och jag kommer bara att lägga upp bilder på mina barn och på de barn vars föräldrar uttryckligen har sagt att det är ok.

Sedan skadar det ju inte att fråga innan man lägger upp bilderna!

Jag tycker att man ska tänka ett varv extra när det gäller barn. Love är 6 år och även om han har lite koll på att det finns något som heter Instagram och Facebook, så kan han omöjligen veta vad det innebär att få en bild på sig själv publicerad där. Han vet att det är det man gör, lägger upp bilder och både Love och Elsa älskar att kolla igenom flödena för att se bilder på andra barn eller andra roliga saker.

Men spridningen tror jag att han har svårt att greppa just nu. I och för sig sa han i somras att han inte ville bli kändis, så att jag skulle inte lägga upp honom på Facebook. Nästa sekund skulle det dock publiceras i alla fall. Men det är också det medielandskap han växer upp i, att vem som helst kan publicera vad som helst och sprida hur långt som helst. Jag räknar med att Love publicerar sin första Youtube-film inom ett par månader.

Omdöme och sunt förnuft

Som vanligt handlar det om omdöme och sunt förnuft. Och respekt. De föräldrar som inte vill att deras barn ska synas på nätet kan ha sina olika skäl till det, och det är inte upp till oss andra föräldrar att grotta i det. Det kan finnas en hotbild utan att det finns en skyddad identitet. Det kan finnas andra skäl, må de vara ytliga eller ej, men respektera det.

Gränser flyttas hela tiden och den här diskussionen ser troligen helt annorlunda ut i en familj med tonårsbarn. Och att den här diskussionen kommer att se helt annorlunda ut om bara några år är jag helt övertygad om. Därför vore det oerhört trist om det skulle fattas ett par års dokumentation av luciatåg, skolavslutningar och annat när man blickar tillbaka på skolåren, bara för att man begränsar publiceringen genom att förbjuda fotograferingen.

Som skolledare, prata med föräldrarna. Inled firandet med att berätta vad som gäller, maila ut det dagarna innan. Låt de som har sina tvivel få vädra dessa. Det här är ingen svår sak.

Som förälder, visa lite respekt och omdöme under själva fotograferingen också. Njut av stunden. Glöm inte det. Den stunden kommer inte igen.

Låt oss fotografera, men påminn oss om att vi ska publicera med omdöme och sunt förnuft.

 

En liten guide till Berlin

ka82

Jag hade förmånen att få komma till Berlin med ett helt fantastiskt gäng sköna människor. Så lite för att falla in lite i den känsla som vissa inflyttade Berlinare ger, så kommer här en guide till det Berlin jag hann uppleva på 2,5 dygn.

Mat och dryck

Das Meisterstück

Vilken korv! Vi åt korv så det sprutade ur öronen. Till korven serverades det sauerkraut, stuvad potatis/potatissallad och vitkål. De hade massor av inhemsk öl, både från Berlin och resten av Tyskland. Jag drack först en Wedding Pale Ale och sedan en CREW Pale Ale.

Jag kan verkligen rekommendera stället som hade bra och effektiv service och stället är rätt stort så det får plats mycket folk där. De har även riktig hipster-öl, och senap, och såklart korv, till försäljning.

Katz Orange

Även här var det väldigt gott. Vällagat, gediget och en Duroc Pork som var grym. Rätt livligt ställe, mycket folk, hög ljudnivå en lördag men bra och vänlig service och bra mat gör det värt att gå dit.

Reingold

Samuel hade fått tips om en trevlig bar i närheten av hotellet och Katz Orange. Tipset var klockrent. En speakeasy-bar med oerhört trevlig personal, fantastiska drinkar och mysstämning. Så mysigt att vi gick hit innan middagen, och kom tillbaka efteråt.

Drack bland annat en Sazerac som var riktigt bra.

