Världens längsta sommar, del 1

DCIM116GOPRO

Jag har precis påbörjat min andra semestervecka, av fem. Men jag måste redan sammanfatta början av sommaren så att jag inte glömmer bort allt som hänt.

Legoland

love på kneippbyn
Love på Kneippbyn.

Måndag 8 juni, på Kneippbyn med ungefär en miljon andra barnfamiljer.
Tisdag 9 juni, Stockholm över dagen för att hålla en tretimmars session med samtliga chefer på jobbet.
Onsdag 10 juni, AW med jobbet.

skolavslutningsfina

Torsdagen den 11 juni hade Love skolavslutning. På kvällen spelade jag på Hills inflyttningsfest. Mycket trevligt men det blev sent.

hill inflyttar

Två dagar senare, på lördag morgon, åkte vi med båten mot Oskarshamn. Vi stannade till i Simremarken hos Jeanette och Anders och hängde där ett par dagar.

måndag morgon, 0630, åkte vi mot Billund och Legoland. Där röjde vi runt i två dagar, i lite kyligt och regnigt väder. Men inga köer!

x-wing legoland legoland i en akvarium elsa i akvarium love kör bil love tagit körkort jar jar binks marscherar mos eisley cantina obi wan i rök nyhavnhotellet legoland

onsdagen körde vi hemåt igen, via Ystad.

lunch i ystad ale stenare ale stenar 2
Lunch i Ystad och utflykt till Ale stenar.

Jobbade på torsdagen, sedan blev det midsommar. Midsommar firades som vanligt med Oskar och gänget.

midsommar

Almedalen

poolgig poolgig 2

Efter en rätt lugn vecka med jobb och endast en lyxig spelning vid en pool på fredag eftermiddag blev det Almedalsvecka.

grill i tingstäde

Vi inledde den på lördagen med manifestation och sedan grillfest i Tingstäde.

Söndagen handlade mest om att röja hemma, köra ut barnen till farmor och farfar och sedan två mingel.

kallis ooo (kopia)
Out of office på Kallis.

Måndagen viktes till öppna data. Mingel och Kallis på kvällen.

i radio
lärarmingenl

Tisdagen inleddes med att jag snackade live i radio från Stora torget och fortsatte sedan med poddseminarium. På kvällen spelade jag på Lärarförbundets mingel och hann precis se förlängningen av U20 EM-finalen nere bakom turistbyrån.

Onsdag morgon sprang jag Almedalsloppet. 4,2km på 16.45. Sedan kollade jag in Lars Amréus som pratade vattenkraft. Räkmacka på Kallis och kulturministern på museet och sedan mingel på Westanders avslutade dagen. Kvällen ägnades åt middag på Bolaget med Fredrik och Christophe.

alivce

Torsdag började med ett par timmar på kontoret och sedan filmade jag hela eftermiddagen. Middag på Amarillo efter småmysigt mingel med Geek Girls.

Söndag till torsdag kan sammanfattas som en helt lagom almedalsvecka, fast jag ofta gick hemifrån runt 7-8 varje dag och stupade i säng runt midnatt varje dag.

Fredag. Ledig! Löprunda och barnen kom hem! En snabb fika med JMW-Jocke nere utanför Kallis hanns med.

DCIM116GOPRO
tofta

Lördag-söndag. Bad.

Jobbvecka

supper

Måndag. Barnen åkte med farmor och farfar på båten för 10(!) dagar hos mormor. På kvällen blev det spontan middag på Supper. Mycket gott.

Tisdag-onsdag. Röjde hemma på kvällarna.

cantinan

Torsdag. Utflykt med TB och Heidi till Gothems Cantina y Casita. Fantastiskt trevligt.

Fredag. Middag på Supper. Igen. Med Fredrik och Cathrin. Inte riktigt lika bra. Inte ok att vänta 30 minuter på bord när man har bokat.

Lördag. Spelade på 40-årsfest. Polisen kom. Höll på till 03. Röj helt enkelt.

Första semesterveckan

DCIM116GOPRO

Tisdag. Kallis. Jisses. Jag spelade in en liten film.

Onsdag. Vi tog tag i trädäcket ordentligt.

uteplats

Torsdag. Trädäck. Barnen kom äntligen hem!

Fredag. Trädäck.

DCIM116GOPRO

Lördag-söndag. Spelade på Vinäger båda dagarna. 14-17 och 21-01. Riktigt trevligt. Lyssna på lördagskvällens tre första timmar på Mixcloud.

 

Fortsättning följer…

Riktigt god öl i Visby i sommar

Hur hittar man lokal, välbryggd öl i Visby? Det ska jag berätta!

Det finns ju ett stort bryggeri i Visby som funnits länge nu, Gotlands bryggeri. Den ölen hittar ni på nästan alla krogar i Visby. Bra och god öl, men ibland vill man ha lite mer hantverksmässigt bryggd öl.

Numer finns det tre krogar i Visby som serverar öl bryggd på Gotland, på hantverksnivå. (Barlingbo bryggeri räknar jag inte, de har ännu inte övertygat mig om att de kan hålla en hög och jämn kvalitet.)

Amarillo

Min favoritrestaurang i Visby. Det är hit jag går oftast. De har sedan starten haft ett riktigt bra ölutbud som bara har blivit bättre och bättre med åren. På sommaren öppnas det dessutom upp fler kranar så att man kan testa olika öl på fat.

