Idag är det dags.
Jag startar 15.46.
Jag har startnummer 71222 och du kan följa mina tider här.
Om 3G-gudarna är med mig kan du också följa mitt lopp på Runkeeper Live.
Du får gärna skänka en liten slant till Barncancerfonden också.
Eftersom det är så förbaskat varmt så blir målet att komma under 2 timmar. Snabbare vågar jag inte sätta.
Man skulle kunna säga att jag har Facebook att tacka för en hel del de senaste veckorna. Fyra övernattningar eftersom jag inte hade tillgång till lägenheten i Stockholm. Någonstans att bo under Göteborgsvarvshelgen. En plats i bilen från Göteborg till Stockholm nästa helg.
Men det vore verkligen ett felriktat tack. Det har ju ingenting med Facebook att göra, egentligen.
Jag måste däremot tacka mina fantastiska vänner. Vi tar det i tur och ordning.
Marcus, som lånade mig en plats på soffan förra veckan.
Petter, som hade en plats för mig i söndags.
Andreas, kollegan som hängde med på gnaget-match och lånade ut en soffa.
Per och Camilla, som tog mig till Sorbon på Brommaplan och sedan lånade ut en soffa.
Dessutom tack till alla som erbjöd sängplats, det uppskattas!
Tack i förskott till Fredrik som inte bara lånar ut en soffa under en av de mest intensiva helgerna i Göteborg, utan även har lovat att visa mig var jag hittar starten.
Till Mats med son som ger mig en plats i bilen till Stockholm.
Detsamma gäller ju Twitter. Det är inte Twitter som sett till att jag har någonstans att bo tills jag får flytta in i vår egen lägenhet. Det är ju Karin jag har att tacka för att hon kontaktade mig via Twitter.
Tack!
På lördag den 18 maj springer jag Göteborgsvarvet. Det kommer att bli riktigt skoj, och förmodligen ganska jobbigt.
Måltid? Jag sätter den på 2 timmar, så har jag chansen att klara det.
Den här bloggen har funnits i en eller annan form sedan 2005. Jag har postat runt 1500 inlägg under de här åren. Visst, under långa perioder var många av inläggen dagliga länksammanfattningar. Men jag är ändå lite imponerad av mig själv. 1500 inlägg.
Det jag bloggar mest om är mitt liv, basket, sociala medier och Gotland. En hel del musik har det också blivit men de flesta av musikinläggen har hamnat på andra ställen. På bloggen kan man till exempel följa flytten från Stockholm till Gotland, mina barns uppväxt och mina olika jobb.
Ibland har jag fått till det med inlägg av pedagogisk karaktär. Ibland har jag postat länkbeten som fått tusentals visningar. Men ofta bloggar jag bara för mig själv. Jag har inga mål satta när det gäller besökarantal. Jag vill bara ha en plats att skriva av mig.
Precis som många andra kände jag väl att bloggandet kom i sista hand. Sporadiskt var ordet. Så därför hoppade jag på Blogg 100. Jag ville få ur mig en del grejer och framför allt ville jag se om jag klarade det. Som jag skrivit förut satte jag inga mål när det gäller innehållet. Och väldigt tidigt insåg jag att midnatt inte var en gräns jag skulle kunna hålla.
Jag har bestämt att dagen är slut när jag går och lägger mig. Däremot har jag sedan gått tillbaka och ändrat datumen på de inlägg som är postade efter midnatt, för att den långa listan ska se snygg ut. För som nu, när man sitter på båten och har tid att skriva, men inte får uppkoppling förrän strax efter midnatt.
Men det råder ingen tvekan om att jag bloggat 100 dagar i rad nu. Jag har dessutom under den här tiden skrivit både på JMW.se och Ajour.se.
Givetvis. Inte varje dag. Jag kanske börjar twittra lite mer. Framför allt kommer jag att börja skriva lite fler längre inlägg, kanske lite mer jobbrelaterade som inte får plats på företagets blogg. Kanske dags att börja engagera sig lite i Gotland och det runt omkring.