Süsse Sünde

Försökte köpa glass här på förmiddagen men hon hade så dåligt med växel att det inte gick. Men på eftermiddagen gick jag tillbaka. Italiensk stil på glassen, oerhört prisvärt (speciellt med svenska mått) och löjligt gott! Mycket bättre än glassen i Markthalle Neun i Kreuzberg.

Pratergarten

Stor biergarten på Kastanienallee. Svenska priser på maten, men stora portioner (stora!) och ganska gott. Framförallt kunde de ta emot 24 personer klockan 2230 en torsdagkväll.

Klubb

Trust

Liten bar i två våningar med aningens tveksam dörrpolicy, som i och för sig löste sig riktigt bra för oss. Bra ljud uppe på dansgolvet, lagom ljud nere i baren där det var bra häng. När vi var där spelade Vonda7, som spelade trevlig Berlin-house, men tyvärr bestod klientelet av alltför många grabbgäng på partyresa, firmafester och liknande. Vi drog lite tidigt kanske, kanske blir det bättre senare. Dock bara öppet till 05.

Berghain / Panorama Bar

Efter lite omoget övervägande var vi tre personer som på lördagen drog till Berghain. Detta ställe omgärdat av myter och historier. Det var lång kö när vi kom, 45 minuter tog det innan vi, lite nervösa, kom fram till dörren. Det var dock inte Sven som tog emot oss, han verkade sköta andra sidan av kön. Vi kom in utan problem.

Väl inne infann sig direkt känslan: Fan va coolt.

Vi stod och kollade lite på Berghain-rummet ett tag, men även om musiken var bra så klickade det inte riktigt. Det slog mig då hur DJs som Adam Beyer förmodligen förstör golvet där inne. Så vi gick upp till Panorama Bar, där det var riktigt bra. Ännu bättre blev det när Todd Bodine klev på. Precis min stil.

Var dock tvungna att lämna tidigt eftersom jag hade ett flyg att passa.

Men jag kommer att åka tillbaka.

Skivaffärer

OYE
Melting Point
Rotation

Eftersom vi bodde i Mitte, nära Rosenthaler Platz, så tog jag de skivaffärer som låg nära. Eller, jag passerade Melting Point ungefär åtta gånger utan att fatta att den var med på min lista. Men alla tre ligger nära varandra, så det är bra att ta de i samma svep.

OYE är en klassisk skivaffär, med massor av musikstilar. Massor av house och techno såklart. Här hade jag kunnat handla för många tusenlappar. Fick dock lite utslag av att en kille som jobbade där lyssnade på mixar på sin Walkman.

Rotation är mer som en skiv- och klädaffär. Jag fick dock intrycket att de fokuserar extremt mycket på ny musik. Ny som i de senaste veckornas musik. Rekommenderas verkligen.

 

Andra tips

Designpanoptikum

Jag missade tyvärr detta museum, eller vad man kan kalla det. Men mina vänner var där och de var helt förstummade när de kom därifrån. Verkar onekligen vara värt ett besök. Jag gick istället till Bauhaus-museet. Det var ok, men litet och ganska tråkigt. Trist mat i den lilla restaurangen. Dessutom blev jag förföljd av en tant inne på museet.

 

Sammanfattning

Häftig stad. Sköna människor även om en del har rätt påklistrad fasad. Vi mötte en del kreativa människor, framför allt i The Wye. Factory var ju inte färdigbyggt, så där träffade vi mest James från Überlin.co.uk.

Jag kommer helt klart att åka tillbaka, för att hitta små nya trevliga matställen, handla vinyl och gå på Berghain.

Bilder

eastsidegallery

East Side Gallery, en bit av muren. Sjukaste var ju att där det var ett uppehåll i muren, där låg det en restaurang med pirattema?

pratergarten tiergarten

Tiergarten. På min promenad från Mitte till Bauhaus-museet.

ourvodkaglas
spritourvodkaberlin
spritmaskin

Studiebesök på Our / Vodka.

watergateposter
watergate

Fel helg i Berlin? Hade ju varit galet att kul att se Sanna spela på Watergate. Ja, och Koze, Moodymann och Falty DL också.

calmdown
clubdervisionare

Det ryktas om att det på söndagarna under sommaren kan vara rätt bra drag här.

thewye

The Wye, ett kreativt hus.

oyerecords

Oye Records.