Sedan en tid tillbaka har de börjat sälja öl från Alskute i Levide. De två jag har testat har varit riktigt bra. Lagom dos experimentlusta i mycket välgjorda öl av olika varianter.

Som bonus har dessutom Amarillo bryggt en egen öl, bryggd i Tjeckien. Den är också mycket bra, en riktigt sommar-öl med härlig beska. Reservation för att den redan kan vara slutsåld.

Black Sheep Arms

På den engelska puben Black Sheep Arms finns numer öl från Hop Shed. Som namnet antyder är det öl bryggd i ett litet skjul. I det här fallet står skjulet, än så länge, i Follingbo. Precis som med Alskute är Hop Sheds öl välgjord och med en skön balans äventyr. Om Rob får tag på udda humlesorter blir det ofta ett eller två fat på prov. På gång nu är en IPA med passionsfrukt. Det brukar finnas minst en på fat och ett par olika på flaska.

Precis som med Amarillo får man gå dit ofta för att inte missa de små volymerna av varje sort.

Jessens saluhall

I Hästbacken ligger Sveriges minsta saluhall(?) där jag äter lunch 1-2 gånger per vecka. Där har de förutom flaskor från Hop Shed även öl från Klinte bryggeri. Välgjort och småvolymer.

Almedalens tio budord

14355492838_ff5e4473d5_k

Almedalsveckans 10 budord för att vi alla ska få en bra vecka.

1. Jag lovar att lyssna intresserat på den som presenterar sig för mig, även om jag inte har direkt affärsnytta av den kontakten.

2. Jag lovar att dela med mig av mina mobilbatterier, när mina medmänniskor är i laddnöd, eller dela med mig av laddaren.

3. Jag lovar att inte ställa frågor på varje seminarium bara för att föra fram min app/webbplats/organisation/sakfråga/åsikt och jag lovar att hålla frågan extremt kort så att andra får chansen att ställa frågor.

4. Jag lovar att hjälpa till att göra plats i överfulla lokaler, speciellt för de som har svårt att komma in eller har svårt att stå i en timme i ett varmt tält.

5. Jag lovar att inte anmäla mig till mingel jag inte kommer att gå till, så att de som verkligen vill gå ska få plats. Detsamma gäller såklart middagsbokningar.

6. Jag lovar att tänka på att Visby fortfarande är en stad där det bor och jobbar människor som inte alls har med Almedalsveckan att göra.

7. Jag lovar att inte gnälla över lastbilar som försöker ta sig fram med varor till butiker och restauranger. Om inte lastbilarna får komma fram kommer jag inte att kunna köpa min mjölk, ett par nya skor eller beställa en caesarsallad på restaurangen.

8. Jag lovar att visa hänsyn mot mina medalmedalare genom att inte promenera med nosen i telefonen utan faktiskt titta upp för att se var jag går.

9. Jag lovar att inte ta en massa flygblad, tidningar och giveaways för att sedan bara dumpa dom på gatan.

10. Jag lovar att inte köra bil genom innerstaden eller hamnen i onödan och om jag måste köra bil så visar jag hänsyn mot de som går på gatan där det råder bilförbud.

Gothems Cantina Y Casitas

cantina

Det är ju något bisarrt i att packa in barnen i bilen en dimmig tisdagkväll och åka 4 mil rakt österut, genom min barndomssocken Ekeby, och sedan sista kilometern på en grusväg över åkrar för att sedan komma fram till en mexikansk/amerikansk cantina. Lite mitt i ingenstans eftersom det ligger uppe i samhället och inte nere vid stränderna runt Åminne.

Vi har följt utvecklingen av Gothems Cantina Y Castilla via Facebook under våren och därför var förväntningarna rätt sansade. Om jag har förstått det rätt så har ägarna tänkt sig att det ska vara ett rätt anspråkslöst ställe med bra mexikansk/SoCal-inspirerad mat.

Första intrycket var: kaotiskt. Stimmigt och mycket folk och precis som hos söndagens besök inget ljuddämpande någonstans.

Uppdatering: Andra intrycket, mindre stimmigt, mer ordning och lika mycket folk. Men mycket godare mat. Quesadillas, nachostallriken och tacos är mina favoriter.

Maten

Eftersom det var öppningskvällen fanns det bara en rätt, bestående av 2 tacos, en burrito och en quesadilla. Som en liten provsmakningsmeny.

Jag tänker inte gå in i detalj eftersom ingen restaurang ska behöva bedömas på sin allra första servering. Men jag blev lite besviken på tacon. Men eftersom de olika salsorna som fanns att ta till var riktigt bra så blev det ändå gott. Burriton var bra och allra bäst var quesadillan.

Det går inte riktigt att jämföra med Yuc! eftersom det är två helt olika typer av ställen.

Den vanliga menyn innehåller ett mer lockande utbud av tacos och jag tror att det kommer att smaka mycket bättre nästa gång vi åker dit. De kommer även att servera frukost, men det verkar inte finnas Huevos Rancheros eller frukost-tacos på menyn.

De lyckades missa något med vår beställning så vi fick vänta lite på delar av maten, men det var inga problem, de fixade det blixtsnabbt när de fick koll på att det hade gått snett.