Det kommer även att bli en del basket fram till början på juni.
Men det kommer fortfarande inte att bli en blogg som är till för att bygga mitt varumärke inom ett visst segment. Eller dra besökare. Det enda varumärke den här bloggen ska bygga är människan Henrik Löwenhamn.
Vi får se om det blir någon styrning på det, men min gissning är att det kommer att bli lika blandat som de senaste 1500 inläggen.
Sjukt bra jobbat av alla som var med i Blogg100. Ni som lade av för att ni missade en deadline eller en dag, strunt samma. Bra jobbat! Vi ses på Blogg100-kvällen!
Den 18 maj är det tänkt att jag ska springa en halvmara. När jag bokade i augusti var peppen total. Jag tränade löst och ledigt under hösten och i januari kom jag igång ordentligt.
Tre gånger i veckan sprang jag och målet var inställt på 1.40.
Sedan kom februari med våta stormvindar och knölig is. Så fort det lättade blev jag sjuk.
Sedan fick jag jobb i Stockholm. När jag nu förra veckan fick tid för träning igen kom förkylningen som fortfarande sitter i.
Men i helgen måste det bli två lugna långa pass. Frågan är dessutom, för sent att köpa nya skor?
Resan till Göteborg är bokad, det blir flyg på fredagen. Fredrik har en soffa att låna ut och det ska bli riktigt trevligt att träffa honom.
Målsättningen med loppet då? Jag vet inte. Att ta sig runt i ett hyfsat tempo och inte krokna på slutet. Tidsmässigt har jag ingen aning.
Sedan måste jag lösa transporten hem från Göteborg. Jag hoppas på plats i en bil till Oskarshamn.
Tyvärr har detta lett till att min insamling till Barncancerfonden har stagnerat. Summan har legat still på 1200kr men jag ska bumpa den och sprida budskapet. 3-4000kr borde jag i alla fall få ihop.
Detta är dessutom inlägg nummer 99 i Blogg100. Fantastiskt. Bara en dag kvar!
Äntligen. Fick jag provsmaka den Everyday IPA jag fick i julklapp och som jag började brygga för drygt 4 veckor sedan. Jag var rätt nervös när jag öppnade den faktiskt.
Hade något gått fel vid bryggningen? Hade det kommit smuts i brygden? Hade jäsningen fungerat som den skulle? Först var jag lite skraj att det hade varit för kallt i rummet och att det inte blivit några bubblor alls.
Men det var tvärtom. Det skummade alldeles för mycket. Det hade nog blivit för mycket honung i den honungslösning som skulle ge bubblorna.
Men förutom det så doftade den härlig humle, färgen är nästan perfekt och det viktigaste av allt, den smakade ljuvligt. Som en riktig IPA med rätt bra humlekaraktär.
Det var rätt mycket jobb för de 10 flaskor av skiftande storlek jag fick ut. Men det var kul. Så nu är det väl dags att sätta upp nästa. Vet inte om jag ska köpa lösa grejer eller om jag ska köpa ett recept. Får klura på det, men jag är rätt sugen på en sommaröl.
Kitet köpte jag på Amazon, och det kommer från Brooklyn Brewshop. Det kostade cirka 650 kronor, men sedan fick jag tillbaka typ 120 kronor av Amazon.
Men nu surfar jag järnet på humle.se, och inser att malt, humle och jäst inte är speciellt dyrt. Kanske läge att lägga in en beställning.
Äntligen kan vi checka på in på House Of Love (and Elsa) och datorn kan få ansluta sig till hemmanätverket igen. Hela familjen har varit i Stockholm sedan förra fredagen. Vi har hunnit med att fira två födelsedagar (Saras och min) och jag har haft två helger med barnen.
En snabb koll i kalendern visar att jag har varit hemma på Gotland åtta dagar av 30 i april. Två flygresor och fyra med färjan. Det betyder alltså 22 dagar i Stockholm.
Som tur är har det inte varit 22 dagar utan barnen.