Mobilbilder

sussesunde

Süsse Sünde.

meisterstuck

Das Meisterstück.

streetartflicka
streetartpojke
weddingpaleale

Wedding Pale Ale.

katzorange

Katz Orange.

mani

Mani Hotel.

reingold

Reingold Bar.

Jag kom runt – Göteborgsvarvet 2013

Ni förstår hur trött jag har varit efter Göteborgsvarvet? Eftersom blogginlägget kommer mer än en vecka efter loppet.

Det var faktiskt otroligt jobbigt. Jag sprang in på ungefär 2 timmar och 22 minuter. Missade alltså målet med 22 minuter. Jag listar mina ursäkter / förklaringar direkt, så har vi det ur vägen.

  1. Det var helt galet varmt och luften saknade syre.
  2. Jag var otränad.
  3. En vecka med nattbåtar, frukostseminarium och ännu mer resande gjorde att jag var trött redan innan loppet.

Det var ungefär 25 grader varmt och det hängde åska i luften vid min start. Det åskade faktiskt lite på håll men inte tillräckligt, och det sägs att vissa delar av Göteborg drabbades av ett galet oväder med regn och stora hagel. Det såg inte jag någonting av.

Första kilometerna gick rätt bra, men efter 7-8 km kände jag att det kunde bli tungt. Efter drygt en mil insåg jag att om jag skulle komma i mål så var det dags att börja ta det väldigt lugnt. Jag fick ändå gå en hel del sista kilometerna för att komma i mål alls, och för att jag inte skulle ta ut mig fullständigt.

Så här i efterhand känns det som ett bra beslut. Jag läste på Twitter i efterhand om väldigt många som upplevde exakt samma sak, och om de som sprungit in i väggen och brutit runt 17-18 km.

Jag var givetvis trött på kvällen och dagen efter, men benen och resten av kroppen kändes bra på måndagen. Inga andra efterdyningar faktiskt. Utom en oerhörd mental trötthet, som förmodligen kommer av de senaste veckornas resande och bostadsstrul.

Det som var intressant var att jag direkt efter målgången var så fruktansvärt trött. Jag tänkte faktiskt, och det här är sant, att jag var en riktig jävla idiot som lägger ner en massa pengar, och en helg borta från familjen, på att plåga mig så ordentligt. Men efter en dusch, lite chips, Gatorade och sedan mat och öl, så kände jag att jag nog springer nästa år igen.

Det jag känner nu är att jag vill komma igång med träningen ordentligt. Jag vill springa en mil riktigt snabbt. Jag vill testa mina nya löpardojor.

Så det blir nog en, eller fler, rundor runt Södermalm den här veckan. Dags att börja träna inför Virudden kanske!

Tusen tack till Fredrik för husrum och bra sällskap under helgen, tack till Mats och Olle för skjuts, och bra sällskap till Stockholm i söndags. Ses 17 maj nästa år?

Tusen tack till alla som skänkt pengar till Barncancerfonden också!

  • Johan Carlström
  • Linda Ringblom
  • Tage Ringblom
  • Sara, Love, Elsa
  • Amanda & Daniel, Förskolan Slottsparken
  • www.visbyrecykling.se
  • Inger Löwenhamn
  • Fam Hildorsson/ Svensson
  • Oskar Dahlbom
  • Magnus Larsson
  • Marianne Nilsson
  • Mario
  • Annika A Carlsson

Första steget mot halvmaran

Ja, som sagt. På lunchen idag fick jag en tanke och den slog mig så hårt att jag direkt när jag kom tillbaka till jobbet anmälde mig till Göteborgsvarvet 2013. Eftersom tanken uppstod i att springa för att samla in pengar till välgörenhet så startade jag en insamling på Barncancerfonden. Det tog bara några minuter innan första bidraget kom in, från min kollega Johan Carlström. Big up, Johan!