Tips

Jag tror att de skulle vinna mycket på att göra det ännu mer personligt. Att lägga ner mer personlighet i maten och våga sticka ut ännu mer. Att inte försöka göra mexikanskamerikansk mat för svenskar utan verkligen göra det som de själva vill ha det.

Lite mer personlighet i lokalen hoppas jag också på. Men sådant får ju gärna komma med tiden, det blir bäst om sådant växer fram.

Sedan önskar jag verkligen att de börjar direktimportera Coca Cola från Mexico!

cantina-2

 

Brooklyn Burger & Beers i Visby

brookln

Jag började ju med att fullständigt såga namnet, månader innan de ens hade hunnit öppna. Men nu öppnade i alla fall Brooklyn Burger & Beer, eller Brooklyn Visby, i helgen och vi åkte dit hela familjen för att testa.

De har byggt om lokalen en hel del, och det ser bra ut. Lite trist att ljuddämpande material fortfarande verkar otrendigt dock. Personalen var supertrevliga, omtänksamma och tillmötesgående. Och snabba!

Beställde en Coney Burger, som är grundburgaren och till den blev det pommes och vitlöksmajo.

Burgaren och brödet var bra, klart bättre än 80% av det man oftast blir serverad på ön. Det var inga färdiga tjocka massiva puckar av kött utan de hade knycklat till dom helt själva. Tillagade så att de var riktigt saftiga och bra. Dessutom var brödet både gott och hade rätt konsistens. Det gick alldeles utmärkt att äta med händerna. Viktigt tycker jag.

På burgaren låg det, förutom ost, lite stekt lök. Jag var tveksam innan och kunde snabbt konstatera att jag inte kommer att beställa den så nästa gång. Det fanns flera varianter av burgare med hyfsat nyskapande kombinationer. Får återkomma med tester framöver. Föredömligt att låta salladen ligga bredvid.

Pommes

Pommes, och Saras sötpotatispommes, får också godkänt. Inte riktigt toppklass, men långt ifrån de där färdiga trista som alla andra serverar. Korgkonceptet som Philip förmodligen hämtat med sig från Kitchen & Table fungerar mycket bra för pommes.

Däremot gillade jag inte att majonnäsen serverades i fina små glasburkar. Extremt svårt att få ur det goda. Likaså med ketchup på glasflaska. Snyggt men svårt att använda.

Ölutbudet var tyvärr mer eller mindre Carlsbergs/Brooklyn Brewerys grundkoncept. Hoppas att de fyller på med fler sorter.

Burgaren kostar från 115 kr för en enkel (men stor) och tillbehören mellan 20-35 kr. Mycket bättre än de 150-180kr man ofta får betala för en puck som kommit fryst till restaurangen och ser ut att bestå av mest köttklister.

Rekommenderas

Det var deras första helg och det gick inte att köpa annat än burgare. Men jag tror i och för sig inte att jag kommer att testa deras Carnitas för 195 kr, jag tycker det är i överkant.

När de fått jobba ett tag och justerat lite småsaker så tror jag att det kommer att bli bra. Hoppas på mycket folk under sommaren så att de känner att det kan vara värt att ha öppet i höst. Vågar man hoppas på lunch?

Amarillo är fortfarande bäst på öjn när det gäller hamburgare, men då återstår att testa Kitchen & Tables burgarsöndagar.

Bilden lånad från deras Facebook.

Uppdatering: Efter att ha varit där ett par gånger till så konstaterar jag att ölutbudet har blivit bättre, burgarna lika goda men de irriterande dressingburkarna är kvar.

 

Yuc, Stockholm

Jag hade ju helt glömt att recensera Yuc, den nya texmex-restaurangen vid Odenplan.

Man beställer tacos i olika former, varje rätt består av två tacos för ca 75 kr. Fyra tacos och du är proppmätt. Vi testade det mesta på menyn och vad jag kan minnas var allt vansinnigt gott. Massor av smaker i varenda tugga och stor variation på rätterna.

Det är lite crossover-känsla, med inslag från till exempel koreanska köket och så vidare, men det gör ingenting.

Lokalen var rätt stökig och trevlig och personalen var bra och snabb. Barpersonalen var så snabba att servitriserna inte riktigt hängde med. Dock fick vi vänta lite på maten men det berodde helt klart på att det var överfullt och att alla kom ungefär samtidigt.

Ölutbudet var lite standardaktigt men helt ok.

Det enda som störde var att man inte fick en egen tallrik. Vi var fyra i sällskapet och vi beställde massor av olika rätter. De enda tallrikarna vi fick var de som kom in med maten på, så det blev lite väl slabbigt på bordet kan jag tycka. Borde inte vara så konstigt att ställa in fyra tallrikar.

Jag rekommenderar varmt Yuc. Ovanligt att få så mycket och många smaker till så facila priser.

NBA Playoffs 2015 – så här kommer det att gå

Ikväll startar slutspelet i NBA. Äntligen. Så här är mina tankar om hur det kommer att gå i de olika matcherna. Jag uppdaterar med resultaten efterhand.

ÖST

Atlanta Hawks (#1) – Brooklyn Nets (#8)
Atlanta vinner med 4-1 i matcher. De borde vinna med 4-0 men de är kanske inte direkt slutspelsproffs. Brooklyn har inte mycket att sätta emot, men en match kniper de nog.
Hawks – Nets, 4-2. Ser man på, Brooklyn överraskade och vann två matcher!