I april har jag fått tillgång till den lägenhet på Renstiernas gata på Södermalm där jag har bott delar av månaden, och där jag kommer att bo i maj innan jag får tillbaka vår lilla lya i Gröndal.
I april har vi firat Brett som fyllde 40 år. Jag har spelat skivor på Skyltats releasefest, spelat med Danne på Imperiet, druckit (måttligt) med Alf Tumble på Urban Deli, ätit på The Flying Elk två gånger, ätit på Urban Deli och Pocket med Sara, varit på seminarium på Hotel Rival, varit på AW på Grand Central, lämnat bilen på service och ätit hamburgare på Vigårda till lunch ett par gånger.
Jag har fått en Windows-dator på jobbet.
Man kan väl säga att det har varit första pendlarmånaden för mig. Men veckorna har varit upphackade och det har inte varit någon vecka där jag rest upp på måndag morgon och hem torsdag kväll.
Den här veckan blir upphackad, nästa vecka blir såklart lite kortare. Sedan kanske det blir 1-2 veckor med rutin i Stockholm. Inte säkert.
Säkert är i alla fall att jag varit sjuk i mer än en vecka och att träningen inför Göteborgsvarvet har varit katastrofalt dålig. Jag borde ha dragit mig ur. Men det går ju inte.
En sammanfattning av veckan, så att jag minns den.
I söndags lämnade jag ju barnen till mormor. Det hade kunnat bli en extremt aktiv vecka för Sara och mig, i storstan utan barn. Istället har vi varit tokförkylda.
Men i måndags promenerade vi bort mot söder, Sara fick välja ett par skor på Sneakers’n'stuff i present och sedan åt vi charkbricka på Urban Deli. Det regnade så det blev ingen promenad hem.
I tisdags blev det ännu lugnare. Direkt efter jobbet så handlade vi lite enkel mat och åt hemma. För en gångs skull hann vi med att läsa tidningar, lyssna på musik och bara vara.
På onsdag morgon skulle Brit sitta i en panel på Cisions frukostseminarium om Content Marketing, så efter en lätt försovning infann jag mig för frukost på Garnisonen. Intressanta siffror från en undersökning som Cision genomfört, en panel där framför allt Brit och Rolf van den Brink var lysande och sedan en väldigt bra föredrag av Per Schlingmann. Han har en bra syn på saker och ting. För att skapa ett bra varumärke måste man starta med en bra produkt och en bra kultur. Annars spricker det.
Eftersom Sara fyllde år i onsdags så var vi bjudna på tårta i Bromsten. Vi drog ut direkt efter jobbet och åt mat och tårta med Tina och Mange och Oskar och August. Väldigt trevligt.
Torsdag blev det lite AW på Scandic Grand Central med HNGR.se-gänget. Bra snack och bra hopp om storverk som kan åstadkommas. Även bra häng med Alf Tumble som spelade.
Igår fredag ville vi ha lite soft AW-mat och flera tipsade om att Pontus vinbar eller deli kunde vara bra. Så vi åt varsin tonfisk-toast och drack ett gott glas vin. Mycket bra. Vi kommer tillbaka dit.
Sedan åkte vi hem och kollade basket respektive film i sängen.
Idag fick jag äntligen träffa barnen igen. Jag mötte upp dom i Mulle Meck-parken i Solna och sedan åkte vi ut till min syster så att kusinerna fick busa av sig. Kvällen har varit lugn. Bara njutit av att barnen är hemma igen.
Imorgon vet vi inte vad det blir, på måndag åker vi hem.
I love it.
Hängde lite med Alf Tumble ikväll. Alf spelade på Scandic Grand Central och jag var där på AW för att prata HNGR.se.
Vi kom in på det här med världens bästa låtar och jag har ju en sådan sida. Som inte är uppdaterad sedan november 2010.
Den behövs nog revideras, någon låt strykas, någon låt läggas till. Så jag får be att återkomma med tilläggen snart.
Här är den, min lista. Som tydligen googlas fram med jämna mellanrum.