Göteborgsvarvet är en halvmara, det vill säga ungefär 21 kilometer. Jag har aldrig sprungit så långt förut. Ett par gånger har jag sprungit 12 km, oftast i samband med något lopp.

Plan

Planen är så här. Jag försöker springa så mycket och så varierat som jag kan under hösten. Kanske ställa upp i en massa lopp här på Gotland, eftersom det är bra träning.

Försöker variera mellan att få bra tider på 5 km samtidigt som jag tränar på att springa längre sträckor.

Sedan hakar jag nog på marathon.se och deras träningsprogram inför Göteborgsvarvet. Det börjar i januari och är anpassat efter den eventuella tid man vill slå.

Mål

Målen är följande:

Att sätta ett mål som är att bara komma i mål tror jag inte på, jag vet att om jag kan hålla igång träningen hela vägen fram, då kommer jag att göra en hyfsad tid. Bara fötter, knän och höfter håller.

Första steget

Så ikväll rivstartade jag med en mil i hyfsat lugnt tempo. Eller, jag försökte hålla 5 min/km vilket lyckades riktigt bra. Stabilt hela vägen förutom att högerfoten domnade bort efter 7 km. Stannade och knöt upp skon och skakade loss och sprang sedan resten med väldigt löst knuten doja.

Kändes oförskämt bra i både lungor och ben. Kartan ser lite mysko ut eftersom jag sprang 5 km-slingan, 2 x 2 km-slingan och sist 1 km. Det var nämligen lite mörkt och endast 1 km och 2 km har elljus.

Sluttiden blev 49.52 vilket ger ett tempo på stadiga 4.58 min/km.

Nästa steg

Jag kommer att hålla det hyfsat lugnt med uppdateringar under hösten, ingen idé att hetsa för tidigt. Däremot är jag väldigt sugen på att få med mig fler till Göteborg och det brådskar lite. Förra året var det fullbokat i slutet av september och i år kommer det att stänga ännu tidigare. Så anmäl er nu och häng på! Antingen startar ni egna insamlingar eller så slår vi oss ihop till en gemensam.

Blodomloppet 2012

I våras hade jag en plan. Jag hade kommit igång med löpträningen och kände att det började röra på sig. Jag sprang ett par gånger i veckan och farten kändes rätt ok. Så jag bestämde mig för att på Blodomloppet skulle jag gå under 22 minuter. Jag skulle verkligen träna för det.

I slutet av maj sprang jag Ladingsränne och det gick på 21.50. Efter det tog jag en träningsfri vecka och den veckan blev en hel sommar. Så med ett endaste hyfsat pass under bältet och ett löjligt lugnt pass i Kalmar förra veckan var jag väl inte jättepepp på årets Blodomlopp.

Trött, seg men ju närmare man kommer start så sätter tävlingsinstinkten till. Jag värmde upp riktigt bra, länge och förståndigt. Så vid starten var jag tänd och jag gick ut hyfsat lugnt. Kände mig pigg de första 2, och sedan börjar det ju gå uppför i motvinden. Vid Rackarbacken innanför Norderport var det spurtpris och det satsade jag rätt mycket på.

Jag missade vinsten i spurtpriset med 3 ynka sekunder. Dessutom var jag så förbannat trött när jag kom uppför backen att jag tappade rejält med fart. Minst 20-30 sekunder tror jag att jag tappade på det tilltaget.

Dödstrött sprang jag ändå i mål på 24.17 vilket gav en 22:a plats av cirka 250 löpare i Herrar 5km. Nöjd såklart. Hade jag sprungit på 21.50 hade jag varit 7:a. Å andra sidan är Blodomlopps-banan mycket tyngre än Ladingsrännets.

Så nu är det väl ändå dags att börja träna igen. Jag hoppas på det i alla fall.