Toronto Raptors (#4) – Washington Wizards (#5)
Toronto vinner med 4-3 i matcher. Fast de har sladdat rejält under andra halvan av säsongen och Wizards har ryckt upp sig.
Raptors – Wizards, 0-4. Ojojoj, det hade jag inte väntat mig. Det här var nog det sista vi såg av det här Toronto-laget.

Chicago Bulls (#3) – Milwaukee Bucks (#6)
Chicago vinner med 4-1. Bucks gick till slutspel med nöd och näppe och Bulls har börjat spela ihop sig efter att Rose kom tillbaka. Gasol och Noah har ju bara gått och väntat på slutspelet dessutom.
Bulls – Bucks, 4-2. Bucks låg under 0-3, vann två raka och torskade sedan med över 50 poäng!

Cleveland Cavaliers (#2) – Boston Celtics (#7)
Cleveland vinner med 4-0. Lebron är bästa spelaren i första rundan, det finns ett sug efter att visa att de tillhör favoriterna och de har spelat riktigt bra sedan han kom tillbaka från sin semester.
Cavs – Celtics, 4-0.

Conference semifinals

Sedan kommer Atlanta att slå Toronto Washington med 4-1 i matcher och Cleveland slår Chicago med 4-2.
Atlanta – Washington, 4-2. Paul Pierce = The Truth!
Cleveland – Chicago, 4-2. Jag sa ju det!

Conference finals

I Conference finals vinner Cleveland med 4-2 mot Atlanta. Fan, det blev 4-0. Alla var skadade. 

VÄST

Golden State Warriors (#1) – New Orleans Pelicans (#8)
Warriors vinner med 4-1. De kan tänkas förlora redan i första matchen, och om de gör det, kommer de att vinna resterande matcher med minst 20p per match. Pelicans har vunnit mot Warriors, men jag tror inte de tar mer än en match.
Dubs – Pelicans, 4-0. 

Portland Trailblazers (#4) – Memphis Grizzlies (#5)
Memphis vinner med 4-2. De har sladdat rejält mot slutet men är ett bra lag, och jag tror att de är sugna att visa vad de går för i slutspelet.
Blazers – Grizzlies, 1-4. Portland ramlade ihop som ett korthus.

Los Angeles Clippers (#3) – San Antonio Spurs (#6)
Spurs vinner med 4-3. Första rundans absoluta roligaste matchup. Men Spurs är Spurs och Clippers har inte lagkemin att vinna mot Spurs.
Clippers – Spurs, 4-3. Vilken fantastisk serie!

Houston Rockets (#2) – Dallas Mavericks (#7)
Houston vinner med 4-2. Dallas har ingen som kan spela försvar på James Harden och de har typ inget anfall. Dirk kommer att vara Dirk, men det räcker inte.
Rockets – Mavs, 4-1. 

Conference semifinals

Sedan vinner Warriors över Grizzlies med 4-1 i matcher, Spurs Clippers slår Rockets med 4-3.
Warriors – Grizzlies, 4-2. Grizzlies vann två innan Warriors lurade ut tricket.
Clippers – Rockets, 3-4. Ajajaj. Inte bara jag som gissade fel. Men Clippers tog slut.

Conference finals

Warriors slår Rockets Spurs med 4-1, eftersom Rockets Spurs kommer att vara helt slut efter rundan mot Clippers Rockets. Där hade jag rätt i alla fall. 

NBA Finals

Återkommer med en uppdaterad förutsägelse, men Warriors vinner över Cavs med 4-2 i matcher. Steph Curry blir givetvis Finals MVP.

Livet som statsanställd

Det är inte lätt när kvällspressen gör journalistik av att granska myndigheters utgifter.

För det första, de gör det alldeles för sällan, alldeles för lite och för det mesta silar de myggen och sväljer elefanterna.

Nu har de kollat hur mycket olika myndigheter har lagt på PR-byråer. Det är såklart lämpligt att kolla upp sådant, men det kan också vara så att i journalisternas ögon så gör man bara det om man har något att dölja.

Så man gör en nyhet om att en myndighet har betalat 10 000 + exkl moms för en Twitter-kurs med Brit Stakston och vinklar det till att det kostar 6000 kr i timmen. Men jag gissar att det kanske inte var en person som gick kursen, det kanske var fler? Det kanske vara blev någon tusenlapp per person till slut? Att Brit la ner mer än 2 timmar på kursen vet jag ju av egen erfarenhet, varje kurs är ju anpassad efter vem det är som ska lyssna.

Måste ni verkligen ha en julfest?

Runt jul så granskas alla julfester och då kan det minsann läggas 2 miljoner på en julfest! När man läser artikeln så ser man att det kanske var 2000 personer på festen, och att många av dessa rest långt och därför behöver övernattning. Inget konstigt i det alls. Och att man dessutom bara gör en sådan här fest varannat, eller var tredje år. Då blir det inte speciellt många kronor per anställd per år.

Men granskningen får ju inte stoppa bara för att vi tycker att just den här granskningen är väldigt felriktad och skev.

Fortsätt granska!

Men kolla gärna vad myndigheter och framför allt kommuner och landsting lägger på att mäta sina anställda. Hur det inom sjukvård och skola har tillkommit så många administrativa system för mätning och uppföljning att lärarna och läkarna knappt hinner jobba för de har så många system att jobba i.