Depeche Mode – Enjoy The Silence
Massive Attack – Unfinished Sympathy
Kate Bush – Running Up That Hill
Beach Boys – God Only Knows
Sebastien Telliér – La Ritournelle
Björk – All Is Full Of Love
Moloko – Time Is Now
Salsoul Orchestra / Nu Yorican Soul – Runaway
Mos Def – Umi Says
Future Sound Of London – Papua New Guinea
Johnny Cash – Legend of John Henry’s Hammer
Orbital – Belfast
Aphex Twin – Alberto Balsam
Minne Ripperton – Les Fleurs
High Contrast – Return Of Forever
A Tribe Called Quest – We’ve Got The Jazz
Penguin Café Orchestra – Music for a found harmonium
Luther Vandross & Masters At Work – Are You Using Me
Ryuichi Sakamoto – Merry Christmas
Peter Benisch – Skymning
Talib Kweli – Get By
Phoenix – If I Ever Feel Better
A Tribe Called Quest – Check The Rhime
AIR – Alone in Kyoto
Idag, eller egentligen sent igår kväll, kom Svenska dagbladets betalvägg igång. En så kallad mjuk vägg där man får läsa 25 artiklar per månad utan att betala.
Att den är mjuk är bra, då går det fortfarande att länka till artiklar utan att som med dagensnyheter.se riskera att mottagarna inte kan läsa den.
Härom veckan gick magasinet Fokus ut med att de skulle införa betalvägg på webbplatsen. En webbplats de inte brytt sig om tidigare ska helt plötsligt börja ta betalt. Jag har ingen som helst tvekan om att bara betallösningen kommer att kosta mer pengar än vad de får in på den. Väggen kommer helt enkelt att göra magasinet mindre relevant.
Se till exempel den här roliga lathunden på hur man kan räkna ut intäkter på en betalvägg. Jag vet inte riktigt om den håller eftersom jag inte vet om siffrorna för Aftonbladet Plus verkligen håller. Har de verkligen bara 2500 betalande?
Nu på kvällen har dessutom Fredrik Strömberg gått loss på Twitter. Han orkar inte logga in på bloggen för att skriva av sig (hur ska han då orka logga in och betala för att läsa en tidningsartikel) så han twittrade järnet istället. Han har rätt i det mesta, tycker jag.
För det som betalväggarna kommer att visa rätt snart, det är om materialet bakom väggen verkligen håller. Kommer vi verkligen tycka att det är värt att betala för en artikel som vi kan hitta någon annanstans?
NY Times, som faktiskt lyfter sin betalvägg när det sker större katastrofer, som till exempel i samband med Boston-bombningen, tar nu dessutom bort sitt videomaterial från betalväggen. De vill fokusera på video och de låter bland andra Microsoft sponsra dessa filmer, så att de kan ligga utanför väggen.
Nej, det kommer det förmodligen inte att göra, svarar de journalister som tas upp som exempel av Björn. Ironin är total när denna artikel på Dagens media ligger bakom deras betalvägg. (Är det olagligt att kringgå en betalvägg? Är det olagligt att länka in bakom en betalvägg?)
På tal om Dagens media och deras betalvägg. Nu kan man inte söka på deras sajt utan att betala. Se Jockes bild:
Eller kan man?
Ikväll har jag testat Readly lite mer ordentligt. Det är en rätt ny och spännande tjänst för iPad som enklast, och mest klichéartat, beskrivs som ett Spotify för magasin.
Man pröjsar 99 kronor i månaden och får då läsa massor av titlar. Än så länge så saknas det såklart lite utbud, och som med alla liknande tjänster så är utbudet nyckeln till framgång här. Men jag hoppas att det tar sådan fart att utbudet ökas kraftigt.
Det finns ju konkurrenter, som Qiozk eller framför allt Apples tidningskiosk. Jag har testat Qiozk och använder det till att köpa enstaka nummer här och där. Apples tjänst använder jag mycket. Köper både enstaka nummer av vissa tidningar och prenumererar på Wired och Slam.