Förresten, dessa inlägg kommer nu att dyka upp i den vanliga bloggen, istället för på lifestream.lowenhamn.se.

Ladingsränne – 5km – 21.50

Ikväll var det ett lopp som hette Ladingsränne. Det är gotländska för vårloppet, typ. 5 km i underbar natur nere vid havet. Eftersom jag i måndags sprang 5 km på 22.11 hade jag lite förhoppningar om att kanske komma under 22 minuter.

Som vanligt går man ut lite för hårt, jag tror första kilometern gick på 4 minuter. Sedan saktade jag av alldeles för mycket så andra gick på nästan 5 minuter. Sedan kom jag in i ett lite lugnare tempo och orkade nog faktiskt öka lite lite på slutet. (Kurvan på bilden stämmer inte alls. Att springa med en iPod Nano på armen är inte så bra. Visar helt fel och man måste alltid kalibrera efter sträckan.)

När jag kom in på upploppet såg jag att jag hade chansen att komma under 22 minuter så då spurtade jag lite och sprang in på 21.50. Det var riktigt jävla skitjobbigt och att jag tränade basket igår kändes i benen.

Men jag är oerhört nöjd och jag tror att det här sunda levernet faktiskt sätter sina spår. Eller ger resultat. Eller så går det över snart.

Nu är bara frågan vad målet med Blodomloppet ska bli. Jag hade tänkt ha under 22 minuter som mål. Jag tror att jag måste träna vidare och variera träningen lite så får vi se vad det finns för kapacitet.

Kul var det i alla fall!

En artikel om Facebook från oktober 2007

Jag sitter och förbereder en föreläsning om sociala medier jag ska hålla på torsdag och kom att tänka på att jag skrev en artikel om Facebook någon gång för ett par år sedan. Det visade sig vara i oktober 2007. En del saker har ändrat sig sedan dess, och man kan väl säga att det har gått fort.

Ett klipp:

• Idag har Facebook över 41 miljoner aktiva användare.
• Servern hanterar 54 miljarder sidhämtningar i månaden.
• Innehåller mer än 2,7 miljoner uppladdade foton.
• Sverige ligger på sjunde plats i antalet användare.
• Under 2005 köpte de domänen facebook.com för $200.000.

Som sagt. Idag är siffran förmodligen runt 900 miljoner användare. Sverige ligger inte längre sjua, vi ligger runt plats 30 ungefär.

Här kan ni läsa hela artikeln: Om Facebook i Appeal Nr 4 oktober 2007

Vem var jag 1998?

Jag hittade en massa gamla arkiv-skivor som jag bränt på olika jobb i början av karriären. Jag hittar massor av roliga prylar, framför allt sköna bilder jag hade glömt att jag hade.

Jag hittade även en kort introduktion som jag skrev 1998, om vem jag är:

Vem är jag?

Henrik Löwenhamn, snart 24 år, född i Visby, uppvuxen i Ekeby, 2 mil utanför Visby.

Jag spelar basket på hyfsad nivå och lyssnar mycket på vinylskivor. Mina tre största intressen är musik, datorer och basket.

Jag jobbar gärna mycket med Inter/Intranet, ’Interaktiva Media’ och prepress.

Just nu håller jag på att lära mig C++ för att sedan kunna lära mig Java.

Målet är att om ca tio år öppna eget på Gotland.

 

Jag mindes faktiskt inte att jag redan då, efter två år i Stockholm, hade en plan på att flytta hem efter 10 år. Jag höll tidsplanen någorlunda, flyttade nog två år för tidigt. Eget företag registrerade jag 2005 men det var och är enbart för lite sidoverksamhet.

Något annat som slår mig, 13 år senare, att vissa saker inte förändras. Musik, datorer och internet är fortfarande tre stora intressen.

Men C++ och Java, det lärde jag mig aldrig.

Tillägg: Måste slänga upp några bilder i alla fall…

Mitt första jobb. 1996-1998. Graphic Xpress hette det och låg i glashuset som huserar PUB.