Vet ni till exempel vad sådana där system kostar i inköp, i licenspengar, i utbildningar, i drift, support och underhåll? Men framför allt, vad kostar det inte att låta personalen sitta med sådana system istället för att göra sitt jobb.

Här pratar vi ju miljoner, kanske miljarder, som försvinner varje år.

Men vi då?

Vad skickar det här för signaler till alla som jobbar inom det statliga? Ja, att vi inte är värda personalvård. Att vi inte ska få gå på en julfest varannat år. Att vi inte ska få utbilda oss, lära oss mer, kompetensutveckla oss för att bli bättre på jobbet.

Snart kommer man väl få dåligt samvete för att man försöker förhandla upp lönen och för att man dricker kaffe och äter frukt på skattebetalarnas bekostnad.

Idag blev det sliders

2015-04-05 09.43.32-22015-04-05 18.35.372015-04-05 17.41.52-1

Dagens mat:

Frukost: Egg Benedicte. Gjorde helt vanliga scones, stekte lite alspånsrökt lyxbacon, pocherade några ägg och hällde på vanlig köpe-hollandaise. Fantastiskt gott!

Middag: Sliders med cole slaw, bbq-sås, cheddar och picklad rödlök. Bakade cemitas-bröd och malde högrev. Testade att göra som Adam från Amarillo tipsade om i senaste Horisont, att rulla in nötfärsen i plastfolie för att inte man ska hantera den med händerna för länge. Blev ganska bra faktiskt. Däremot fick de nog för mycket grilltid, de blev lite torra tyvärr.

Brödet blir också alldeles för kompakt, så nu startar jakten på det perfekta hamburgerbrödet. Jag vill ha det så där mjukt, hållbart och gott som på Flippin Burgers. Cemitas-brödet är dock helt perfekt till pulled pork, eller bbq-rester.

När jag gör cole slaw så brukar jag fuska lite, och har helt enkelt bara i majonnäs, äppelcidervinäger, dijon-senap och stark grov senap. Salt och peppar. Vitkål, rödkål, morötter. Tycker det blir väldigt gott. Ha inte för mycket av gojset bara.

 

Vad ska staten vara med och betala

Några snabba tankar kring det här med subventioner och skatter.

1.

Många röster höjs om att SL-kortet i Stockholm är för dyrt, att det kanske till och med borde vara gratis att åka lokalt i Stockholm. Samtidigt finns det förslag på att höja bensinskatten ytterligare. Visst tror jag på att stimulera även Stockholms tillväxt, men att stimulera den stad där lönerna är högst och skatterna lägst kanske inte är riktigt rätt väg att gå.

2.

Många klagar också på att det är alldeles för dyrt att åka båt till Gotland. Det är rätt dyrt, helt klart. Speciellt att åka hit när alla andra också vill åka hit. Hörde en arbetskamrat orda om att även fritidshusägare borde få rabatt på Gotlandsbåten, så att de kommer ner till sina sommarställen. Idag får Destination Gotland dryga 400 miljoner, tror jag, från staten för att bedriva trafiken. Om jag har förstått det rätt är det för att bekosta trafiken under de tider och dagar som det inte är lönsamt att köra båten. Att staten skulle lägga till ytterligare miljoner för att de som redan har det så bra att de har råd att köpa sommarhus på Gotland ska kunna åka till sina stugor, det är helt enkelt inte ok. De som inte har sommarhus, de får ju ingenting. De som inte behöver åka båt, de får ju ingenting. Varför ska skattepengar bekosta nöjen, det har jag aldrig fattat.

3.

Många, framför allt de med stora företag, tycker att regionen ska hjälpa dom. Med fastigheter, billiga hyror, renoveringar och byggen. Destination Gotland vill att Region Gotland och Trafikverket ska bygga en tankstation för den nya båt som kommer 2017. Båda instanserna har dock svarat, helt korrekt, att det är en fråga för rederiet och leverantören att lösa. Tänk om DHL och Schenker skulle kräva att regionen betalade bränslestationer där de behöver det som mest. Skulle ju inte fungera.

Fri företagsamhet, fri konkurrens och så vidare är något de flesta företagare är för, men mest är det för dom när det passar just dom. Lite extra hjälp från kommunen är ju aldrig fel, för då har man någon att skylla på när det går åt pipan.

Rökkant

rökkant

Idag var det inte grillpremiär, men däremot var det första dagen som smokern kom fram. Jag har den minsta modellen från Weber, och den är rätt bra för vad den kostar. Mer om nackdelen snart.

Att en rökkant på en bit kött kan skänka så stor glädje! Även om den såklart inte blir så djup av så kort grillning.

Idag körde vi något sorts ribs från gris. Korta och tjocka, väldigt tjocka. Har grillat motsvarande från nöt en gång och då blev det magiskt. Idag blev det väldigt bra också, men grillen tappade värmen mot slutet så den fick gå klart i ugnen.

Körde 2kg ungefär, inklappade med en egengjord rub med Magic Dust Rub från Crambys BBQ-bok som förlaga. Mycket paprika, inte så stor hetta. Det ska ju passa barnen också. Grillen ska stå på 110-120°C och första omgången ska den ligga med benen neråt i cirka 2 timmar. Sedan vänder man köttbiten och kör ca 30 minuter till.