Det absolut bästa med tidningskiosken i iPad är att man kan få tag på massor av amerikanska magasin. En prenumeration på Wired kostar 15 kronor per nummer. Slam inte så mycket mer. Tidningar jag betalat närmare 100 kronor för tidigare i pappersformat.
Men det jag gillar med Readly är att jag kan läsa tidningar som jag numer lyssnar på skivor. En låt här och en låt där. En artikel om Aston Martin i Granturismo, en recension av högtalare i Ljud och bild och sedan kolla lite inredning i Residence. Tänk hur finfint det kommer att bli när vi, som i Flipboard, kan sätta ihop egna tidningar.
Men då måste tidningarna anpassa sig lite. Jag förstår att den affärsmässiga vinsten för det inte finns ännu. Men det jag verkligen vill ha är:
Jag kommer att hålla ögonen på Readly, kanske kommer jag att abonnera. Läser man två tidningar i månaden så lönar det ju sig. Jag måste nog skaffa en iPad till bara.
Förra måndagen när jag kom till jobbet satt jag och läste Boston-polisens tweets från Boston Marathon. Ingen rolig läsning alls.
Men det är ändå fascinerande att se hur de rätt snabbt gick ut med information och försökte rätta till felaktiga rykten. Hur de dirigerade allmänhet och media till rätt platser och rätt kanaler. Visst, det kom en del knasiga tweets lite då och då, men till 99% skötte de sig bra.
Det är dock intressant att felaktigheter får spridning så snabbt när det faktiskt finns fakta på bordet. Om vi bara väntar 10-15 minuter innan vi retweetar eller postar så hinner polisen uppdatera med rätt information.
Jag tror att det kan bero på att vi kanske inte alltid vill ha rätt. Vi vill tro att vi, som i det vidriga fallet med Reddit, kan lösa fallet själva. Före polisen. Vi förblindas av det och tänker inte på att oskyldiga drabbas i jakten.
Samtidigt tänker prasselmediamänniskorna att de kan, och måste, vara först med nyheterna. Man jagar fram information från pressade enskilda poliser, man tar fram den där mattan och hoppar till fel slutsatser. Man vill så gärna ha information som inte har hunnit på spridas på Twitter och den jakten leder till en hel del felaktiga beslut.
Ikväll var min kollega Brit Stakston med och kommenterade det här i Aktuellt.
Precis som Brit tror jag att vi kommer att få se mycket mer av det här, innan det sätter sig lite och de olika medierna hittar sin plats i den nya kartan.
39 år. De säger att jag snart är 40 år. Just idag känner jag mig som 39 år. Minst. En riktig förkylning med snor och huvudet fullt av bomull.
Men det har varit en bra dag ändå. Morgonmys med barnen i lägenheten i Gröndal. Sedan åkte vi till Sollentuna så att vi fick träffa Edvin och Elin, och deras föräldrar. Massor av lek i solen och fika med glass och annat gott.
På eftermiddagen for barnen med mormor och jag åkte tillbaka till Gröndal. Sov lite middag och åkte sedan in till stan och mötte upp Sara som var klar med kursen för dagen. Vi promenerade bort till gamla stan och favoritpuben The Flying Elk. Hamburgare och Omnipollo Mazarin. Mycket gott.
Sedan promenerade vi hela vägen hem till Gröndal igen, via inköp av glass. Nu mys i soffan, fast det är inte lika mysigt utan barnen.
Jag försöker vara generös med att gratulera mina Facebook-vänner när de fyller år. Det gör ju att en dag som denna så känner man sig väldigt populär. Jag tycker det är superkul och jag gillar verkligen det. Dessutom ramlar det in en hel del Wrapps. Jag gillar’t.
Överlag är jag rätt dålig på att fira min födelsedag. Men att få vara med familjen duger gott för mig, även om jag får vänta med att fira med mor och far.
Daft Punk – Get Lucky. Ja, jag gillar den skarpt. Får hoppas det kommer lite svängiga franska filterhouse-remixer på den också.
Bilden har jag lånat från Stefan Thungrens Facebook.