Hittade en topp 5-lista från samma tid. Jag minns nu att jag gjorde topp 5-listor som jag uppdaterade regelbundet, alla såg i princip olika ut när det gäller den grafiska designen. Den här var dock riktigt snygg!

Det här kan vara den snyggaste illustrationen jag någonsin gjort. Hoppas på att hitta den som EPS eller åtminstone högupplöst. Också från 97-98 någon gång.

Dedicated to P3 Dans

 

This is an old mix I did in 2003 that got played on the swedish national radio show P3 Klubb. Last saturday (110108) the last program of it’s sister show P3 Dans was broadcast and now the only show that played electronic dance music is gone from the swedish radio.

The show was started by radio producers and djs Calle Dernulf, Linda Nordeman and Germund Stenhag if I remember correctly. By the way Linda, I’m born in 1974, not ’76.

My mix closed the show and started with the Rhythm & Sound track.

Mitt 90-tal när det gäller hiphop

a tribe called quest - peoples instinctive travels and the paths of rhythm

Det gick väldigt snabbt att få ihop en spellista som sammanfattar mitt 90-tal när det gäller hiphopen. Vissa grupper saknas, eftersom de inte finns på Spotify. Som De La Soul, Jungle Brothers och Group Home. Finns heller inte speciellt mycket Jeru The Damaja eller gammal hiphop som låg utanför listorna. Men det är en rätt brutal samling iaf! Den kommer dessutom att fyllas på hela tiden.

Henrik Löwenhamns 90-talshiphopsamling: (Spotify)

A Tribe Called Quest – Electric Relaxation (Relax Yourself Girl)
A Tribe Called Quest – Jazz (We’ve Got)
Busta Rhymes – Put Your Hands Where My Eyes Could See – Amended LP Version
Redman – Whateva Man
EPMD – Never Seen Before
Keith Murray – Candi Bar
Das EFX – They Want EFX
Funkdoobiest – Bow Wow Wow
Fun Lovin’ Criminals – Scooby Snacks
Jeru The Damaja – The Prophet
Company Flow – Population Control
The Pharcyde – Passing Me By
The Pharcyde – She Said
The Pharcyde – Runnin’
Grand Puba – 360 – 2006 Remastered LP Version
Lords of the Underground – Chief Rocka
Lords of the Underground – L.O.T.U.G. (Lords Of The Underground)
Digital Underground – Rhymin’ On The Funk
Ice Cube – It Was A Good Day (Remix)
N.W.A. – Alwayz Into Somethin’
Cypress Hill – How I Could Just Kill A Man – Explicit Album Version
Public Enemy – Miuzi Weighs A Ton
Public Enemy – Night Of The Living Baseheads
Gang Starr – Take It Personal
Camp Lo – Black Connection
Beastie Boys – Slow And Low
Beastie Boys – Get It Together
Eric B. & Rakim – Know The Ledge
Stetsasonic – Talkin’ All That Jazz
Slick Rick – Children’s Story
X-Ecutioners – X-ecutioners Scratch
DJ Shadow – Building Steam With A Grain Of Salt
DJ Shadow – Organ Donor
DJ Shadow – Q-Bert Mega Mix:
The Invisibl Skratch Piklz – Saturday Nite Skratch
Dr. Octagon – Blue Flowers
Mary J. Blige – Mary Jane (All Night Long)
Mary J. Blige – Real Love
Craig Mack – Flava In Your Ear
Method Man – I’ll Be There For You/You’re All I Need To Get By – Puff Daddy Mix
Method Man – Bring The Pain
GZA – Liquid Swords
GZA – Living In The World Today
Wu-Tang Clan – Can It Be All So Simple/Intermission
Ghostface Killah – Daytona 500 (Radio Edit)
Lauryn Hill – Everything Is Everything
Lauryn Hill – Can’t Take My Eyes Off Of You
Arrested Development – Tennessee
Slick Rick – La-Di-Da-Di
Slick Rick – The Show