Jag kör enligt Cramby och lägger bitarna i folie, och häller på 2 dl äppeljuice, packar in i folien och grillar en timme till. Om man vill kan man gärna vräka på bbq-sås och grilla på lite ordentligt sista kvarten, så att den söta såsen karamelliseras. Det hoppade vi över idag.

Jag kokade även en BBQ-sås med bourbon. Löjligt god!

Cole slaw och annat gott på tallriken så har man en komplett måltid. Hade säkert inte varit fel med lite god korv också.

smoker

TV-fri månad, typ

Av någon anledning, jag vet inte alls själv varför, så bestämde jag mig för att mars skulle vara något av en tv-fri månad. Eller rättare sagt, fri från tv-serier, tv-program, filmer. Det enda som var tillåtet var basket och barnens serier.

Så jag har sett massor av basket, och jag har lyckats blogga varje dag i det här #blogg100.

Men vad har det givit mig?

Insikten att tv-serier är beroendeframkallande. Slutar man titta på dom, så försvinner behovet efter ett tag. Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag valde månad med omsorg. Det var inga serier jag följde noggrant. Parks and recreation är ju slut, Game of Thrones har inte börjat ännu.

Men jag har hållit mig ifrån att börja kolla på Togetherness. Eller Last Man On Earth. Eller Tina Feys nya serie. Jag har även låtit bli att kolla på Jon Stewart, Nightly Show, Jimmy Fallon, SNL och så vidare. Det saknar jag. Får komma igång med det nu.

Det har också givit mig insikten (fast jag visste nog det) att jag verkligen gillar att se på basket. Har sett massor av Golden State Warriors-matcher. Ett antal med Spurs, Hawks, Heat och några andra. Warriors måste vinna hela rubbet, annars kommer det att bli tråkigt nästa år.

 

Kan man skämta om allt?

sthanskorset-eller

1 april. Den dag då alla journalister, kommunikationsenheter och små barn får nippran och hittar på en massa bus.

På jobbet hittade vi givetvis på ett bus som vi i år faktiskt vågade lägga ut externt också. Jag tyckte det var ganska roligt, men det fick en, för oss, helt enorm spridning. Skämtet handlade om att en medarbetare hade fått igenom friskvårdsbidrag för att tatuera Sankt Hanskorset, som ingår i vår logotyp. Skämtet är till stora delar internt, eftersom vi är mitt uppe i en varumärkesprocess samt att vi på kommunikation är lite logotypspoliser på jobbet.

Jag trodde inte det skulle slå så stort, men roligt skämt, bra skrivet av Helena och mycket snyggt redigerat av ingen mindre än riksantikvarien själv, gjorde att det slog ordentligt både internt och externt. Visar hur lite jag vet vad som går hem i stugorna.

Både seriös och rolig?

Ska en myndighet skämta? Ja, ibland. Idag till exempel tycker jag att det är roligt. Det visar att man har roligt på jobbet, att det är högt i tak och att det finns en kreativitet.

Däremot har jag svårt för när myndigheter och organisationer med väldigt seriösa uppdrag blir allt för flamsiga i sociala medier. Jag vet att många inte håller med mig. Får ofta höra att mottagaren kan skilja på allvar och skoj, och att man genom att vara lite rolig får många fler följare, större engagemang och därmed större spridning på de seriösa budskapen.

På SXSW förra året berättade George Takei att just det var hans plan. Att dela roliga klipp och bilder för att bygga en stor följarskara för att sedan regelbundet mata dom med politiska och andra viktiga budskap.

För en skådis tror jag på det, till viss del. Men det blir kanske svårt att ta det steget längre. Blir svårt att helt plötsligt bli politiker till exempel.

Men en myndighet?

Men för en myndighet tror jag inte på det. Nu är vi ingen myndighet som kommer att agera vid större kriser förhoppningsvis, men jag tycker ändå inte att det ska få finnas ens ett uns av tveksamhet att vi menar allvar med våra nyheter, tweets och inlägg.

Det betyder inte att man inte får göra roliga saker, tvärtom. En organisation är aldrig (speciellt inte i vårt fall) mer än medarbetarna. Personligt är bra i min bok. Om våra målgrupper får se personligheterna och människorna bakom besluten, rådgivningen, informationen, så kommer de att tas emot på ett mycket bättre sätt.

Eller så kanske det bara är jag som inte vill känna pressen att behöva vara rolig hela tiden… :)

Badrumsspärren

2191889756_821d8713f4_b

Vi pratade om det på jobbet idag, att det kan vara segt att få igenom beslut, både att de ska fatta och att de ska genomföras.

En av anledningarna till att saker inte blir gjorda är att man väntar på att något överordnat ska bli klart. Det är det jag kallar badrumsrenoveringsspärren.

Ni vet det där klassiska, att man inte kan renovera hallen, vardagsrummet, sovrummet eller vad det nu kan vara, för att man vill göra badrummet först. Men sedan drar badrummet ut på tiden av olika anledningar och man sätter inte igång med någon annan renovering.

Det här kan gälla i både stora och små saker. Vi fungerar nog så, vi människor. Fokus flyttas, vi hittar på ursäkter och vi vill ju inte göra något dubbelt.