Jag älskar mäklarannonser. Idag hittade jag en beskrivning där det står rätt tydligt i första meningen i sammanfattningen att man kan se lite av havet från den inglasade balkongen.
Det kan man också. Det var inget ljug. För ni ser väl lite av havet?
Inte?
Titta riktigt noga.
Det var ju en himla tur att fotografen hade en rejäl zoom på kameran. För nu ser jag faktiskt en liten bit av havet.
Ber om ursäkt för bildstölderna.
Där satt den. I måndags när jag kom hem så genomled jag en av de tristaste basketmatcher jag sett på många år. Charlotte Bobcats mötte Toronto Raptors. Båda lagen består av spelare som blivit över när de bästa lagen valt. Typ
Men det var de två lagen som saknades innan jag kunde ropa bingo!
VI började redan förra säsongen, Oskar och jag. Jag funderade på det här med att jag alltid kollar samma lag hela tiden. Att man då inte kollar Cleveland och Kyrie Irving till exempel. Eller Portland och Damian Lillard.
Så vi startade en NBA-bingo. Först att se minst en match med samtliga lag vinner en öl. I teorin, med extremt bra planering, skulle det räcka med 15 matcher. Men det är ju inte så skoj.
I teorin hade det räckt att se alla matcher som spelas inatt.
Jag har istället sett Miami möta nästan alla lag.
Efter nattens 15 matcher är grundsäsongen slut. Snart börjar slutspelet. Då är det bara 16 lag kvar. Jag gissar att det blir Oklahoma och Miami i final i år igen. Jag gissar att Miami vinner med 4-1. Igen.
Idag har jag varit på Foursquare-dagen på Eken Bar och Matsal på Hilton vid Slussen. På scen fanns en panel bestående av Ted Valentin, Maria Hägglöf, Lukasz Lindell och Martin Snygg. Karin Bäcklund, som är en Foursquareoholic, modererade.
Det diskuterades nyttan av Foursquare, varför är det inte större, varför checkar alla in på Facebook istället?
Foursquare har ju egentligen ingen nytta, man får egentligen inget för att checka in. Det får man inte på Facebook heller, men där checkar inte så många in för att checka in, ofta gör man det i samband med att man lägger upp en bild, att man skriver en statusuppdatering och liknande. En annan mekanism helt enkelt.
Ted Valentin, som tankar ner data från Foursquare, är rätt säker på att Foursquare är ointressant utanför storstäderna medan Facebook är stort överallt. Stockholm kvalar knappt in som storstad.
En annan tanke är att pengarna snart kan ta slut för Foursquare. De har nämligen inga intäkter.
Ett nyårslöfte(?) inför 2012 var att sluta med Foursquare. Jag såg inte nyttan med det och tyckte att det var onödigt helt enkelt. Jag ångrade mig efter ett tag, och började checka in lite då och då. Men när jag skulle sammanfatta 2012 upptäckte jag att jag inte riktigt kom ihåg var jag varit under året, eller på vilken dag.
Så under 2013 checkar jag in nästan överallt. På jobbet, på mataffären, på restauranger, på många butiker, på flygplatser och så vidare. Sedan rätt länge har jag en koppling via IFTTT som gör att jag sparar alla incheckningar i en Google-kalender. Så när jag sammanfattar 2013 så kan jag snabbt se var jag varit under året.
Däremot så delar jag inte alla incheckningar på Facebook och Twitter, utan bara när jag känner att det tillför något.
Eftersom Foursquare hela tiden går mot Explore, att man ska använda appen för att leta nya ställen, så kommer den att bli mindre relevant för Stockholm och Sverige. Dessutom kan Facebook lätta skruva upp sina incheckningar och upptäck-nya-ställen-funktioner och då är Foursquare rökta, i alla fall i mindre länder.
Så frågan som ställdes på scen, ses vi på 4SQ-day nästa år? Ja, kanske. Men jag tvivlar på att tjänsten är relevant i Sverige då. Kanske i Asien, i storstäderna.
Foto: Sara Fritzon, FKDV (Stulen från Instagram).