På jobbet så haltar det till exempel med olika dokument, kalla det strategier, riktlinjer, policys, när det gäller kommunikationen. Vi kan inte skriva en sociala medier-strategi eftersom vi inte har någon webbstrategi. Vi kan inte skriva någon webbstrategi, eftersom vi inte har någon kommunikationsstrategi. Vi kan inte skriva någon kommunikationsstrategi eftersom varumärkesplattformen inte är klar. Och så vidare. Nu är  i och för sig varumärkesplattformen i stort sett klar så många av de andra dokumentet (som kanske inte alltid ska kallas strategier) kommer att följa på löpande band.

I höstas var vi så nära att sätta igång med badrumsrenoveringen. Men det föll just då på att vi måste beställa en dörr och ett fönster och det måste anpassas efter eventuellt fasadbyte. Där är vi idag, eftersom det är mycket pengar och lång leveranstid så har vi inte fått det att klaffa. Men snart så!

Och när bara badrummet är klart, då kan vi göra hallen, måla om vardagsrummet och kanske inreda tvättstuga?

Foto: Joseph Morris (CC BY-NC-ND)

Du är vad du delar och du har en påverkan

Skärmklipp 2015-03-29 21.45.28

Idag sprang jag en riktigt bra runda. Totalt 24 kilometer i regn, blåst och kyla. Första 7 km var rätt jobbiga men sedan lossnade det och jag hade gott om kraft kvar i benen när jag efter 20 km såg att jag hade chans att springa en halvmara på under 1h50min. Det kändes helt fantastiskt faktiskt.

En sådan runda delar jag givetvis på Facebook och Twitter. Tyvärr delade jag från Strava vilket Facebook inte riktigt gillar. Inte så många som ser det.

Av alla sorters delningar brukar just träningsuppdateringar vara de som sticker i ögat allra mest. De och att jag delar mina kaffebryggningar på Twitter ibland.

Jag har inga större betänkligheter över att dela mina träningsrundor.

Men öl?

Däremot så delade jag en hel del av de 100 olika sorters öl som jag drack förra året. Efter ett tag började jag faktiskt fundera på om det var så bra. Inte för att jag har några problem med vad andra tycker om att jag dricker så mycket öl.

Utan för att jag vet att det jag postar har direkt, eller indirekt påverkan på mina vänner.

Jag har hört från flera att mina löprundor har peppat dom att börja springa, och att börja springa mer. Det tycker jag är fantastiskt. Det gör mig glad.

Men om det påverkar, då gör nog öl-delningarna det också. Ett sunt förhållande till öl, och att utforska alla dess smaker och varianter, det ser jag inga större problem med.

Men det är inte så hälsosamt. Inte alls. Öl (och annan alkohol) är ju bland det onyttigaste vi trycker i oss. Så om jag genom mina Untappd-delningar får någon eller några att dricka mer öl, så är det ju inte så jättebra i längden.

Påverkas inte jag?

Det finns ju massor av undersökningar som framför allt kvällstidningarna gillar att publicera (vilket är roligt eftersom de nu själva är helt beroende av Facebook för sin trafik) som visar att man kan bli olycklig av att se vad andra postar.

Klart det kan bli så, om man inte tänker ett steg längre. Om man ser 10 personer som är på semester lägga upp bilder, så är det lätt att tänka att ALLA ens vänner har åkt till Thailand. Samma med utflykter, middagsbesök och så vidare. Men om 10 lagt upp sådana bilder, så är det ju 100, eller 1000 andra av ens vänner som inte har gjort det. Men de glömmer vi gärna bort, och därför kanske vi drömmer om att göra samma sak som alla andra. Fast vi redan gör det.

Men vi postar ju för det mesta bara det som är kul, även om jag tycker att vi blivit bättre (?) på att posta mer vardagliga saker, som kräksjuka, städningar och annat.

Till exempel borde ju jag ha ångest just nu eftersom ALLA är i Miami. Men jag blev glad i fredags när en av alla de som är i Miami var först med att gilla min bild från Kotteland i fredags.

Jag påverkas inte så mycket av det. Jag vet att de flesta av mina vänner, i alla fall de som inte är DJs, inte reser så där superofta. Ett par gånger om året.

Ibland kan jag få en känsla av att alla mina vänner är bjudna på fest, men inte jag.

Men för det mesta triggas jag av andras löprundor, kaffebryggningar och matbilder. När jag ser att någon sprungit två mil på lördagen, då vill jag springa 2,1 mil på söndagen. Ser jag att Oskar gjort kaffe på sin Acaia-våg, då blir jag sugen på kaffe.

Ser jag någon posta bilder på burgare, tacos och annat, så blir jag inspirerad. Ser jag Johan Matgeek Hedberg lägga upp en film om bearnaisesås, vill jag genast göra det. Ser jag Alf Tumble tipsa om ett vin, kollar jag direkt om det finns på Systembolaget i Visby. Ser jag någon med fantastisk musiksmak tipsa om en låt eller liknande, så lyssnar jag genast på den.

Seth Godin

The culture we will live in next month is a direct result of what people like us share today. The things we share and don’t share determine what happens next.

Michael Jordan

play_g_jordan1x_576

Det finns ungefär 1 000 000 böcker om hur man blir motiverad, om hur man lyckas, om livscoachande.

Men när jag behöver få lite jävlar anamma, då kollar jag klipp med Michael Jordan.

Får fortfarande gåshud när jag ser sista 20 sekunderna av match 6 i serien mellan Bulls-Jazz. Jordan snor bollen och sedan kommer The Shot. Det som kunde ha blivit hans allra sista skott i NBA om han inte bestämde sig för en comeback i Washington Wizards.

Jamie XX, Nicolas Jaar och James Blake

JAARXXBLAKE

Bland de spellistor jag har som jag använder som DJ har jag en lista som heter BLAKEXXJAAROSV. Jag ska förklara varför.

Senaste låten från Jamie XX kom på Youtube idag. Har redan lyssnat på den flera gånger ikväll och förundras hur en låt kan börja lite småsvagt för att sedan bara suga in en. Den är fantastisk. Men den markerar också, förmodar jag, slutet på The XX. För det här är The XX, men under namnet Jamie XX feta Romy.

Jamie XX spelar även musik på BBC 6 – 6 mix ibland. Fantastiskt radioprogram.

Den här har jag lyssnat på ungefär 50 gånger (50x12min=600 minuter = 10 timmar = inte riktigt sant, men nästan) den senaste veckan. Oväntat mycket house från Nicolas Jaar, men komplexiteten, att låten ändrar skepnad, att den bygger lite kort, smäller på och sedan lugnar ner sig för att bygga igen.

Det är sådan här musik som får mig att sakna DJ-köret. Som får mig att vilja spela in en mix igen.

I ett par år så somnade jag ofta till Jaars helt underbara Essential Mix när jag var på resande fot. Ladda ner och se till att alltid ha på telefonen. Livräddare.

Nicolas Jaar är en fantastisk remixare. Lyssna till exempel på den här.

Eller den här.

Nicolas Jaar spelar förresten på Into The Valley i Dalhalla. Någon som kan fixa boende till mig?

James Blake? Kolla den här konserten. Har lyssnat för mycket på Blake. Eller för lite.

Även James Blake får göra fantastiska program på BBC, på Radio 1.

 

För mer musik i samma stil, lyssna på en av de mixar jag är allra stoltast över, nyårsdagsmixen 2014.

Manifest – om hippies/hipsters med stenhårda regler

Idag triggades jag av en artikel om södermalmsfenomenet Hoffice. Jag utgår ifrån att det är ett södermalmsfenomen, jag kan inte tänka mig något annat.

Grundtanken är fin. Det finns massor av människor som inte riktigt har en arbetsplats utan alternerar mellan hemmet och olika fik. Man bjuder hem ett gäng frilansare så att man kan sitta tillsammans och jobba med sina saker, istället för att sitta ensamma var och en.

Perfekt grej tänker jag, massor av input och nya kontakter och kanske en och annan affärsidé.

Men det finns alltid en hake när det dyker upp en massa fenomen. Speciellt om det är hipsters eller hippies inblandade.

Man måste följa regler, ofta nerskrivna av en av grundarna, som saknar elevrådskänslan när han eller hon numer är frilansare och jobbar själva.

För på Hoffice gäller det att man ska vara tyst i 45 minuter och sedan ringer en klocka och man ska göra något annat i 15 minuter. Typ meditera tillsammans. Någon sorts kollektiv upplevelse.

Lunchbeat

När Lunchbeat dök upp tänkte jag att det var ju en kul grej, allt som får folk att upptäcka att det är roligt med dansmusik på hög volym måste ju vara bra.

Men det finns alltid en hake. Det fanns ett manifest som arrangörer och deltagare skulle följa. Man måste dansa till exempel. I början fanns det en hel rad regler som arrangörerna skulle följa för att få kalla det lunchbeat.

Det strider mot allt jag står för när det gäller dansmusik. Inte det att det dansas mitt på dagen (för det kan vara coolt det också) utan sättet det görs på. Det är inte en klubb där man kan komma och gå, eller stanna så länge eller så kort man vill. Det är inte en klubb där det är helt ok att stå och sura i ett hörn i tre timmar för att sedan börja dansa. Det är inte en klubb som handlar om musiken. Musiken är inte fokus. Det är inte en klubb där ett avvikande beteende accepteras.

Friheten med att gå på en klubb är helt borta. På en (enligt mig riktig) klubb finns det också regler, men det handlar om lagar och om sunt förnuft (och medmänsklighet). Hårdare reglerat än så måste det inte vara.

Burning Man

När jag för 7-8 år sedan skulle skriva en artikel om Burning Man visade det sig svårt att hitta bilder. Enligt deras webbplats fick man inte publicera bilder från Burning Man utan arrangörens godkännande, oberoende av vem som tagit dom. Ni vet, sånt som diktaturer håller på med. En av världens största hippie-festivaler hade fler regler än ett privat dagis.

Jag tycker sådant rimmar illa, det ger mig vibbar av länder som ligger strax vänster om de mest socialistiska. Ni vet de där länderna som styrs av en enda person som säger att alla människor är lika mycket värda, så länge alla följer dennes regler och ger alla pengar till honom/henne.

En liknande festival här på Gotland visade upp samma tendenser och det blev extra tydligt när en kändis som tidigt var inblandad pratade om det på radion, och fick bassning av grundaren. We don’t talk about fight club, var budskapet.

 

Vad är det som får människor att skapa dessa manifest, dessa regler? Varifrån kommer önskan att rätta in människor i ett led, att få alla att göra som jag tycker? Ofta är det ju människor som pratar om vikten av att vara sig själv, att få vara annorlunda och så vidare. Men ändå kan man inte låta bli att rätta till andra, att få de att passa in i sin egen lilla låda.